Efter en sjätteplats under föregående säsong - som med den nya förhöjda kravbilden sågs som ett misslyckande - var det nya tag och nytt tränarpar som gällde för att återskapa guldglansen från det tidiga 00-talet. 
Islänningen Sigurður Jónsson, alltid kallad Siggi, och finske Paul Lindholm tog hand om rodret med en trupp som fylldes på med namn som Jan Tauer, Kebba Ceesay och  Mikael Dahlberg samt nigerianske anfallaren Kennedy Igboananike som skulle bli omtalad av många olika anledningar.
Samtidigt försvann spelare som Niklas Rasck, Agbar Barsom och Kari Arnason iväg i en annan riktning fast till sommaren/hösten skulle i alla fall finske järnkaminen Aki Rihilahti dundra in i laget.

Men innan dess var det dags för sedvanlig kylslagen försäsong i de då ICA-beprydda blårandiga tröjorna med ytterst blandade resultat och motståndare. Djurgården kunde därmed  ta en viss outsider-roll i förhandsspekulationerna och fotbollsjournalisten Olof Lundh tippade DIF som fyra i Allsvenskan 2007 - vilket skulle visa sig ganska nära.

Men som alltid var förväntningarna på topp inför premiären mot nykomlingen BP som använde Råsunda på hemmaplan istället för Grimsta för att hantera publikmängden. Den tänkta promenadsegern skulle dock inte visa sig vara fullt så enkel och matchen inleddes med en chockstart när Joakim Runnemo nickade in 1-0 redan i andra minuten. DIF malde på och skapade ett antal  chanser till kvittering men såg samtidigt skakiga ut bakåt där en 17-årig Albin Ekdahl ställde till mycket oreda i det blårandiga försvaret. Några fler mål blev det dock inte åt något håll och efter full tid var skrällen ett faktum, en tuff start för Siggi och Pålle på tränarbänken.

I hemmapremiären på Stadion såg det emellertid bättre ut när Halmstad besegrades med 2-0 efter en fullträff av Jones Kusi-Asare och debutmål från Mikael Dahlberg. Segern följdes upp med en ny trepoängare på Olympia där två mål från Mattias Jonson och ett från ”Dr Jones” gav 3-1 mot Helsingborg. 

Sex poäng av nio möjliga var ändå en okej start men det skulle bli ett hack i kurvan. En ynka poäng under de nästkommande tre matcher mot Kalmar (0-1), Elfsborg (2-2) och GAIS (0-1) skapade knappast någon karnevalsstämning hos DIF-supportrarna.

Spelet var fortsatt knackigt borta mot Trelleborg men där blev det ändå seger med 3-0 efter ett förlösande, grandiost självmål mot slutet på nick av Linus Malmqvist i hemmalaget. Enrico rullade sedan in tvåan efter elegant förarbete av Daniel Sjölund och Patrick Amoah satte trean på övertid.

En bra boost inför det kommande derbyt mot AIK som skulle bli mycket minnesvärt. Djurgården inledde piggast men det var de svartgula som tog ledningen när Daniel Mendes satte en retur i 9:e minuten. Tungt men devisen ”vi ger aldrig upp” skulle visa sig korrekt och i slutet av halvleken kom vändningen. 
Det här var Daniel Sjölunds stora kväll och ”Daja” satte kvitteringen efter en fin passning från Patrick Amoah. Jublet hade knappt klingat av förrän bollen låg i mål igen efter ett - kanske inte otagbart - skott från Sjölund som överlistade Daniel Öhrlund i AIK-kassen. 
I andra halvlek höll DIF fortet medan Solna-laget blev mer och mer desperata utan att åstadkomma särskilt mycket. På tilläggstid skulle sedan matchen dödas definitivt av Enrico som satte 3-1 och framkallade ett öronbedövande jubel på arenan. 

Med ångan uppe trycktes sedan IFK Göteborg till med 2-1 på Stadion efter mål av Janne Tauer och Andrej Komac men sedan var det slut på det roliga för ett tag. Derbyförlust med 0-2 mot Hammarby på Råsunda och 0-0 borta mot Örebro SK grusade de höga förhoppningar som börjat spira.

Men det fanns fog för optimismen och den växte ytterligare av att nyförvärvet Aki Rihilahti anslöt till DIF under sommaren. Han debuterade i segermatchen Gefle på Stadion, där Enrico blev stor matchhjälte med två mål. Det blev början på en sju matcher lång svit utan förlust: MFF x2 , Elfsborg, GAIS, IFK Göteborg hanterades och det blev även en skön revansch mot Hammarby när Mikael Dahlberg klev fram som derbyhjälte i höstderbyt och gjorde matchens enda mål. Ett derby där för övrigt unge Kebba Ceesay gjorde sin A-lagsdebut. 

Segern innebar serieledning för DIF med nio återstående omgångar. Varje poäng var guld värd men det blev bara en sådan mot toppkonkurrenten IFK Göteborg efter 1-1 på Nya Ullevi där Mattias Jonson stod för Djurgårdens mål.

Därefter gick alla tre poäng förlorade mot en annan medaljkandidat när Kalmar FF vann med 3-1 på Stadion. Men Djurgården hade ett lite otippat ess i rockärmen att plocka fram. Rekordvärvningen Quirino hade inte gjort alltför mycket väsen av sig sedan ankomsten 2006 men under hösten blev det mer speltid. ”Kurre” tackade för förtroendet med två mål mot Helsingborg som besegrades med 4-1 på Olympia.

Mer skulle komma och efter missräkningen 1-1 mot Trelleborg skulle Quirino kliva fram i derbyt mot AIK. 14-miljonersvärvningen stod för ett utsökt solonummer från egen planhalva som avslutades med att han rullade in 1-0 för DIF. Tyvärr kvitterade Lucas Valdemarin till 1-1 med kvarten kvar vilket blev slutresultatet i ett derby som inte var någon höjdare rent spelmässigt.

Djurgården följde upp med stabila 4-1 mot Örebro efter nytt mål av Quirino samt kassar från Arneng, Jonson och Kusi-Asare och det var guldvittring i luften med stående ovationer på ett fullsatt Stadion. DIF fortsatte att gå som tåget och efter 2-0 mot Gefle på Strömvallen, där Quirino och Enrico stod för målen, var det upplagt för ett dramatiskt upplopp om guldet mot ett formstarkt IFK Göteborg som också plockade trepoängare på löpande band, detta samtidigt som även Kalmar FF var med i racet.

Inför näst sista omgången satte Kalmar press på DIF och Blåvitt - som båda hade 43 poäng - genom en tight uddamålsseger som tog KFF upp i topp. För Djurgårdens del väntade en knepig match Halmstad borta och uppgiften blev inte lättare av att HBK tog ledningen på hörna i 18:e minuten. Men det här var en säsong där DIF excellerade i att vända underlägen och den numera glödhete Quirino var på rätt plats i boxen två gånger om och stod för båda målen som till slut gav seger med 2-1.

Det blev dock inget guldryck eftersom IFK Göteborg slog AIK på Råsunda med 1-0 efter ett minst sagt omdiskuterat mål där det uppstod hetsiga diskussioner kring huruvida bollen var över mållinjen eller inte i den matchavgörande situationen. Debatten om målkameror flammade för fullt men de skulle införas långt senare.

Inför sista omgången var dramatiken maximal med IFK Göteborg och Djurgården på samma poäng men Blåvitt hade en fördel – målskillnaden. För Djurgårdens del väntade nykomlingen BP på Stadion inför 14 222 åskådare, en motståndare som chockat DIF i premiären men som i detta läge var en nedflyttningskandidat.
Återigen blev det en krampaktig prestation mot de rödsvarta som hade en låg backlinje och försvarade sig med näbbar och klor. Chanserna var få och när dessutom resultattavlan förkunnade att IFK Göteborg gått till 2-0 mot Trelleborg började guldvittringen blåsa bort rejält. I 77.e minuten skulle dessutom BP ta ledningen när Olof Guterstam fick bollen, framnickad av en viss Thomas Lagerlöf, och satte den i nät bakom Pa Dembo Touray. 

Ett matchavgörande mål och än en gång föll DIF mot BP vars seger dock inte räddade dem från degradering. Blåvitt höll sina 2-0 mot Trelleborg och vann guldet medan Kalmar FF vann och smög förbi och tog andraplatsen. 
Summa summarum en tredjeplats efter en stark säsong där DIF inte nådde hela vägen fram i den allra sista slutspurten. Men det lilla silvret innebar ändå Europa-spel under nästa säsong. 

I Svenska Cupen blev det inte heller någon succé där Djurgården började med seger mot Norrby med 2-0 men sedan åkte ut på straffar mot Gefle efter 2-2 vid full tid.  

Bara att gnugga vidare och de blårandiga ärmarna kavlades upp för nya tag under nästa år, en säsong som dock skulle bli betydligt tuffare än många kunde ana.