DIF-historia: Semaforen från Sala

När Kjell Cronqvist började som fotbollsmålvakt blev han tillsagd att stå kvar på mållinjen under matcherna. Det var inte det bästa rådet han fick under sin karriär.

– Jag gjorde som de sa, men det var ju rena döden för en målvakt. Man måste ju gå ut.

Det blev en hel del framgångar på planen ändå med allsvenskt spel både i bandy (Reymersholm) och fotboll (Djurgården). Tecknarprofilen Rit-Ola gav honom smeknamnet ”Semaforen”

– Det var för att jag viftade med armarna och pratade mycket på planen, säger Kjell Cronqvist som spelade åtta säsonger i Djurgården 1944-1952.

Han var 95 år när han gick bort den 9 februari 2008. Knappt ett år tidigare besökte han Svante Rennerstad i Djurgårdens pokalrum på Stadion, för en intervju som här återges. Kjell Cronqvist hävdade att han egentligen var bättre i bandy, där han också rankades som en av landets bästa målvakter, men under framför allt de första säsongerna i DIF stod han för flera avgörande insatser på fotbollsplanen. Bland annat höll han nollan i de båda kvalmatcherna mot Åtvidaberg 1945 när det allsvenska avancemanget säkrades.

1945_infor_kvalet

– Det lättaste var när anfallarna kom på sidan, då kunde jag rädda, men det var svårare när de kom rakt emot mig. Hasse Jeppsson till exempel, han gjorde mål hela tiden på träningarna. Han bara rullade bollen vid sidan om mig. Vi gjorde aldrig någon gymnastik även om vi ”fuskade” lite med brottningsträning, men man tränade ändå upp sin reaktionssnabbhet. Det fanns en del nickspecialister i de andra lagen. Jag kommer framför allt ihåg bröderna Nordahl, de var väldigt starka. Gunnar Nordahl blev jättekänd sen.

Att Kjell Cronqvist minns just Gunnar Nordahl är inte så konstigt. Nordahl gjorde fyra mål när Norrköping besegrade Djurgården med 11-1 den 14 oktober 1945, vilket än idag är Djurgårdens största allsvenska förlust. Ett av de fyra målen kom till sedan Norrköpingscentern dragit till på volley direkt på en utspark från Cronqvist.

De första målvaktsräddningarna gjorde han i Sala där han utbildade sig till konditor när han inte spelade fotboll eller bandy i KFUM. Samhället var på uppgående efter några svåra år och den stora byggherren Anders Diös låg bland annat bakom bygget av Silvervallen med läktare och träningsplan. Den storsatsande Borlängeklubben IK Brage såg talangen hos Cronqvist och lockade honom med allsvenskt spel.

– Det kom en taxi och hämtade mig varje gång jag skulle dit och efter träning eller match fick jag skjuts tillbaka. Jag umgicks inte med någon i laget så jag trivdes aldrig.

När flytten gick till Stockholm var Reymersholm, där Cronqvist spelade bandy, tänkt som ny klubbadress även i fotboll, men Djurgårdsledarna Torsten Rey och ”Lill-Klas” Svensson lyckades knyta till sig den omtalade målvakten.

”Det började handla mer om pengar och vi drog nog in hel del.”

– Det var Rey och Svensson som skötte allting i Djurgården då, men sen kom ”Sigge” Bergh och Birger ”Farsan” Sandberg in i bilden. De gjorde inget annat än att jobba med Djurgården. Det började handla mer om pengar och vi drog nog in hel del. Det var ofta mycket folk på matcherna.

En titt i historieböckerna ger Cronqvist rätt. Säsongen 1946/47 (man spelade höst/vår) hade Blåränderna ett hemmasnitt på 16 413 åskådare, trots att laget var indraget i bottenstriden. Säsongen efter höll det inte längre och nedflyttningen var ett faktum. Cronqvists utövande av dubbla idrotter på högsta elitnivå började ta ut sin rätt i form av skador, och Ove Nilsson konkurrerade om platsen som förstemålvakt.

– De utländska tränarna kom och gick. Man skulle ju ha en sådan på den här tiden, men de kunde ju inte ett ord svenska så det var ju som att vi skötte oss själva. Det var skrattretande.

Det var inte bara skadorna som ställde till det. Cronqvist drabbades av eksem som omöjliggjorde arbetet som konditor, men då ordnades snabbt en tjänst som badmästare på Centralbadet. Det blev också en del ledaruppdrag i Djurgården och en säsong som A-lagstränare 1956/57 (femma i Allsvenskan).

kjell_cronqvist_2007

Den legendariske forwarden Jon ”Jompa” Eriksson minns semaforen från Sala som ett reaktionssnabbt energiknippe.

– När gänget låg utslaget dagen efter en bankett kunde han vara uppe tidigt på morgonen och kasta sig efter en tennisboll som han studsade mot väggen. Han tränade jämt.

Attachment

l