En dryg timma innan matchstart öppnade sig himlens portar och regnet vräkte ned. Nästan 3 000 av de som hade biljett valde att stanna hemma och resten av oss kurade högst upp under det på intet sätt heltäckande taket på Stadion. Spelet lämnade en del övrigt att önska och Häcken körde över oss ordentligt. Ändå gick jag hem från Stadion i fredags med ett stort leende på läpparna.
Det är något visst med dessa höstmatcher på Stadion. Fukten, mörkret och elljuset skapar en egen värld och publikens insatser är oftast som allra bäst just denna årstid. Trots att baklängesmålen trillade in och fukten och regnet gjorde kläderna allt annat än bekväma så värmde publikens insats i 90 minuter plus en rejält tilltagen övertid efter matchens slut. Det är i dessa stunder man blir stolt över att tillhöra Djurgårdsfamiljen, det är i dessa stunder man känner vad en positiv supporterkultur gör för intrycket av en allt annat än lyckad fotbollsmatch. En underbar upplevelse av positiv gemenskap och avsaknad av hat, missriktad frustration och allmänt klandervärt beteende. Jag älskar höstmatcher på Stadion och tänker njuta av varenda sekund under de tre matcher som är kvar. Nästa höst spelar vi på en torr och varm arena, en annan upplevelse som också är fantastisk på ett helt annat sätt. Denna höst tänker jag emellertid njuta av att vara en fuktig, ruggig och stolt Djurgårdare på Stadion.
