Check med Käck – långt snack om året som gått och det som kommer

 

150920 Djurgårdens Elliot Käck för bollen undan Malmös Vladimir Rodic och Enoch Kofi Adu under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Djurgården och Malmö FF den 20 september 2015 i Stockholm. Foto: Linnea Rheborg / Bildbyrån / Cop 189

Det tog lite tid, men i takt med att den allsvenska säsongen rullade på jobbade sig Elliot Käck in i den blårandiga startelvan och startade nio matcher under året. Med Jesper Arvidsson klar för Vålerengen öppnar sig dessutom ett väldigt gynnsamt läge för Elliot på vänsterbacksplatsen inför den kommande säsongen och förhoppningarna är högt ställda, både för hans egen och lagets del. 

Det är en gråmulen novemberträning på Kaknäs utan några tävlingsmatcher i sikte men Elliot Käck öser på med sin sedvanliga kvicka, frejdiga spelstil på vänsterkanten och slår sedan inlägget som skallas in som det avgörande målet under övertidsminuterna i tvåmålsspelet. Signifikativt för Elliot som är van att jobba hårt för att nå ända fram – något han även gjort i Djurgården där det inledande bänknötandet till slut blev till en startplats efter ett idogt slit för att nå dit, enligt Elliot.
– Just nu känns läget väldigt bra, tycker jag. Det har varit en ganska lång säsong och för mig blev den ju bra till slut. Det var ju lite segt i våras och under sommaren att inte få spela så mycket och mest hoppa in. Men efter sommaren lossnade det och under senhösten startade jag ju i princip alla matcher (9 matcher från start, 19 spelade matcher totalt med inhopp inräknade). Jag tycker att det gick bra för mig och nu har jag en jättepositiv känsla inför nästa år. Sen trivs jag ju skitbra i laget med grabbarna och tränarstaben här ute på Kaknäs. Även nu när försäsongen ju redan är i gång med tuffare träning. Men det är inspirerande.

Något som kan tyckas märkligt om man inte hör till de som älskar fysträning. Men Elliot vidhåller sin ståndpunkt.
– Jag satsar på att spela alla matcher nästa år och det kräver en bra fysisk form. Så inspirerande är precis vad det är.

151001 Djurgårdens Elliot Käck under Djurgårdens fotbollsträning den 1 oktober 2015 i Stockholm. Foto: Andreas L Eriksson / Bildbyrån / Cop 106

För Elliot uppstår ett gynnsamt läge i truppen i och med att värste vänsterbackskonkurrenten Jesper Arvidsson försvinner till norska Vålerengen. En möjlighet som han hoppas kunna utnyttja.
– I och med att jag startade mycket på slutet som vänsterback och det gick bra så är det klart att jag satsar på att ta den platsen helt och hållet nästa år, säger han och medger att det var en tuff period i våras när speltiden i A-laget uteblev.
– Det är klart att det finns frustration i det. Nu så här i efterhand får man ju säga att Jesper har gjort en jättebra säsong och det var det som bidrog också. Pelle (Olsson) sa hela tiden att vi var jämna men att jag var kanske ett snäpp bakom, så det handlade inte om att jag inte var bra utan om att Jesper var lite för bra just då. Man ändrar ju inte ett vinnande lag och vi hade femton raka matcher utan torsk så nu efteråt får man ju köpa det. Men när man är där, mitt i det, är det ju sjukt frustrerande, säger Elliot som krigat på hårt hela tiden men betonar att mängden tid kan spela roll i sådana här sammanhang.
– Hade det varit ett år kanske det hade varit annorlunda men ett halvår kan man ta. Det var inte tillräckligt långt tid för att man ska tappa tron. 

Desto mer speltid blev det istället i U21-laget för Elliot under våren men han fanns inte med på planen när U21-guldet bärgades på Nya Parken mot IFK Norrköping.
– Det är klart att jag hellre spelar i Allsvenskan, men det kändes bra att vi vann och att jag var med och bidrog till det innan. Så det är skitkul, men ser man till de matcherna så kände väl jag att jag höll en högre nivå än U21. Det blev ju mycket poäng i U21-serien också.

150816 Kamp mellan Djurgårdens Elliot Käck och Elfsborgs Lasse Nilsson under en fotbollsmatch i Allsvenskan mellan Elfsborg och Djurgården den 16 augusti 2015 i Borås. Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN / Cop 112

I A-laget har emellertid poängskörden blivit glesare med en assist på de nitton allsvenska matcherna, varav endast nio från start. Sex skott har Elliot avlossat under dessa där tre har varit på mål. Ett okej avslutsfacit, enligt honom själv.
– Det var väl framför allt när jag spelade ytter mot Malmö och IFK Norrköping som jag hade några skott. Så det är väl bra. Jag har alltid gjort mycket poäng var jag än spelat. Förra året i Superettan med Sirius gjorde jag inga mål men jag hade sju assist. Åren innan i division 1 gjorde jag 6-4-4 i mål. Jag gillar att skjuta, helt enkelt.

”Jag är kvick, mina ben är ju inte så långa och då gäller det att öka tempot”

En annan av Elliots styrkor är snabbheten. Någon 100-meterslöpare har han aldrig varit men däremot har han en rejäl acceleration när han sticker iväg på vänsterkanten.
– Jag är nog snabbare på kortare distanser. Har testat på 30 meter och då ligger jag strax under fyra sekunder. Så på korta sträckor ligger jag bra till i laget men på längre sträckor hinner kanske andra ikapp. Jag är kvick, mina ben är ju inte så långa och då gäller det att öka tempot, konstaterar han med ett garv och medger att hans tempo dock är lite mer nedtonat i omklädningsrummet än på planen.
– Jag är ganska lugn och bra kompis med många. Tror att jag är ganska lätt att ha att göra med och jag hänger en del med många lagkompisar utanför planen. Helt enkelt trygg i min roll i omklädningsrummet. Sen kanske jag inte den som sticker ut och skriker och sådär men jag pratar mycket med alla.

150920 Djurgårdens omklädningsrum med tröjor som tillhör Emil Bergström, Elliot Käck och Omar Colley inför fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Djurgården och Malmö FF den 20 september 2015 i Stockholm. Foto: Johanna Lundberg / Bildbyrån / 135453

När det gäller omklädningsrumsritualer är det inga extrema grejer i stil med till exempel Christer Mattiassons papperskorgssparkande men några rutiner är ofrånkomliga för Elliot.
– Det är klart att jag har lite grejer för mig. Tar alltid på mig vänster benskydd och vänsterskon först. Sen tar jag alltid på mig matchtröjan sist, det är de tre grejerna. Men sånt sysslar ju alla med

En ny kille har även dykt i omklädningsrummet på Kaknäs: Jacob Une Larsson som skrev på i somras men som anslutit från BP först nu när säsongen är avslutad.
– Vi har fått bra kontakt direkt, tycker jag. Det känns som att vi är ganska många i laget som har liknande bakgrund när det gäller ålder, intressenoch ursprung och Jacob är från Stockholm precis som jag, konstaterar Elliot som tycker att nyförvärvet från BP ser intressant ut.
– Han har sett bra ut under den första tiden. Duktig offensivt, har gjort en del mål och har en bra blick för spelet.

Vi pratar lite om säsongen 2015 med poängsnittet 1,7 per match som nästan är i paritet med säsongen 2007 då DIF jagade guld i sista omgången och snittade på 1,76 poäng per match. Elliot landar, precis som många andra, i slutsatsen att DIF har tagit ytterligare ett steg framåt men att det finns mer att hämta inför nästa år.
– Vi hade som ambition att komma högre upp än förra året och det gjorde vi också. Så det är godkänt, men inte mer än så.

När det summeras säsong är det alltid roligt med årsbästa-listor och trots att de brukar publiceras inför årsskiftet bränner vi av några kategorier redan nu:

Årets mål
– Sam gjorde ju några snygga. Soloraiden är grym men jag gillar nog det där halvvolleyskottet mot IFK Norrköping mest. Jag gillar långskott överlag.

150604 Djurgårdens Sam Johnson jublar efter 1-0 under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Djurgården och Norrköping den 4 juni 2015 i Stockholm. Foto: Johanna Lundberg / Bildbyrån / 135388

Årets assist
– Det här var svårt. Jag får väl ta min enda, det är den jag kommer ihåg, haha (framspelningen till Sam Johnson när DIF gjorde 2-0 hemma mot Helsingborg). Kerim hade en fin också där han vände om och frispelade ”Basse”, jag tror att det var mot IFK Norrköping (reducering till 2-1 i bortamötet). Jag tar den och min.

Årets match
– Vi hade några bra insatser på bortaplan under hösten, Kalmar och Falkenberg var sköna vinster båda två. Tunga gräsmatcher brukar inte vara min typ av matcher men de är sjukt sköna att vinna där man sätter försvarsspelet, får jobba framåt och ställa om. Så jag tar de två.

151024 Djurgårdens Elliot Käck och Falkenbergs Per Karlsson under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Falkenberg och Djurgården den 24 oktober 2015 i Falkenberg. Foto: Robert Boman / BILDBYRÅN / Cop 160

Årets bottennapp
– För egen del tycker jag att det var Helsingborgsmatchen hemma när vi släppte in det där målet i sista sekunden. Det var ju ruggigt surt. Sedan var även derbyförlusten på Friends otroligt tråkig. Där kändes det som att det vände neråt för oss, hade vi vunnit den hade vi varit med i racet. Plus att vi var bättre än dem i första halvlek fram till utvisningen. Det blev ju riktigt trångt i anfallen för oss och jag hoppade in i slutet av den matchen, men det var nästan inga ytor att ta sig fram på.

Årets prestation
– Den andra halvleken mot AIK på Tele2 Arena. Jag spelade i och för sig inte då men det var en väldigt starkt upphämtning och en ruggigt bra halvlek av Kerim också. Vi är ju bra kompisar så det var roligt för honom, lite av hans genombrott.

kerim1

Ny säsong och ny jakt på Europaplatser

Summeringar i all ära men nu har de flesta börjat rikta blicken mot det som väntar 2016. Djurgården ligger i ett så kallat ”IFK Norrköping-läge” med en väl ihopspelad trupp som till stor del kan vara intakt när Allsvenskan sparkar igång i vår. Guldsnacket kan man lämna till andra men att det finns ett utmärkt läge för ett avstamp uppåt i tabellen är givet.
– Jag och Jesper Karlström snackade om det i bilen häromdagen, att det känns väldigt bra inför nästa säsong. Vi har många duktiga spelare som är på väg uppåt i sina karriärer, ett jävla bra gäng och det känns som att många trivs här ute på Kaknäs. Det skulle vara skönt om vi fick behålla alla i laget, menar Elliot som tycker att strukturen i truppen, men en frånvaro av divor och för stora egon, bidrar till att skapa den tighta, homogena grupp som finns nu.
– Vi snackade om det i en intervju redan i våras att värvar man killar med liknande bakgrund och i samma ålder så blir det ofta en bra sammanhållning. Så det känns väldigt positivt inför nästa år för laget och även för egen del som sagt.

”Det var en oerhörd bonus att jag kunde gå till Djurgården”

Privat har även Elliot gått och stadgat sig med flickvän sedan tre månader tillbaka. När det gäller musikskapandet har det dock varit pausat under tiden i Djurgården till skillnad från tidigare då Elliot tillbringade mer tid framför datorn för att göra låtar.
– Jag har inte gjort någon musik själv under det här året som jag gjorde när jag spelade i Sirius. Där var det en snubbe som hade en studio hemma hos sig. Men pappa jobbar ju mycket med musik så jag har snackat mycket med honom och jag lyssnar ju mycket på musik själv.

Pappa heter Leif Käck och är ett känt namn inom den svenska musikbranschen där han bland annat grundat skivbolaget Roxy Recordings.
– Han gillar ju fotboll extremt mycket själv så han är jätteglad att jag spelar fotboll på elitnivå. Jag tror nästan att han tycker att det är roligare än att jag skulle gjort någonting inom musiken faktiskt, säger Elliot som dock betonar att det inte har varit någon press på idrottsframgångar hemifrån med tanke på Leifs blårandiga lagsympatier.
– Nej, egentligen inte. Men det är klart att det var en oerhörd bonus att jag kunde gå till Djurgården. Han tycker ju att det är skitkul eftersom han har säsongskort och går på alla matcher, säger Elliot om pappa Leif som fann DIF tack vare en kompis i hemstaden.
– Min pappa är ju från Enköping från början. Men han flyttade till Stockholm tillsammans med en kille som spelade i Djurgården, (Pelle Eriksson), så han blev djurgårdare i och med det. Sen har ju jag spelat i DIF nästan hela min karriär, så det är klart att det stärker känslan ytterligare.

Nu närmast väntar ett par veckors träning till och sedan ges det möjlighet för Elliot att ge sig i kast med ett annat av hans stora intressen i livet vid sidan av fotbollen: resor.
– Jag ska till Brasilien med tre polare nu under uppehållet. Vi flyger till Rio och sen åker vi till ett ställe lite utanför som heter Buzios. På kartan ser det ut som att det ligger precis bredvid Rio men det tar ändå två och en halvtimme med bil dit. Vi börjar där och satsar på att utforska Rio-området, det finns ju hur mycket som helst att göra där.

Förhoppningsvis blir det även lite fotboll också.
– Jag hoppas det men jag har inte bokat några biljetter, men det finns ju en tre-fyra lag i Rio att kolla på. Sen får jag givetvis dra ner och köra lite strandfotboll också, avslutar Elliot som är tillbaka igen på Kaknäs den 4 januari 2016 när försäsongen drar igång på riktigt.

Ett spännande DIF-år väntar. Förläng din säsongsbiljett inför 2016 genom att klicka här. 

 

Attachment

l