Fem i topp: Djurgården i Europa

Det var ett tag sen sist men torsdagen den 26 juli är det äntligen dags för Europaspel igen. Biljetterna till den första matchen mot Mariupol från Ukraina köper du här (länk). Nedan tar vi en titt i backspegeln och rankar de bästa blårandiga insatserna i Europa-spelet på 2000-talet

5: Shamrock Rovers-Djurgården 1-3 (0-1)
15 augusti 2002, Uefacupen, kvalomgång.
0-1 (23) Samuel Wowoah
1-1 (48) McGuinness
1-2 (50) Babis Stefanidis
1-3 (70) Kim Källström
Publik: 4500 på Tolka Park i Dublin.
Djurgårdens startelva: Isaksson – Rasck, Eriksson Ohlsson, Karlsson (k), Dorsin – Rehn, Johansson, Källstrom –Stefanidis, Wowoah, Chanko

Djurgårdens första match i Europa sedan Cupvinnarcup-debaclet mot isländska Fram 1990. En långsida med drygt 1300 tillresta supportrar skapade ett enormt tryck, framför allt med växelramsan ”Åkebys järnkaminer/Zoran Lukics järnkaminer” och sjöng fram DIF till en ganska komfortabel seger.

Nervknutarna löstes upp i och med det vackra 1-0-målet där Babis Stefanidis dribblade sig igenom straffområdet och frispelade Samuel Wowoah (på bilden nedan) som lyfte bollen över målvakten. Stephen McGuinness oväntade kvitteringsnick i början av andra halvlek följdes av en blixtsnabb replik i form av formstarke Stefanidis 2-1-mål och Kim Källström avslutade målskyttet med att runda Rovers-keepern och rulla in trean.

Irländska lag brukar passa svenska lag illa men Djurgården modell 2002 var helt enkelt för bra. Returen i Solna slutade 2-0 och DIF gick vidare med sammanlagt 5-1. Den blårandiga framgångsvågen hade bara inletts och Dublin var bara den första av många städer i Europa som skulle få blårandigt besök.

samuel wowoah

4. Djurgården-Utrecht 3-0 (2-0)
30 september, 2004, Uefacupen omgång 1.
1-0 (3) Andreas Johansson
2-0 (40) Tobias Hysén
3-0 (81) Tobias Hysén
Publik: 4449 på Råsunda.
Djurgårdens startelva:
Tourray – Storm, Kuivasto, Karlsson (k), Stenman – Johansson, Arneng, Johannesson – Barsom, Amoah, Hysén

Efter 0-4 mot Utrecht i det första mötet var det ett gäng utstkällda Djurgårdare som kom till spel på Råsunda. Inte minst målvakten Pa Dembo Touray hade fått utstå hård kritik, men i returen tog han allt.  Vad som på förhand såg ut att bli en uppgiven och trist tillställning blev något helt annat. Som Svenska Fans Mikael Bergstrand beskrev det: ”Råsunda var skrämmande tomt, men stämningen var fantastisk.”

Drömstarten med ett tidigt ledningsmål fick inte riktigt den väntade effekten men när Tobias Hysén gjorde 2-0 efter en snedspark från Johan Arneng blev känslan av en förestående bragd allt verkligare.  Holländarna tilläts ta varenda chans att få tiden att gå i andra halvlek, varningarna för maskning kom för sent, men det var ändå riktigt nära att det gick hela vägen. Sedan Hysén ordnat trean med tio minuter före full tid satsade Djurgården allt framåt. Toni Kuivastu fick den bästa chansen, Daniel Sjölund den näst bästa, men 3-0 räckte inte för att ordna en förlängning. Bragden uteblev men drygt 4000 tappra gick hem med känslan att de hade varit med om något speciellt.

3. Djurgården-Köpenhamn 3-1 (2-0)
3 oktober 2002, Uefacupen, omgång 1.
1-0 (13) Självmål
2-0 (45) Johan Elmander
2-1 (88) Zivkovic
3-1 (90) Kim Källström (straff)
Publik: 13 459 på Råsunda.
Djurgårdens startelva: Isaksson -Rasck, Henriksson, Karlsson (k), Dorsin – Rehn,  Johansson, Källström – Stefanidis, Elmander, Wowoah

FC Köpenhamn kom till Stockholm som nordens klart ledande fotbollsklubb efter imponerande insatser i Europaspelet 2001 med vinstmatcher mot bland andra Ajax och Lazio. Men danskarna kunde inte stoppa den formstarka Johan Elmander som löpte sönder gästernas försvar med uppbackning från den släpande ”Adde” Johansson på Råsunda. DIF var tillbakapressat i matchens inledning men fick lite hjälp med ledningsmålet (självmål efter en hörna från Samuel Wowoah) och tog över matchen. I den 45:e minuten nickade Elmander in 2-0 på en perfekt slagen frispark från Kim Källström, ett psykologiskt viktigt mål att ha med sig in till halvtidsvilan.

Danskarna skapade nerv i matchens slutskede när de kontrade(!) in en reducering. Trots att ett 2-2-mål hade inneburit danskt avancemang fortsatte emellertid Blåränderna att anfalla (det här var under Åkeby/Lukic-eran och då var anfall alltid bästa försvar) vilket betalade sig i form av en straffspark. Kim Källström ökade på till 3-1 i slutminuten sedan förre AIK-backen Thomas Antonelius brottat ner ”Adde” Johansson (se bilden nedan).

I och med segern visade denna upplaga av Djurgården att de inte bara var ett topplag i Sverige utan även kunde mäta sig mot internationellt motstånd. Och det dessutom med en offensiv fotboll.

2. Partizan Belgrad-Djurgården 1-1 (0-0)
30 juli 2003, Champions League, kvalomgång 2.
1-0 (60) Ilic
1-1 (72) René Makondele
Publik: 25 000 på Stadion Partizana i Belgrad.
Djurgårdens startelva:
Isaksson – Rasck, Kuivasto, Karlsson (k), Stenman – Arneng, Källstrom, Johansson – Corr Nyang, den Ouden, Makondele

Ett år tidigare i Belgrad hade Hammarby krossats med 4-0 så Djurgårdarna var medvetna om vissa kvaliteter hos motståndet. Kanske var respekten lite väl stor under den första halvleken då DIF:s anfall var få och korta. Djurgården hade en spetsig men tunn trupp vilket den helt oprövade Aziz Corr Nyangs plats i startelvan (se bilden nedan) skvallrade om.

I den andra halvleken blev serbernas spelövertag mindre men då kom ologiskt nog ledningsmålet. Den entusiastiska men inte överdrivet gästvänliga hemmapubliken skrek efter fler mål att ha med sig till returen på Råsunda men i stället var det Djurgården som, imponerade nog, reste sig och kvitterade genom kvicke René Makondele. Stockholmarna var även närmast ett segermål under matchens slutskede. Kim Källström slog två projektiler till frisparkar som båda var nära att resultera. Den första träffade kryssribban, den andra knockade(!) en av partizanerna i muren.

Returmötet en vecka senare slutade 2-2 vilket bittert nog innebar att Djurgården slogs ut ur Champions League. I omgången efter besegrade Partizan Belgrad Newcastle United och gick vidare till gruppspelet.

1. Juventus-Djurgården 2-2  (0-1)
10 augusti 2004, Champions League, kvalomgång 3.
0-1 (45) Andreas Johansson (straff)
0-2 (49) Tobias Hysén
1-2 (50) Trezeguet
2-2 (59) Emerson
Publik:26 146 på Stadio delle Alpi i Turin.
Djurgårdens startelva:Tourray (k) – Concha, Kuivasto, Storm, Karlsson – Arneng, Johansson, Johannesson – Barsom, Hysén, Stenman

”Förhoppningsvis kan denna startelva även överraska i matchen” skrev dif.se i samband med offentliggörandet. Och det kunde den. Djurgårdens tränare Kjell Jonevret ställde upp ett nykomponerat lag (se bilden på elvan nedan) som rörde till det rejält för superstjärnorna i Juventus på deras egen hemmaplan. De tillresta Djurgårdssupportrarna trodde de drömde när de för dagen helröda Blåränderna var i en tvåmålsledning efter ett straffmål av Andreas ”Adde” Johansson och en fantastisk prestation av Tobias Hysén, lagets enda anfallare på plan.

”Djurgården chockade Juventus” löd Expressens rubrik och det var ingen överdrift. Redan efter tre minuter hade Fredrik Stenman, som inledningsvis sprang som en galning längs med hela vänsterkanten, en farlig nick men Gianluigi Buffon lyckades rädda med stora besvär.

Juventusprofiler som Alessandro Del Piero och Pavel Nedved såg skakade ut efter Hyséns 2-0-mål i början av andra halvlek, men Djurgården lyckades inte samla ihop styrkorna efter målruset och åkte på en olycklig reducering (David Trezeguet) redan i nästa minut. De återstående 40 minuterna plus tillägg blev en rejäl prövning för de tappra Djurgårdarna. I hällande ösregn kunde Emerson kvittera till 2-2 men några fler mål blev det inte, trots ett stort spelövertag för hemmalaget.

I returen på Råsunda körde Juventus över ett mindre defensivt Djurgården och vann med 4-1, men alla Djurgårdare som var i Turin minns matchen den 10 augusti 2004 med ett stort leende. I alla fall de första 49 minuterna.

En version av den här artikeln är tidigare publicerad i medlemstidningen Djurgårdaren. 

Attachment

samuel wowoah
l