Vito Knezevic spelade sin sista match i Djurgårdens A-lag 1988. Det blev förlust med 7-3 i den avgörande SM-finalen mot Malmö FF på Malmö Stadion och en silvermedalj.

– Malmö FF hade en väldigt bra lag med Martin Dahlin och Jonas Thern så det var inte så mycket att säga om förlusten. Visst var det tråkigt att förlora i finalen men det året var ändå det roligaste av mina tolv i Djurgården, berättar Vito Knezevic.

Han började som libero i djurgårdströja nummer 14 men alternerade sedan mellan ytterbacken och yttermittfält. När Tommy Söderberg kom till klubben placerade han Vito som innerback bredvid Stephan Kullberg. Det blev succé och Djurgården slog som nykomlingar i Allsvenskan ut IFK Göteborg i slutspelets semifinal 1988.

– Vi hade många bra spelare. Norrmannen Kjetil Osvold som spelade bredvid Stefan Rehn var en av allsvenskans bästa spelare och så hade vi ju Steve Galloway där framme, minns Vito Knezevic.

Vito kom som en mycket lovande spelare till Djurgården från Norrby 1977 och det var en omskriven övergång. För det första handlade det, med den tidens mått mätt, om ganska mycket pengar och dessutom fanns det en överenskommelse mellan Norrby och allsvenska Elfsborg om att Elfsborg hade förtur på lovande spelare. Vito valde i stället att flytta till Stockholm och blev snabbt ett känt namn bland de allsvenska domarna.

– Det är överdrivet och idag har det blivit en höna av en fjäder. Visst hade jag domarna på mig för jag talade om för dem vad jag tyckte. Det var likadant för spelare som Claes Cronqvist i Landskrona och Matte Werner i Hammarby. Jag gick in ordentligt i närkamperna så gott jag kunde med mina 70 kilo men jag spelade inte fult. Det fanns de som spelade betydligt fulare, anser Vito.

1986 års Vito Knezevic och Lasse Sandberg (till vänster) diskuterar med domaren Rolf Ericsson.

Förbundskapten Tommy Söderberg blev den siste i raden av tränare som kom och gick under Vitos tid i föreningen. Det började med Bengt Persson som följdes av ”Knivsta” Sandberg 1979, Arwe Mokkelbost 1980-81, Hasse Backe 1982-84 och Björn Westerberg 1985-86.

– Hasse Backe var ung och grön när han kom till oss men han var omtyckt och gjorde ett mycket bra jobb även om vi fick uppleva två tunga kvalförluster under hans tid. Att vi förlorade mot AIK 1982 känns nästan tyngre i dag än vad det gjorde just då och när vi förlorade mot Kalmar FF 1983 (1-3 i den andra matchen) fick vi ett mål bortdömt utan någon egentlig anledning. Vi slog Kalmar i hemmamatchen med 1-0 men borde ha vunnit med 4-0, minns Knezevic.

Ett av de värdefullaste tipsen inför sin tid i blårandigt fick han av djurgårdslegenden Gösta ”Knivsta” Sandberg:

– Han sa ”Vito, du kan släppa förbi dig bollen och du kan släppa förbi dig en motståndarspelare, men du kan aldrig släppa förbi både bollen och spelaren”.

Det var något som Vito tog fäste på.