Derbymardrömmen fortsätter

Med en klassisk kokande derbystämning och ett storslaget blåblått tifo klev Djurgården ut på Tele2 Arena för att ta sig an Hammarby. En förändring i startelvan fanns att notera där Niklas Gunnarsson tog plats i den centrala defensiven med en skadad Jonas Olsson utanför truppen.

Tjugo minuters avbrott hann det dock bli innan domare Andreas Ekberg blåste igång matchen och det var snubblade nära ledningsmål för DIF direkt. Gustav Engvall tog emot en pass i boxen och måttade skott men Ögmundur Kristinsson fick fingertopparna på bollen och styrde till hörna.

Det var Djurgårdens som höll i taktpinnen från start och Engvall fortsatte att hota medan Othman El Kabir testade skott. De grönvita skapade dock en hel det oreda i DIF-försvaret med sina långa inkast där bollen flipprade runt farligt i straffområdet ett par gånger.

I 26:e minuten blev det extra högljutt på läktaren när Engvall fick en rejäl putt av Joseph Aidoo i straffområdet men domare Ekberg vinkande avvärjande. Rätt eller inte får reprisbilderna visa men Djurgården fortsatte att trycka på framåt och det var extremt nära när El Kabir frispelades av en genial Källström-pass. Lyftet över Kristinsson såg ut att segla in i mål men rensades på mållinjen av en bajenförsvarare.

Det efterlängtade målet skulle istället komma strax efter. Magnus Eriksson slog ett väl avvägt inlägg och Gustav Engvall fanns på plats i boxen och nickskarvade in 1-0.

Extas bland de 5000 DIF-supportrarna på södra läktaren och ett fullt logiskt ledningsmål sett till matchbilden. Djurgården fortsatte att spela runt med mycket offensiv aktivitet samtidigt som Hammarby hade svårt att få igång något etablerat spel innan Ekbergs pipa blåste av halvleken.

Inga byten inför andra från Özcan och precis som i första inledde Engvall med ett fint läge men fick inte träff på Beijmos inspel. Men det fina drivet och pressen från första halvlek fanns inte riktigt kvar hos DIF och de grönvita fick allt mer tid på sig med bollen.

Det bedrägliga lugnet som skapade av frånvaron av Hammarby-anfall under de första 45 minuterna skulle också snart skingras. I en snabbt anfall från de grönvita fick Romulu Cabral bollen i boxen och kunde via stolpen rulla in kvitteringen.

Målet gav hemmalaget energi och plötsligt var det Hammarby som hade trycket framåt. Riktigt farligt blev det sedan när Leo Bengtsson avlossade ett tungt distansskott men Isaksson motade bollen med en grym räddning.

Det var mycket Hammarby nu men Djurgården skulle också få ett jätteläge när ett inspel från höger hamnade hos en fristående El Kabir i straffområdet. Dessvärre gick avslutet rakt på Kristinsson som kunde greppa enkelt.

Det såg ut som att det vanliga skräckscenariot var under uppsegling och Özcan skakade om i laget och lät Jesper Karlström och Aliou Badji kliva in för att förändra. Dock tycks nutida derbyn vara en förbannelse som aldrig tycks släppa taget.

I 84:e minuten fick de grönvita en ny omställning och typiskt nog hamnade bollen hos en viss Romulo som tycks koncentrera sin målskörd till just matcher mot Djurgården. Skottet smet otagbart in bakom Andreas Isaksson och ridån var på väg ner.

Mardrömmen från 10-talets derbyn repriserades ännu en gång och för att ytterligare vrida om dolken i derbysåret kom sedan 3-1 till Hammarby på övertid från Pa Dibba.

 

En besvikelse så tung att den är svår att sätta ord på men Özcan Melkemichel försökte sig på följande analys av händelserna efter matchen:
– Klart att jag är enormt besviken. Jag tycker att första halvlek är helt okej där vi gör en del bra saker och har 1-0 med oss i halvtid. Vi pratade i pausen om att inte gå ut och vara passiva utan att fortsätta ligga högt och ta tag i matchen direkt. Tittar man sedan på hur vi börjar i andra är det väldigt, väldigt passivt, vi bara faller och jag vet inte varför. Det finns ingen energi och Hammarby börjar att få utdelning på sitt långa spel. Så jag är väldigt missnöjd med andra halvlek, det här får inte ske i ett derby, framför allt inte när man leder med 1-0. Jag vill ändå tacka vår publik som gjorde ett fantastiskt jobb på läktaren men vi gjorde det inte tillräckligt bra på planen. Så det är bara att be om ursäkt för vår insats i andra halvlek, vår publik var värda mycket mer, summerar en besviken Özcan.