”Deras jargong bet inte på oss”


Tisdagen den 18 augusti 1970 spelade Djurgården 0-0 mot Malmö FF i Skåne. Efteråt kom bataljen att kallas ”en av den allsvenska historiens värsta hatmatcher”. Claes Cronqvist berättar om matchen och sitt förhållande till MFF, sin tid i Djurgården och, inte minst, Jonas Olsson. 

– Ja herre gud, haha, den matchen i Malmö kommer jag ihåg, säger Claes Cronqvist, som fyllde 72 i höstas.

Han var på väg att ta emot en långboll i andra halvlek när han hörde hur MFF:s mittback Krister Kristensson kom farande bakom hans rygg:

– Det small bara, så jag for upp i luften och sen ner på marken.

Domaren Curt Liedberg blåste för frispark och plockade även upp ett gult kort till Krister Kristensson.

– Jag minns så väl hur Willy Gummesson (Cronqvists lagkamrat i DIF) då gick fram till domaren och sa ”Du, du varnade Kristensson för protest i första halvlek.” Domaren tittade på sina papper och blev sedan fullständigt likblek i ansiktet. När han plockade upp det röda kortet exploderade Malmö Stadion. Eric Persson och flera av MFF-ledarna rusade till och med in på planen, skrattar Claes Cronqvist.

Även Malmös spelare gick hårt åt domaren under det palaver som följde. Enligt Dagens Nyheters utsände attackerades Curt Liedberg med både skällsord och knuffar, men skulden till den hätska stämningen lades på Djurgårdarna och deras, enligt DN, oschysta spel.

– Det lugnade ner sig till slut och när spelet kom igång så dröjde det inte mer än en minut innan Willy Gummesson glidtacklade MFF:s Bosse Larsson vid sidlinjen. Det var absolut inget fult men det blev rött kort direkt så att det var kvitterat.

Delar av hemmapubliken var så upprörd att de dröjde sig kvar utanför Malmö Stadion efter matchen. Mycket av missnöjet riktades mot Claes Cronqvist, vars föräldrar som bodde i Landskrona även befann sig i folkmassan.

”Jag var tvungen att sätta mig direkt i en taxi”

– Det var lite pinsamt för de hade med sig en present till min dotter som de skulle lämna, men det gick inte för jag var tvungen att sätta mig direkt i en taxi som kördes upp till utgången. Det var inhängande rep som ledde fram till taxibilen och runt omkring stod folk och skrek och buade, säger Claes Cronqvist och skrattar.

– Malmö FF hade en egen regelbok hemma i Malmö och det har de fortfarande. Det finns en jargong som sitter i väggarna där och den har de vunnit mycket på, men det får man tåla. De är stöddiga och kaxiga med all rätt för de har ju presterat. När jag spelade i Djurgården var vi ett av få lag som kunde hantera MFF, deras jargong bet liksom inte på oss för vi hade vår egen.

Säsongen 1970 skulle bli hans sista av fem i Djurgården. Han hade kommit från Landskrona Bois för att förstärka anfallet inför säsongen 1966 och blev svensk mästare redan första året.

– Det var fem fantastiska år. Vi tog medalj varje säsong och det var väldigt nära att det blev fler än ett guld. Vi hade aldrig några besvär med AIK på den tiden och där har det ju förändrats lite.

Claes Cronqvist bidrog i högsta grad till Djurgårdens framgångar. I 4-0-segern mot AIK sommaren 1968 gjorde han tre mål, men han pratar hellre om laget än sina egna insatser.

– Derbymatcherna var helt underbara, det var i storts ett alltid fullsatt på Råsunda, och vi vann för det mesta. Vi hade en mentalitet och gåpåaranda som var fantastisk och den byggdes upp på träningarna som var mycket tuffare och hårdare än matcherna. Vi avslutade alltid passen med att spela tvåmål, åtta mot åtta, och de som förlorade fick sedan servera de andra när vi åt middag efteråt. Det var ingen som vek ner sig en tum. Du kan ju tänka dig hur kommentarerna haglade under middagen, ”Får jag lite mer sås här!”, haha.

Claes Cronqvist glömmer aldrig ett av sina första träningspass med Djurgården på en frusen grusplan på Stora Mossen vintern 1966.

– Vi spelade tvåmål och plötsligt så sa det bara pang och så låg jag i gruset. Mössan som jag hade på mig flög all världens väg. Jag låg där och tittade efter om det inte skulle komma någon för att titta till mig, men det var inte en enda människa som brydde sig om mig. Det var bara att resa sig, borsta av gruset och leta reda på mössan. Då var så det fungerade och det lärde jag mig fort. Det fanns inte plats för andra spelare än de som kunde ta vara på sig själva och både ge och ta en smäll. Alla i laget hade förmågan att ta det med gott mod och vad jag kan minnas så övergick det aldrig till oschystheter.

Claes Cronqvist spelade sig in i det svenska VM-laget i Mexico 1970 och var en av de allra största stjärnorna i Djurgårdens starka trupp. Flytten hem till Landskrona kom väldigt oväntat, även om Bois precis gått upp i Allsvenskan.

”Hade inte det där hänt så tror jag att jag hade bott i Stockholm än i dag.”

– Inför säsongen 1971 så var jag med landslaget på ett läger i Italien och när jag kom hem så skulle vi iväg med Djurgården. Både min hustru och dotter var sjuka så jag sa till ”Kniven” (tränaren Gösta ”Knivsta” a.k.a. ”Kniven” Sandberg) att jag inte kunde följa med. ”Det är klart du ska åka” sa han och då kom vi överens om att Djurgården skulle stå för kostnaden för en tågbiljett åt min svärmor som kunde vara hemma hos familjen i Stockholm medan jag var borta.

Samtidigt gick förhandlingarna om en förlängning av det utgående kontraktet oväntat trögt.

– Jag blev uppringd på jobbet av den dåvarande ordföranden och fick frågan om jag skulle lämna Djurgården om vi inte kom överens. Jag blev väldigt förvånad och svarade att ”det är ju alltid en möjlighet”. ”Bra” fick jag till svar, ”då slipper vi betala tågbiljetten för din svärmor”. Då bad jag honom att dra åt helvete och la på luren.
Därmed var Clas Cronqvists tid i blårandigt över. Det blev 104 matcher och 30 mål.

– Hade inte det där hänt så tror jag att jag hade bott i Stockholm än i dag. Jag och min familj trivdes jättebra.

Hemma i Landskrona kom han under flera säsonger att bilda ett respektingivande mittförsvar tillsammans med Lennart Olsson som han blev väldigt nära vän med. Claes följde på nära håll utvecklingen för Lennarts son Jonas som föddes 1983.

– Han har varit med i bilden sen han var en liten knatte och från början var det inte mycket kött på de där benen, haha. Han var väldigt lång och ranglig men han hade viljan som behövs för att ta sig fram.

Under Jan Jönsson ledning fick Jonas Olsson debutera i Landskorna Bois A-lag som 20-åring. Två år senare utsågs han till lagkapten.

– I början fick han spela på mittfältet och det tror jag var väldigt nyttigt för hans framtida karriär. Där krävs en annan teknik och att du vårdar passningsspelet på ett annat sätt än när du spelar mittback. Det var nog till gagn för honom.

Liksom Claes Cronqvist blev Jonas Olsson tidigt känd för sitt temperament på planen, det blev några röda och gula kort, men Cronqvist (som fortfarande är Allsvenskas mest utvisade spelare tillsammans med AIK:s Mats Rubarth) menar att det finns betydligt fler likheter.

– Vi verkar ha ungefär samma syn på mycket. Han kan gå över vad som helst för att laget ska vinna och jag var ju likadan. Nio säsonger i Premier League är väldigt imponerande. Jag och Lennart har gjort flera resor tillsammans, först till Holland och Nijmegen och sedan till England, för att se Jonas spela och det har varit jätteroligt.

Det blev tre säsonger i NEC Nijmegen, nio i West Bromwich Albions och 25 A-landskamper. I samband med en reklamfotografering förra sommaren berättade Jonas Olsson vad Claes Cronqvist hade betytt för honom:

– Han var någon som jag såg upp till som pojke. När han spelade var han tuff, kompromisslös och rakryggad. Jag ville bli fotbollsproffs och landslagsspelare som han.

En solig dag i början av årets nyckfulla vår var Claes Cronqvist ute och promenerade. Han gick förbi en lekplats där en kille i keps satt och vinkade. Det visade vara Jonas Olsson som var där med sin dotter. Han hade några dagars ledigt från West Bromwich och var hemma och hälsade på. Han berättade att det kunde bli aktuellt att flytta hem till Sverige – och då till Stockholm.

– ”Hallå!” sa jag då, ”då finns det ju bara en klubb, det ska du ha klart för dig”. Sen en tid senare när jag kom jag hem efter en golfrunda hade jag fått ett SMS från Jonas. Det stod bara ett ord: ”Djurgården”.

Claes Cronqvist började att trycka ivrigt på telefonen och fick fram mejlen där det mycket riktigt fanns ett färskt nyhetsbrev från Djurgården. Jonas Olsson var klar. Därmed bokades omgående en resa till Stockholm till premiärmatchen mot Sirius på Tele2 Arena, en plats som Claes Cronqvist redan hade besökt vid ett flertal tillfällen när Djurgården spelat.

– Och det lär ju bli ännu oftare nu när Jonas är med. Man känner sig alltid välkommen och blir ofta inbjuden vid olika tillfällen. Jag beundrar verkligen Djurgården i det avseendet, det är en fantastisk förening socialt och håller fortfarande koll på oss gamla spelare.

Claes Cronqvist har även för avsikt att åka de drygt fyra milen mellan Landskrona och Malmö och se måndagens match mellan MFF och Djurgården. Förhoppningen är stor att Jonas Olsson är så pass bra i ljumskarna att han spelar.

– Ja, det kan bli en bra match. Jonas och Markus Rosenberg (MFF-anfallare och lagkapten) spelade tillsammans i West Bromwich under några år och ingen av dem viker ner sig i så det blir intressant att se.

Vad hade du sagt om Jonas Olsson hade skrivit på för Malmö i stället för Djurgården när han kom hem till Sverige?

– Hahaha, nej det fanns liksom inte på kartan. Jag kan aldrig tänka mig att han skulle ha gjort det. Visserligen hade det varit ännu mer otänkbart med Helsingborg, det är ju Landskronas största rival, men lite skam får man ha i kroppen.

Foto: Bildbyrån, Frank Dandy.
Text: David Bogerius.

 

Attachment

l