Ronney Pettersson har lämnat oss

Med stor sorg mottager Djurgårdsfamiljen beskedet om att den trygga och vänliga burväktaren och guldhjälten har gått bort.

Annons

Ronald Åman tecknar ett porträtt till minne av en framgångsrik målvaktshjälte med många goda egenskaper.

The Gentle Giant

Epitetet är lånat från Wales store center John Charles (188 cm) som gjorde stor succé i Juventus under 50-talet. ”Den vänlige jätten” blev aldrig varnad eller utvisad under hela sin karriär, mycket tack vare sin filosofi att aldrig avsiktligt sparka eller skada en motståndare. Charles var Wales stora stjärna under VM-slutspelet i Sverige 1958.

Just det året kom en lika reslig kille från Skövde till Djurgården. Lika vänlig också, för den delen. Ronney Pettersson kom att stå i skuggan av Arne Arvidsson i hela åtta år innan han tog tröja nr. 1. Vad gjorde då en ambitiöst satsande fotbollspelare? Jo, han bidade sin tid i vårt reservlag och passade på att utbilda sig till ingenjör.

När han väl kom över målvaktströjan i representationslaget släppte han den inte: fem raka säsonger (1966-1970) med samtliga spelade matcher. Det första året som ordinarie målvakt måste betraktas som en ren dundersuccé: lagkapten i det lag som tog allsvenskt guld och debut i A-landslaget.

Nu har Ronney lämnat oss och saknaden av den trygge och hygglige jätten är stor i Djurgårdsfamiljen.  Våra tankar går till Ronneys familj.
 

Även lagkamraten från guldlaget 1966, Inge Karlsson har fina minnen från en omtänksam lagkamrat och trygg sista utpost mellan stolparna.
– Vi som kom till Djurgården som yngre spelare hade ju en enorm hjälp av äldre spelare. Att spela med en målvakt som Ronney som spred ett sådant lugn och trygghet, inte bara på planen, gör ju att det inte är så svårt att vinna ett SM-guld.
– Han gjorde sällan stora utsvävningar men han tog de flesta skotten och hade en otrolig pondus i målområdet, på ett sätt som få målvakter kan mäta sig med. Han var en otrolig fin lagkamrat som gjorde det enkelt för oss unga spelare att spela fotboll, berättar Inge.