Efter en vecka av citadonrus, homelandrally och Leif G W:s självbiografi är jag uppe och lever igen. En vecka har gått sedan operationen och allt verkar ha gått bra. Enda molnet är en liten blödning innanför benhinnan. Tydligen inget allvarligt men väldigt smärtsamt.
Skönt att landskampsuppehållet är över, så vi kan fokusera på det som verkligen betyder något. Under uppehållet brukar det finnas tid i klubbarna att fokusera mer på individuell träning. Det finns ingen match att ta hänsyn till och många av startspelarna är bortresta. Detta gör att andra spelare tar större plats på träningen och vissa som spelat många matcher kan köra återhämtningsträning. Alltså: uppehållen är bra, bara man får tillbaka landslagsspelarna friska och krya.
Ska bli kul att komma tillbaka till Kaknäs nu och känna på derbypulsen, jag vet att många av er där ute redan har den! Som spelare är det väldigt individuellt, har du spelat tio derbyn kanske pulsen kommer först när du kommer till Råsunda på söndag, är du däremot debutant kan du ha matchen i huvudet en hel vecka. Själv hoppas jag kryckorna håller till Solna annars blir det tyvärr tv:n. Ni ska få en insiderapport om läget i laget så fort jag varit på Kaknäs.
