Efter snart två månader av matcher runt om i Sverige är vi på fredag äntligen tillbaka på Stadion, vårt hem. En match på Stadion är en speciell upplevelse. När man får möjligheten att se allsvensk fotboll på världens vackraste arena gäller det att ta chansen, för det är inte många tillfällen kvar att njuta av Järnkaminerna på Torben Gruts arkitektoniska mästerverk. På fredag är det som sagt äntligen dags då Stadion välkomnar två nyförvärv i den blårandig dressen, okej, Höies tröja är inte blårandig, men ni förstår vad jag menar. Tyvärr får inte den tredje potentielle stadiondebutanten Mattias Östberg äntra Stadions perfekta gräsmatta och ta emot det varma välkomnandet från hemmapubliken då övergången från just BK Häcken var villkorad med att Mattias inte får spela i mötet lagen emellan.
Fredagens motståndare ser jag faktiskt som en av de mest spännande motståndarna på hela året. Bortaläktaren på Stadion lär inte bli fullsatt men om vi bortser från det så är Häcken ett lag på stark frammarsch. BK Häcken har länge arbetat i skuggan av de stora klubbarna i Göteborg, men nu har man på ett imponerande sätt seglat upp som Göteborgs mest framgångsrika lag. Man har valt sin väg och arbetat metodiskt efter den och stärkt sin position såväl sportsligt som ekonomiskt.
BK Häcken har för många varit synonymt med Gothia Cup, Hisingen och glest besatta läktare. Nu börjar detta så sakteliga förändras, Gothia Cup finns självfallet kvar som en stor del men nu har det också börjat pratas om guldstrid, ny arena och skyttekungar. Häcken har faktiskt ettan och tvåan i den allsvenska skytteligan i sin trupp. Waris Majeed har nätat imponerande 18 gånger under säsongen och vår gamle bekanting René Makondele har hittat nätet tolv gånger. Det gäller med andra ord att se upp och mycket talar för en målrik tillställning på Stadion på fredag kväll.
Vi Djurgårdare har faktiskt BK Häcken att tacka för delar av vårt framgångsrika 2 000-tal. Kim Källström och Tobias Hysén är spelare som har fostrats i BK Häcken och som sedan har anslutit till Blåränderna. Få Djurgårdare skulle protestera om man påstod att just dessa två haft en stor del i våra framgångar det senaste decenniet.
