Ett år som skulle bli ihågkommet som ”The great escape” där Djurgården var snubblande nära att trilla ut Allsvenskan men räddades av Mattias Jonsons magiska mål i kvalet mot Assyriska. 

Tolfteplatsen säsongen 2008 hade gett en föraning om att kärvare tider stundade där tränarparet Siggi Jonsson och Paul Linholm hade fått gå i november. In kom André Jeglertz, med bakgrund i Umeå IK:s framgångsrika damlag, samt Zoran Lukic, som gjorde comeback efter guldåren 02-03, för att dela på ledarskapet. 

Truppmässigt var det också flitig rotation inför säsongen där Quirino gick till japanska Consadole Sapporo medan Jones Kusi-Asare gick som Bosman till danska Esbjerg. I samma transferfönster återvände Enrico till Brasilien, Lance Davids till Sydafrika medan Kristoffer Näfver, Stefan Batan och Robert Stoltz tackade för sig.
Påfyllning i truppen skedde givetvis. Christoffer Yuossef (BP), Petter Gustafsson (Skellefteå FF), Hrvoje Milic (Hajduk Split) och Boyd Mwila (Örgryte) anslöt och under sommaren skulle även Yosif Ayuba plockas in från Vasalund medan Dan Burlin och Leandro Ortiz lånades in från Skellefteå FF respektive River Plate.

Precis som under 2008 laddade laget med träningsläger i Portugal under en försäsong med flitigt kryssande i träningsmatcherna. Fem av sju möten slutade oavgjort där unga egna talanger som Trimi Makolli och Philip Hellqvist klev fram och visade upp sig i målprotokollet. Men i övrigt var det inget riktigt flyt i offensiven och en långtidsskada på Mattias Jonson bidrog uppenbarligen till det.

Det började dock bra. Den allsvenska premiären den 6 april bjöd på en fullsatt Stadion, snyggt tifo och seger med 1-0 mot Örebro. Flödet i anfallsspelet såg lovande ut och DIF skapade mycket under matchen där Johan Alvbåge fick jobba hårt i ÖSK-kassen. I 78:e minuten skulle sedan nollan spräckas när Johan Oremo drogs ner i straffområdet och Daniel Sjölund klev fram och satte 1-0.

En skön start men omgången efter skulle bjuda på en rejäl kalldusch. Djurgården åkte ner till Gamla Ullevi och det tog fem minuter för IFK Göteborg att göra 2-0. DIF stretade emot men siffrorna sprang iväg till 6-0 för Blåvitt - ett larmande wake up-call som oroade rejält.

Efterföljande 0-0 mot Gefle höjde inte heller humöret och därpå följde tre raka förluster mot Hammarby, BP och Halmstads BK. Men en seger mot GAIS med 2-1 på Stadion, där Sebastian Rajalakso och Boyd Mwila stod för målen, gav lite andrum.

Dessvärre följde en ny torsktrilogi mot MFF, AIK och Trellborg på Vångavallen som ytterligare förstärkte känslan av att säsongen var på väg åt helt fel håll. I samma veva åkte dessutom Djurgården ur Svenska Cupen efter 0-1 mot Gefle på Strömvallen och det var oroligt i leden.

En seger mot BK Häcken på Stadion med 1-0 och en poäng i en mållös bortamatch mot Örgryte innan serieuppehållet tog vid gav lite nytt syre men redan nu restes krav på förändringar. Inte helt otippat med tanke på att DIF befann sig i tabellens bottenskikt.

Så skedde också där Zoran Lukic lämnade tränaruppdraget och André Jeglertz fortsatte på egen hand med sällskap av Steve Galloway som assisterande tränare.

Några spelartapp tillkom också i sommarfönstret där Andrej Komac, Aki Rihilahti och Martin Andersson lämnade medan tidigare nämnda Auyba, Burlin och Ortiz kom in. 

Att Mattias Jonson gjorde comeback i omstarten mot Helsingborg på Stadion var i praktiken som att få in ett nyförvärv. Lite övriga omstruktureringar blev det också där Patrik Haginge flyttades in i mittförsvaret vilket inte hindrade honom från att inleda målskyttet i matchen genom att tidigt nicka in 1-0 på inlägg från Milic. Tvåan skulle Sebastian Rajakso fixa vilket räckte till seger med 2-1.

En seger som tog DIF upp på kvalplats men det skulle bli en skrämmande fortsättning som följde. På Fredrikskans följde del 2 av debaclet från 2008 där Kalmar denna gång vann med 6-1. Fem raka förluster på det mot Elfsborg x 2, Gefle, Hammarby och Örebro gav obehagliga flashbacks från 90-talet med tillhörande jojo-åkande upp och ner ur Allsvenskan. 

Två poäng på de kommande tre matcherna mot IFK Göteborg, GAIS och Malmö FF gav knappast något lugn och med åtta omgångar kvar var Djurgården definitivt sist i tabellen.

Hoppets låga tändes dock av seger med 4-1 mot BP på Grimsta där bollarna plötsligt satt i nätet och sedan avslutades med ett elegant distansskott från Dan Burlin, som därmed blev ”Burlinho”, vilket säkrade segern.

Tyvärr endast en tillfällig respit för efter matchserien Halmstads BK 0-2, AIK 0-2, Trelleborg 0-0 och BK Häcken 1-2 fanns det i praktiken mycket lite som talade för att Djurgården skulle kunna undvika degraderingen till Superettan.

Sist i tabellen med 20 poäng på 27 matcher och tre omgångar kvar. Två poäng efter Hammarby på 15:e plats och tre efter Örgryte på kvalplats. Dessutom med en betydligt sämre målskillnad. 

Läget kunde onekligen varit ljusare inför avsparken hemma på Stadion mot Örgryte men 1-0 från Patrik Haninge med halvtimmen spelad gav hopp. Dessvärre var ”Hagge” inte bara het framför mål utan även i närkamperna och fick syna det röda kortet efter 55 spelade minuter. Innan dess hade dessutom ÖIS kvitterat genom Alexander Mellqvist och de var ett kärvt läge för de redan hårt prövade DIF-supportrarna på läktarna. 
Men hoppet tändes igen när Djurgården fick straff i 61:a minuten som Hrvoje Milic förvaltade. Dessvärre gjorde han precis som Haginge och gick från målskytt till rött kort efter en tuff kapning strax därpå. 
Nio man mot elva under en knapp halvtimme kvar borde inte gå men det gjorde det. Anförda av kapten Markus Johannesson slet DIF heroiskt och höll undan till en trepoängare inför en euforisk hemmapublik. 

Eftersom Hammarby föll mot AIK var nu Djurgården förbi de grönvita med en poäng och på samma poäng som Örgryte med två omgångar kvar. Dock med sämre målskillnad. 

För Djurgårdens del väntade Helsingborg på Olympia där Henrik Larsson spelade sin avskedsmatch. ”Henke” fick dock lämna planen mållös och istället var det Yosif Ayuba som stal rubrikerna och klev fram för att ge DIF ledningen med sin vänsterslägga i första halvleken. I andra halvlek fastställde sedan Prince Ikpe-Ekong slutresultatet till 2-0 i en ganska medioker match. Något som knappast bekymrade de blårandiga supportrarna som kunde glädjas åt en ny hyperviktig trea.

I och med att Hammarby trycktes till av Trelleborg med 4-2 var de därmed klara för Superettan och Örgryte fick samtidigt bara med sig en poäng mot Elfsborg. Det gav Djurgården ett försprång på två poäng inför den sista omgången där Kalmar FF väntade på Stadion.

Motståndet kunde varit lättare med tanke på den tidigare utskåpningen på Fredrikskans men det var också en match där Kalmar var avhängda från guldstriden. Motivation vägde, som alltid, tungt och DIF startade piggt och skapade lägen. I 27:e minuten kom sedan målet som skapade en galen eufori och än en gång var det. Patrik Haginge som klev fram. En tung halvvolleykanon som for in bakom en överrumplad Peter Wastå gav initiativet i matchen.
Efter paus tryckte Kalmar på för en kvittering och Djurgården stretade emot tappert. Med halva halvleken spelad skulle sedan en otippad matchvinnare kliva fram. Kapten Markus Johannesson gjorde sin sista match i den blårandiga tröjan och efter en hörna med efterföljande kalabalik kunde ”Mackan” sparka in sitt första DIF-mål under hela hans tid i föreningen.
Vilt jubel givetvis och med en del nerver och trötta ben ägande sig DIF sedan mestadels åt att försvarar ledningen, vilket också gjordes på ett fullgott sätt. 

Seger, tre poäng och kvalmatch mot Assyriska väntade för att säkra den allsvenska existensen.

Den inledande matchen mot Assyriska bjöd på en katastrofal insats. Hemmalaget gjorde 1-0 genom Dennis Östlundh i första och 2-0 av Göran Marklund i andra och siffrorna kunde de facto varit större i en horribel tillställning där både Toni Kuivasto och Stefan Batan fick kliva av och Mattias Jonson var utanför truppen på grund av en skada.

Jonson var dock tillbaka och redo för returen på Stadion där supportrarna slöt upp med den skräckfyllda insikten att ett mål för Assyriska skulle kräva fyra mål för Djurgården för att säkra kontraktet. Men ”håll tätt bakåt” verkställdes i en match där Djurgården öste på med full fart framåt utan att få in bollen i första halvleken. 
Men i 52:a lossnade det när Jan Tauer höll sig framme efter en frispark och satte 1-0. Christer Youssef följde upp med 2-0 strax efter och efter en nervig sista halvtimme var det 2-2 sammanlagt och förlängning.
Vid det här laget var det en närmast ångestframkallande spänning under förlängningen som såg ut att gå mot straffar med bara minuter kvar. Då var det dags för Mattias Jonson att kliva fram och skalla in ett mål som garanterat lever upp till epitetet oförglömligt. En inläggsfrispark skickades in mot straffområdet och Jonson steg till väders och nådde högre än Oscar Berglund i Assyriskas mål. Bollen studsade in i mål och ”The great escape” var fullbordad. 

Om man ska prata om vägskäl i DIF-historien var det här definitivt ett sådant och lättanden var nästan större än glädjen hos många supportrar. Efter kvalspelet valdes en ny styrelse där Tommy Jacobsson blev ny ordförande samtidigt som Stefan Alvén blev ny sportchef och Lennart Wass och Carlos Banda klev in som nya tränare.

Ett oerhört dynamiskt blårandigt decennium var till ända och ett nytt skulle ta vid…