Linköping, Torsdag morgon 05.30. Väckarklockan ringer enträget och det är dags att släpa sig upp ur den sköna sängen. Gårdagens match i Åtvidaberg ligger som en våt filt över humöret och morgonkaffet lyckas med nöd kicka igång mig.

40 minuter senare har man bordat SJ:s Stolthet X2000. Känner att livet och humöret börjar återvända och man kan summera gårdagen och se framåt med optimism. Igår gjorde min 3 månader gamla/unga son sin Djurgårdspremiär. Den var tänkt att ske redan i fredags mot Häcken men vädret satte effektivt stopp för det. Vi har peppat honom lite därhemma med fina Djurgårdssånger och även döpt några av de små plyschfigurerna i hans babygym efter DIF-spelare, så han var noga förberedd. (Egentligen är de små plyschfigurerna karaktärer från barnserien Tummen men nu är de passande nog omdöpta till bland annat Erton och Tibbling).

Eftersom jag ursprungligen är från Linköping passade det bra att välja just Åtvidaberg som första bortamatch för junior, lyckades få med både min fru, min far och min gode vän Håkan som support, för att gå på match med en 3 månaders liten kille är en utmaning som jag med stor säkerhet inte hade gått i mål med på egen hand. Han var svårt fascinerad av klackens färggranna flaggor och ylade med så smått i sångerna. I början av andra halvlek så blev dock hungern lite väl akut och vi fick ta vår tillflykt till Åtvidabergs souvenirshop för lite utfodring. En stor eloge till damen i shopen som fixade en egen liten hörna åt oss trots att vi uppenbarligen höll på ett annat lag än Åtvidaberg. Efter en stunds samtalande visade det sig dock att damen i fråga trots sitt engagemang i ÅFF hade ett litet Djurgårdshjärta sedan vår tid som samarbetsklubb till Åtvidaberg. Att hon dessutom höll på DIF i hockey gjorde det inte direkt sämre. Mitt under vårt trevliga samtal så hördes ett välbekant jubel, Emil Bergström hade nätat. Vi tackade den vänliga damen i souvenirshopen och äntrade återigen läktaren. Trots en trist avslutning på matchen åkte jag från Åtvidaberg varm i hjärtat över att min son fått se Järnkaminerna live för första gången och vetskapen om att det finns Djurgårdare långt innanför väggarna hos konkurrerande föreningar runt om i landet.

Så här dagen efter känns det skönt att blicka framåt. Idag intensifierar vi arbetet inför nästa säsong och kommer de närmsta veckorna ha fullt fokus på att gå i mål med vårt erbjudande inför säsongen 2013. Säsongskortspusslet börjar så smått att klarna och nästa vecka ska vi klättra runt på Tele2Arena och se om de fina skisserna och placeringarna som vi har gjort på byggritningarna är kompatibla med verkligheten. Hur stor kommer egentligen Järnkaminernas pub att bli och hur lång tid tar det för DNA att gå från sin lounge till sina platser !? Kamera och stoppur kommer att få arbeta för högtryck, precis som personalen på kansliet i Klocktornet.