Den här intervjun är hämtad ur tidningen "Djurgårdaren" som kommer ut två gånger per år och skickas hem till alla medlemmar i Djurgården Fotboll. Bli medlem här.
Jag träffar Erik Berg en tisdag i december. Kaknäs är insvept i krispig kyla och snö. Efter 11 spelade matcher och två mål på vårsäsongen är han möjligen bortglömd i vissas säsongsammanfattning. Få minns att Erik gjorde enda målet borta mot Häcken när halva laget var sjuka eller skadade, och att det var Erik som nickade in 1-1 på övertid hemma mot IFK Norrköping.
– Jag hade ett möte med Tolle precis innan vi sågs. Han sa att han ser mig som ett härligt nyförvärv till nästa år. Det är trist att jag inte fick vara med under hösten här och påverka men jag känner att jag var lite delaktig i början av året i alla fall.
Men efter 11 matcher var det stopp. En felbelastning i "det friska knät" tvingade fram en operation som gjordes den 26 augusti och omedelbart förkunnade Erik att hans försäsong inför 2020 inleddes omedelbart. En bit in i december har han kommit en bra bit på vägen.
– Det känns jättebra faktiskt, jag har haft en bra period den senaste tiden och är igång och löper på ganska hög fart. Jag har cyklat mycket och kört rehab i bassäng hittills och nu är vi i gång och springer på löpband. Ett löpband ger en fortfarande lite hjälp framåt så snart ska jag ge mig ut utomhus och springa. Det känns jättebra!
– Planen är att jag ska testa att köra lite med boll innan laget samlas igen (7 januari) och sen stegra långsamt. Även om jag vill gå in och köra fullt direkt så vill inte dom (fysteamet) det.
Hur ofta kör du?
– Jag har kört 5-6 dagar i veckan och många dagar kör vi dubbla pass.
Vi som följer dig på Instagram har noterat att det är mycket tidiga morgnar. Varför så tidigt?
– Det är jag som valt det, jag gillar att träna på morgonen generellt, men det är också skönt att ha ganska mycket tid fram till dagens andra pass. Det har varit skönt att kunna styra när jag själv vill och när jag känner att jag tränar som bäst.
På Instagram fick vi även se dig under uppvaket efter operationen när du, något groggy men ändå klarsynt, önskade Europa-spel 2020. Nu är det fixat.
– Ja precis, jag kan inte påstå att jag minns det men laget har gett mig och oss förutsättningarna som jag uppenbarligen ville ha även under narkos, haha.
Du har ju haft problem med (andra) knät tidigare. Hur känner du mentalt under de här perioderna?
– Den här gången har nästan varit jobbigast rent mentalt. Det är hemskt att vara inne på ett gym så länge som jag varit nu. Det är otroligt tråkigt, men jag är väldigt glad att det gått framåt nu på slutet.
Hur känns det att inte ha varit med och spelat under hösten?
– Det har varit skittråkigt. Att behöva stå vid sidan när laget går mot ett guld och man vill bara vara med och påverka och hjälpa till har verkligen varit jobbigt. Samtidigt gläds jag över guldet och jag spelade ju 11 matcher på våren så jag har ju varit lite delaktig i alla fall.
Känner du att du kunnat bidra med något ändå?
– När man är här ute på Kaknäs försöker man bidra med bra energi, peppande ord, och försöker vara lite klok i analyser av matcher och så. Jag är ju med laget på sånt också, jag har varit mycket här på Kaknäs. Det är väl ungefär det man kan göra från sidan.
Var hittar du motivation när det känns piss?
– Framför allt i saker utanför fotbollen: familj, vänner och andra saker jag gör utanför fotbollen. Man behöver ha något man älskar utanför fotbollen och koppla bort ibland, så att man orkar gå till gymet varje dag och köra 100% två gånger om dagen.
Det tråkiga först och det roliga sen.
– Ja precis, att ha något roligt att göra vid sidan om under en tung rehabperiod tror jag är sjukt viktigt för att inte deppa ihop.
Men nog om rehaben nu, det väntar mycket roligt säsongen 2020 med både Allsvenskan, Svenska Cupen, och kval till Champions League. Det sistnämnda har han viktig erfarenhet av från tidigare klubbar.
Hur går dina tankar inför 2020?
– Jag ser jättemycket fram emot nästa år! Jag har ju gjort den resan och kvalat till Champions League två gånger och det är en fantastisk känsla att ta sig vidare till gruppspel där. Att förhoppningsvis vara en del av Djurgården och göra det nästa år är det jag ser fram emot allra mest.
– Jag tycker att man ska värdera Champions League-kvalet jättehögt i en klubb som Djurgården. Skulle vi ta oss till ett gruppspel kan det ändra riktningen för hela klubben för det är så himla mycket pengar man spelar in då. Kolla på Malmö hur viktigt det var när vi kvalade in första gången och de resurser de sitter på nu. Nu när vi har vunnit ligan och får chansen att spela oss in i Champions Leagues gruppspel tycker jag man ska värdera det väldigt, väldigt högt.
När man pratar om "erfarenhet av Europaspel", vad innebär det mer konkret?
– Det taktiska kan nog de flesta spelarna och jag tror framför allt att våra tränare kan den biten. Men jag ska försöka hjälpa till med den mentala biten, vad man behöver tänka på.
Vad behöver man tänka på då, som man inte behöver tänka på i en Allsvensk match?
– I ett dubbelmöte behöver man kanske i perioder vara lite kallare och ibland vara lite aggressivare än man hade varit i en vanlig allsvensk match. Sen har jag spelat ganska många stora matcher, det är inte jättemånga i laget som har det. Jag försöker sprida ett lugn, inte bara genom att prata med folk utan även...vad ska man säga? "Väsen-aktigt", haha. Att försöka sprida ett lugn. Jag tror det är jätteviktigt i såna stora matcher. Det är en hög anspänning att spela såna här matcher med mycket press och på oss spelare och det vill jag hjälpa till med så mycket jag kan.
Hinner man glömma bort hur kul det är med fotboll när man är borta så här länge?
– Nej, nej, tvärtom. Jag har lättare att glömma bort hur kul det är med fotboll när jag spelar och är mitt inne i det för då är man nästan som en maskin. Men när man är vid sidan av märker man hur mycket man saknar att spela fotboll. Att sitta vid sidan av och se andra spela är det absolut tristaste. Det känns som att man inte sköter sitt jobb liksom.
Men det är långt kvar till de där första matcherna i Svenska Cupen, till den allsvenska premiären, och till Europakvalmatcherna i sommar. När den här intervjun görs (3 december) tränar en mindre grupp spelare fys inne på gymet intill. Det är en grupp med frivilligt deltagande som kör uppbyggnadsträning inför 2020. Övriga spelartruppen är lediga. Men inte Erik.
– Nej, jag tränar hela december också. Jag tror jag behöver det försprånget gentemot de andra.
Och så blir du pappa också!
– Ja jag är väldigt glad över att vi ska ha barn här i slutet av december och att jag kan vara hemma och ta det lugnt med fru och barn samtidigt som jag tränar. Det känns väldigt bra.
Men det är inget roligt att fylla år sent i december har du ju sagt.
– Nej precis, jag vet ju hur det är att fylla år dagen innan nyårsafton så jag talar av erfarenhet när jag säger att jag hoppas att barnet kommer på andra sidan årsskiftet.
På en internationell scen är 2020 även ett mästerskapsår med EM. Ett avslutat kapitel för Erik, som inte ens luras in i ett hypotetiskt resonemang.
Du gör en stark vårsäsong och två landslagsmittbackar skadas inför EM. Janne ringer och säger att han vill ha med dig. Vad säger du?
– Jag säger nej. Jag har spelat ett EM och det var fantastiskt kul att få representera Sverige där. Men det är absolut inget jag tänker på och inget jag vill. Det skulle inte vara rättvist att fokusera på att även vilja vara med i ett landslag, jag har verkligen uppskattat mitt eget beslut att jag tackade nej till landslaget. Nu vill jag fokusera fullt ut på Djurgården och lägga all min tid och kraft på att vara tillgänglig här. Jag ser fram emot 2020 så sjukt mycket!
Den här intervjun är hämtad ur tidningen "Djurgårdaren" som kommer ut två gånger per år och skickas hem till alla medlemmar i Djurgården Fotboll. Bli medlem här.