Uppskattat spelarbesök på barnsjukhus

Utan att behöva lyfta fram Bill Shanklys gamla klyscha om fotbollens betydelse kan man ändå konstatera att sporten innehåller betydligt fler lager än att bara göra flest mål under nittio minuter. För spelarna i Djurgårdens A-lag innebär det att kunna använda entusiasmen och kraften i föreningen på bästa sätt och ett exempel på det är de sjukhusbesök hos svårt sjuka barn som laget genomför kontinuerligt.

I onsdags var fem spelare ute för att hälsa på barnen på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge (Kevin Walker, Jesper Karlström och Elliot Käck) samt Astrid Lindgrens barnsjukhus, Solna (Kerim Mrabti och Amadou Jawo). För Amadou – som varit med under ett antal tidigare besök – var det mycket känslor och tankar som uppstod när han träffade barnen och han gladdes åt den positivitet som infann sig i samband med att de hälsade på.
– Det är roligt att höra och speciellt nu när man har egna barn så tänker jag lite annorlunda än vad jag gjorde innan. Det är alltid hemskt att barn drabbas av cancer men sedan jag fick egna barn blir det ännu mer känslosamt. Nu tycker jag lika mycket synd om föräldrarna medan jag förut tänkte mest på barnen. Det är lätt att föreställa sig hur det skulle kännas att bo där själv, uppleva varje behandling och prata med läkarna. Så det minsta vi kan göra är att komma på besök och de blir så pass glada, både barnen och föräldrarna. Det är kul att komma dit och man märker att de uppskattar det. Vi pratar, spelar pingis och ser till att det blir ett avbrott i en vardag och jag tror att det är bra för dem och för oss, säger Amadou som fick många nya minnen och intryck under besöket.
– Jag minns speciellt ett barn som vi träffade med Downs syndrom som drabbats av cancer och hon blev så otroligt glad när hon fick järnkaninen. Pappan var lite fotbollsintresserad och han tyckte att det var kul att få prata fotboll, kolla av läget inför säsongen och få lite avbrott i tillvaron. Tiden gick väldigt fort kändes det som. Vi var där två timmar men det kändes som en halvtimme och jag blev väldigt glad över att få vara där. Sedan när man kommer hem till sin egen familj blir det extra känslosamt så det var ett givande besök av många olika anledningar.

Attachment

l