Hans ”Tjalle” Mild var den snällaste järnkaminen men knappast den ömmaste. ”Tjalle” måste man sparka av benen för att få omkull och det var precis vad Orvar Bergmark lyckades med en gång varpå ”Tjalle” tog räkning i tre månader.
En kille i Hammarby lyckades också få omkull ”Tjalle” i en närkamp, men när ”Tjalle” kom på benen efter tio sekunder, vaknade hans antagonist i omklädningsrummet med hjärnskakning och tre brutna revben.
Visst var det mycket snack om hur hårda och elaka vissa djurgårdare kunde vara i det förgångna men vad folk fick upp ögonen för var det faktum att ett gäng kraftiga killar med uppkavlade ärmar och blåställ kunde lira boll. Sålunda gjorde ”Tjalle” Mild 31 landskamper i fotboll och blev silvermedaljör i ishockey 1964 vid olympiska spelen i Innsbruck. Jämte Svenne Bergqvist, Hammarbys legendar, är ”Tjalle” den ende idrottsmannen som blivit stor grabb i både fotboll och ishockey. Mild blev svensk mästare i fotboll två gånger och hela sex gånger i ishockey.
Efter fotbollskarriären kom han att ägna sig åt ishockey och ledarskap. Han tränade Djurgårdens A-lag och ungdomar och låg bakom blivande storspelare som Håkan Södergren, Jens Öhling, Thomas Eriksson och Tommy Mörth. Den egna skickligheten var dock ett nummer större i fotboll där han kunde han blanda styrka, stabilitet och ståndaktighet med en icke föraktlig bollteknik. När ”Tjalle” fick lite tid på sig kunde han visa upp en riktig snitsig färdighet med såväl läderbollar som platta puckar eller små bandybollar. ”Tjalle” jagade det mesta, med samma frenesi och med samma glädje.
Dela med dig!
