Porträtt: Elias Storm

  • 7 mar 2005

Elias Storm är en av Djurgården fotbolls doldisar. Han är en riktig stockholmare, uppvuxen i Älvsjö. Fotbollen har varit en del av hans liv ända sedan femårsåldern då karriären inleddes på fotbollslekis i Älvsjö IK:s regi. Under 2004 har Elias tagit en ordinarie plats i Djurgårdens A-lag. Men det har tagit tid.


(Text: Petter Pettersson)

Ända sedan barnsben har Elias Storm haft drömmen som många andra pojkar haft. Att få spela fotboll som professionell. Han stannade länge kvar i sin moderklubb Älvsjö IK, mycket tack vare lagkompisarna och den tränare som Elias anser betytt mest för karriären.
– Börje Leback, den gamle AIK-backen, var min tränare från jag var elva år och han var den som skolade om mig från att vara målskytt till en plats i backlinjen.
Leback var även den som tog upp Elias till A-laget i Älvsjö, då Elias var sjutton år. Efter ett par år i A-laget väntade nästa utmaning. Spårvägen i division II och där gick spelet bra.
– Jag blev vald till årets spelare redan under min första säsong och bland annat var Hammarby på några matcher för att titta på mig.

Trots att storklubbar i Stockholm visade lite intresse för Elias kom inga anbud eller förfrågningar om provspel. Säsongen 2001 fortsatte med spel i Spårvägen och parallellt arbetade han som takläggare. Men förhoppningarna om att få prova på spel i någon av de högre serierna hade minskat.
– Under hösten 2001 fanns tankar på att starta eget inom takläggarbranschen och jag skickade in papper för företagsregistrering. Då hörde Djurgården av sig och ville ha med mig på ett par träningar.
Efter ett par hårda pass vid Kaknäs kom ett kontraktsförslag. Tankarna på den egna firman försvann för nu gick en dröm i uppfyllelse. Kontrakt med en allsvensk toppklubb.

Första säsongen var mycket bara se och lära för Elias. Det blev endast ett fåtal inhopp under 2002. Men trots det är ett av hans starkaste minnen från den säsongen.
– Efter vi hade tagit SM-guld så kom vi till stadion och där möttes vi av tusentals fans som hade slutit upp för att fira med oss. Det var en mäktig känsla att stå inför så många inbitna supportrar som längtat i många år efter en allsvensk serieseger, menar Elias.

När andra säsongen startade hade Elias förhoppningar om att få mer speltid. Men trots att han fick spela fler träningsmatcher på försäsongen blev det inte mycket tid på planen. Funderingar fanns också om att få bli utlånad till en annan klubb för att få matchträning. Han medger att det fanns stunder då det var tungt.
– När man ger allt på varje träning och inte får betalt i speltid är det jobbigt. Det är lätt att börja grubbla för man vill verkligen få chansen att visa sig på plan.

Foto: Bildbyrån
Det blev ingen utlåning. Under hösten 2003 blev det ett par matchers spel i allsvenskan. Inte heller inledningen av säsongen 2004 blev speciellt munter, trots tränarbyte blev det fortsatt bänknötande. Men i juli vände det.
– Jag hade lite tur i oturen. Vi drabbades av skadeproblem i backlinjen och då fick jag chansen. Efter derbyt i juli mot AIK bytte vi tränare och jag gjorde ett par bra matcher.

Sedan Kjell Jonevret tog över som ny tränare för Djurgården har Elias fått fullt förtroende och är nu en viktig kugge i backlinjen.
Att nu ha fått speltid märks på uppmärksamheten och Elias tycker bara det är roligt.
– Det är kul när fans kommer fram och vill prata om senaste matchen. Man ger gärna lite tid åt sånt. Det har även inträffat flera gånger att min flickvän blivit uttittad och folk viskat i butiken där hon jobbar. Hon tycker inte att det är lika roligt.

Många års hårt arbete på fotbollsplan har nu gett betalt. Elias vet att han är lyckligt lottad som kan hålla på med fotbollen som yrke. Nu hoppas Elias att i år få vara med att spela hem guldet till Djurgården igen.


Jonas Riedel © DIF Fotboll

Senaste nytt
Fler nyheter