”Lill-Lappen” gör alltid ett gediget och kompetent intryck. På fotbollsplanen var han en tekniker och strateg som utan att direkt synas kunde dominera mittplan från sin högerhalvaposition. ”Lill-Lappen” sög åt sig bollarna och dök upp på rätt plats utan åthävor och hans bollar i djupled öppnade motståndarförsvaren.
Epitetet järnkamin var knappast användbart på Lill-Lappen, men hamnade han i närkamper så gick han för den skull aldrig undan. Att välja Djurgården var helt naturligt då farsan (bandystjärnan och artisten Lappen i Sandviken) spelade bandy med DIF-legenden Sigge Parling.
Bästa DIF-minnet är SM-guldet 1959 inför ett fullsatt Råsunda tillsammans med division II-segern 1961, då DIF gick upp i Allsvenskan på bättre målskillnad efter vinst mot Sunne med 11-1 och IFK Eskilstuna med samma siffror i de två avslutande omgångarna. Tyvärr var han kanske landets mest oturs- och skadeförföljde elitfotbollsspelare i modern tid och ljumsk- och knäskador tvingade honom till långa uppehåll. Sex A-landskamper, sex B-kamper och 10 U-kamper hade sannolikt blivit betydligt fler om inte skadorna satt stopp. Karriären i Djurgården fortsatte som populär lagledare under slutet av 70-talet.
Dela med dig!
