Ett år som skulle bli en tydlig markör på att storhetstiden under det tidiga 00-talet definitivt var över för Djurgården. Det blev en tuff sportslig resa som också innebar förändringar i styrelsen under året där Bo Lundquist lämnade sin post efter en mycket framgångsrik epok och där Lars-Erik Sjöberg tog över som ny styrelseordförande under en turbulent höst.
Vilka faktorer blev det då avgörande för året? Tränarduon med Siggi Jonsson och Paul Lindholm var intakt men ser man till spelartruppen var det desto mer svängdörrar. Johan Arneng, Sölvi Ottesen, Patrick Amoah, Robert Stoltz, Felix Magro med flera rörde sig vidare samtidigt som det fylldes på med ett antal nya namn: Johan Oremo, Patrik Haginge, Prince Ikpe Ekong, Martin Andersson, Kristoffer Näfver samt 19-årige Sebastian Rajalakso vars rivstart av Allsvenskan skulle skapa stora rubriker.
Efter en försäsong med nio träningsmatcher varav tre spelades på ett klassikt råkallt Stadshagen samt träningsläger i Portugal rullade sedan Allsvenskan igång den 30 mars.
Premiärmatchen mot IFK Norrköping på Idrottsparken bjöd på utmärkt spel från DIF inför ett bortafölje på över 6000 DIF-supportrar. Mikael Dahlberg gav Djurgården ledningen när han tryckte in en stolpretur efter en nick av Toni Kuivasto och det fanns bud på fler DIF-mål under halvleken. I andra var det sedan dags för Sebastian Rajalakso att introducera sig genom att sätta 2-0. Peking reducerade visserligen kort därpå men mer än så blev det inte där Djurgården uppträdde stabilt enligt förväntningarna och vann rättvist.
Det blev som sagt mycket uppmärksamhet kring utropstecknet Sebastian Rajalakso. Den unge mittfältaren som hämtats från Enköpings SK fortsatte också sin målproduktion genom att kvittera mot Malmö FF på Stadion till 1-1, vilket också blev slutresultatet.
Rajalakso målstim fortskred med nya kassar mot Gefle och Halmstad som båda besegrades med 2-1 och han stod även för målet när DIF spelade 1-1 mot Örebro på Behrn Arena.
En flygande start på säsongen med elva poäng på fem matcher och den obesegrade sviten skulle rulla vidare, om än med en del kryss. Det blev 0-0 mot GAIS på Stadion följt av 1-1 i vårderbyt mot AIK. En match där Djurgården var det bättre laget. Speciellt i första halvek, men bara fick med sig en poäng efter mål av nyförvärvet Johan Oremo.
Därpå följde ett märkligt hemmamöte mot Ljungskile. En match som DIF visserligen vann med 2-1 men till priset av skador på både Mattias Jonson och Quirino och dessutom med en god portion tur där LSK hade ett antal ramträffar.
Den förlustfria sviten avslutades sedan med 0-0 borta mot GIF Sundsvall och efter det rusade formkurvan rakt nedåt. Derbyförlust med 0-2 mot Hammarby följdes av ett bottennapp på Fredrikskans där Kalmar vann med 5-1 vilket var helt rättvisa siffror. Därpå 0-2 mot Elfsborg, 1-1 mot Trelleborg, 1-2 mot IFK Göteborg, 0-2 och 1-2 i två möten mot Helsingborg och det var en minst sagt dämpad stämning bland de blårandiga supportrarna där kvalplatsen ryckte allt närmare med halva serien spelad.
Men nytt syre skulle pumpas in i laget i precis rätt ögonblick. Tre raka segrar bjöds det på med start mot MFF (2-1, mål från Daniel Sjölund och Jones Kusi Asare), Gefle (2-0, mål av Jones och Enrico) samt 2-1 mot Halmstad på Örjans Vall där Mikael Dahlberg och Andrej Komac stod för kassarna.
Med tio omgångar kvar fanns det nu ändå fast mark under fotbollskorna. Kvalstrecket var på behörigt avstånd men detsamma gällde även guldet som var för långt bort för att hålla hoppet vid liv. Därav blev det en blaskig sista tredjedel av serien med endast två segrar mot Ljungskile och GIF Sundsvall och säsongen avslutades sedan med fem raka förluster som innebar att DIF hamnade på tolfteplatsen i den allsvenska tabellen där Kalmar vann guldet.
En placering som blev en påminnelse om att det var nya tider som stundande vilket även emfaserades av förut nämnda rockaden där Bosse Lundquist lämnade som ordförande i styrelsen och ersattes av Lars-Erik Sjöberg.
I Svenska Cupen blev det inte heller så kul med uttåg redan i andra omgången. Sirius vann med 2-4 på Strömvallen men i UEFA-cupen tog sig i alla fall Djurgården vidare kvalomgång 1 mot FC Flora. Det blev 0-0 hemma mot estländarna och returen på A.Le Coq Arena skulle bli en rysare.
DIF gick upp i en till synes trygg ledning med 2-0 efter mål av Enrico och Prince Ikpe Ekong men Flora reducerade i 81:a minuten och kvitterade strax efter. Estländarnas forcering blev tuff men DIF stod emot och kunde till slut gå vidare på fler gjorda bortamål.
Det såg fortsatt bra ut i kvalomgång två där Rosenborg väntade på Råsunda den 14 augusti. Mål från Enrico och Oremo la grunden till seger med 2-1 och ett gott läge inför returen på Lerkendal. Där skulle norrmännen utdela en riktig käftsmäll och när matchen blåstes av stod det 5-0 på resultattavlan. Ett odiskutabelt uttåg ur Europa-spelet.
Summa summarum var 2008 knappast ett år som lyser klart i DIF-historien men ändå betydligt stabilare än det som komma skulle…