Senast Djurgården spelade i Allsvenskan var 1999. Då ledde man den allsvenska tabellen efter två spelade omgångar. Det pratades om en sensation. Den enda sensation - dessutom en negativ sådan - som hände det året var att DIF rasade rakt ner i Superettan. Efter ett år i den lägre serien var man tillbaka lagom till år 2001. Det inledande scenariot blev det omvända: Efter tre omgångar hade Djurgården ännu inte gjort mål och Fotbollssveriges experter dömde ut Djurgården, redan i årets inledning var man förpassade ut ur fotbollens finrum. Men ganska snart märkte även de så kallade experterna att Allsvenskan faktiskt består av fler än två omgångar, det är efter den 26:e omgången som tabellen och placeringarna avgörs.

Den allsvenska säsongen av modell 2001 skulle kännetecknas av att alla lag verkade slå alla och att segern in i det sista var oviss. Tabellen höll sig jämn och spännande ända in i näst sista omgången. 

Säsongen kunde ha börjat bättre. 
Visserligen inleddes den första tävlingsmatchen med att Djurgården spelade åttondelsfinal i Svenska Cupen. Enköping stod för motståndet på en leråker som låg i Vagnhärad. När det fortfarande stod 3-3 efter full tid kom matchen att avgöras på Golden Goal och det blev lagkapten Magnus Pehrsson som fick avgörandet i sina händer när Djurgården fick en straff.

Men sedan var det slut på det roliga för ett tag framöver. Kvartsfinalen i Svenska Cupen skulle spelas hemma mot IFK Göteborg. Men det var lögn. På grund av tjäle i marken var Stadion inte spelbar och någon annan arena i Stockholmsområdet fanns inte heller till förfogande. I stället blev matchen i sista stund förflyttad till Ullevi, där den spelades inför tomma läktare. Lika snöpligt var resultatet 1-2, där Göteborg slog in segermålet i Golden Goal efter en jämn match.

Även Djurgårdens hemmapremiär mot Trelleborg fick skjutas upp då Stadion nio dagar in i april fortfarande inte kunde erbjuda en spelbar gräsmatta. I stället fick Djurgården börja Allsvenskan i Helsingborg. Det började ganska bra för nykomlingarna som hade mer bollinnehav än Helsingborg under den första halvleken och faktiskt hade kunnat få ett ledningsmål. Ledningsmålet och matchens enda mål tillföll i stället Helsingborg som i den andra halvleken kopplade grepp om matchen.

Hemmapremiären kom att spelas mot ett annat Skånelag, nämligen Malmö. Med Superettans storseger med 6-1 i färskt minne hoppades större delen av Stadions publik på någon liknande utklassning. Så blev det inte. Det blev i stället ombytta roller, Malmö gjorde Djurgården mållöst med en 4-0-seger.

Vid den här tidpunkten - när Djurgården hade spelat två matcher - var laget redan utdömt av alla så kallade experter och blev nedskrivet och kritiserat i media. Större delen av fotbollens expertpanel verkade ha missat det faktum att Allsvenskan består av 26 omgångar. I fortsättningen kanske man inte ska fästa alltför stor vikt vid hur en tabell ser ut efter två spelade omgångar.

Med den dystra Malmömatchen i tankarna kunde ingen veta att det skulle ta lång tid - 80 dagar - innan nästa förlust kom. Den förlustfria sviten började på bortaplan mot Örebro, då Djurgården tog hem årets första poäng.
Före detta Örebrospelaren Johan Wallinder gjorde, framspelad av Abgar Barsom, båda målen. Wallinders 2-2- kvittering kom i matchens sista minut.


Därefter fortsatte de oavgjorda matcherna: Andreas Isaksson gjorde Djurgårdsdebut när Djurgården mötte Örgryte på Stockholms Stadion. Han höll nollan, men ingen Djurgårdsspelare fick göra första Djurgårdsmålet på Stadion i den matchen, och inte heller i nästa. Djurgården mot Trelleborg slutade också 0-0.

Den fjärde oavgjorda matchen i följd kändes ändå nästan som en seger. Efter att ha legat under med 1-0 mot AIK större delen av derbyt, kunde Jones Kusi-Asare kvittera i matchens slutskede.

Första Djurgårdsmålet - och alltså även första vinsten - på Stadion kom när Djurgården mötte regerande svenska mästarna Halmstad och vann matchen med 2-1. Inhoppande Lolo Chanko gjorde det första målet.

Djurgården åkte upp till Sundsvall, Dorsin fälldes och åskådarna höll andan inför kommande straff. Men det blev lång näsa, för innan straffen hann slås blev plötsligt fällningssituationen till en filmningssituation och i stället fick Gif Sundsvall frispark. Några mål blev det inte i matchen.

Så blev det derbydags igen, denna gång ställdes Djurgården mot Hammarby. Och det blev definitivt en match att vinna. Ett dominant och lekfullt Djurgården utklassade Hammarby med 2-0 - det var en riktig njutning att se.


Nästa match var på bortaplan mot Häcken, som Djurgården vann med 2-1.

Djurgården mot IFK Göteborg inför ett fullsatt Stadion blev en riktig fotbollsfest. 3-1 slutade matchen där Djurgården stundtals lekte. Man visade verkligen framsidan för IFK Göteborg.

Bortamötet mot Elfsborg i Borås slutade med 2-1-seger för Djurgården, men vinsten satt långt inne: Elfsborg tog ledningen i första halvlekens slutminut. Det blev i stället Djurgårdens två inhoppare Johan Wallinder och Stefan Bärlin som fick göra de två DIF-målen i slutet av matchen.

På Idrottsparken i Norrköping kom Djurgårdens första förlust på 80 dagar. Men det skulle ganska snart visa sig att det inte var början på en lång förlusttrend. 

Returmötena började för Djurgårdens del på Stadion mot Elfsborg. Med 3-0 och Christer Mattiassons första DIF-mål var segern ett faktum.

2-0-segern mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi satt som den skulle. Det var länge sedan Djurgården besegrade IFK på bortaplan. Notabelt att två straffar - en till varje lag - dömdes i matchen, men båda lagen missade sin.

Nästa hemmamatch i början av augusti spelades mot BK Häcken. Djurgården tog snabbt och ganska lätt ledningen med 2-0, men Häcken reducerade till 2-1 och fortsatte sedan att kriga in i slutskedet.

Djurgårdens nästa seger togs mot Hammarby. Lolo Chanko gjorde matchens enda mål i matchens 84:e minut. Djurgården var det enda lag i årets Allsvenska som slog Hammarby i båda mötena.

Om det var ett lag som Djurgården hade svårt för under året så var det Norrköping, även returmötet på Stadion slutade med 0-2-förlust. 

Det var tredje gången i år som Djurgården inte kunde spela sin hemmamatch på Stockholms Stadion på utsatt dag. Den här gången var det - tack och lov - inte tjäle i marken utan i stället hade ett idogt regnande satt stopp för fotbollsmatch. Den vattenskadade planen inbjöd mer till vattenpolo än till fotboll.
Nytt datum sattes och när Örebro åter kom på besök vann Djurgården med 2-0. Lekande lätt.

Den 11 september var det dags att ta revansch på Malmö FF för den tråkiga förlusten i början av året. Richard Henriksson, som spelade sin första allsvenska match från start, nickade in Djurgårdens 2-1-mål. 3-1 blev slutresultatet efter en jämn första halvlek och en mer Djurgårdsdominerande andra. Djurgården gick upp som serieledare.

När Djurgården spelade mot AIK tog det roliga slut igen. Ett mycket disciplinerat AIK vann med 2-1 trots att Djurgården genom Jones Kusi-Asare gjorde matchens första mål.

Det blev 1-1 mot Örgryte på Gamla Ullevi, efter en match som börjades sömnigt men där Djurgården sedan tog över allt mer. Det var avsluten och ineffektiviteten framför mål som saknades. Andreas Johanssons kvittering kom i slutet av matchen.

När Sundsvall var på besök tog Djurgården ledningen genom Andreas Johansson, men sedan verkade man sluta spela. Djurgården blev för passivt och Sundsvall kunde kvittera. 
I slutet av matchen vaknade Djurgården till liv igen och skapade press mot Giffarnas mål. Stefan Rehn kunde kvittera men målet avvinkades för offside och Djurgården fick bara med sig en poäng från matchen.

Matchen i Halmstad blev en riktig rysare. Efter 13 minuter blev Andreas Isaksson frilägesutvisad och in kom i stället Rami Shaaban, något matchotränad: Senaste matchen han stod för Djurgården var borta mot Örebro, det vill säga i slutet av april. Rami klev på plats mellan stolparna, räddade Tommy Jönssons straff och fortsatte sedan att storspela matchen igenom. Trots massivt Halmstadstryck slutade matchen mållös.

Segern i årets sista hemmamatch - mot Helsingborg - satt långt inne. Visserligen började Djurgården piggt och Stefan Bärlin gjorde 1-0 efter knappt tio minuter. Men sedan fick Helsingborg spela med en man mindre i 70 minuter efter en utvisning. Då backade laget hem och Djurgården hade svårt att slå hål på deras försvar. Detta parallellt med snabba kontringar från Helsingborg gjorde att kvitteringen inte uteblev. Men snabbe Stefan Bärlin var åter framme och lurade in bollen. Helsingborg kvitterade ännu en gång och det var först i slutminuten som Djurgården kunde avgöra. Avgörandet kom på straff. Magnus Pehrsson lade straffen och sköt därmed Djurgården rakt ut i Europa. Med segern kunde DIF nämligen sluta sämst fyra.

Den sista matchen spelades mot Trelleborg på Vångavallen. Redan nedflyttningsklara Trelleborg hade inte alltför mycket att sätta emot Djurgården. Matchen slutade med 3-0 seger till Djurgården sedan Jones Kusi-Asare gjort två mål och spelat fram till det tredje. Därmed slutade Djurgården på andra plats. Silver till nykomlingarna.