Efter rehabträning på Artrokliniken i förra veckan mötte jag upp en kompis i Enskededalen (ni vet där tågspårsrånaren så modigt slog till). Jag haltade omkring med honom ett tag (kompisen alltså), då jag stötte på en poliskompis som tillsammans med sin kollega körde runt i radiobilen. Vi pratade lite kort innan han undrade om jag behövde skjuts till bilen som stod vi centrum. Jag tackade ja, inte ofta man får chansen att åka polisbil. När de släppt av den skäggiga mannen med huvtröja, adidasbyxor och ett par kryckor såg jag hur människor kollade på mig. Till slut när jag höll på att låsa upp bilen, fick jag en klapp på axeln av en gubbe som ville gratulera. “Skönt att vara fri va? Grattis!” Jag kopplade först inte utan tackade artigt. Så fort jag satte mig i bilen tänkte jag bara att nu måste det där jävla skägget bort och jeansen fram.