Med bister min tittade Stefan Rehn på när laget värmde upp innan matchen mot Landskrona.
- Det gäller att vi får igång rörligheten, får vi igång den är det i sin tur lättare att få igång passningsspelet. Ingenting går på räls, det är hårt jobb som gäller.
På andra sidan stod Kjell Jonevret och
tittade på samma uppvärmning.
- Det ser fokuserat och bra ut, menade han.
Frågan var om spelarna skulle orka ladda om ordentligt efter senaste tidens otroligt fina matcher. Svaret blev väl nja… Visst tog man hand om kommandot direkt från start, men det var Landskrona som var hetast. Djurgården började med att skapa hörnor, Landskrona fick skotten på mål. Djurgården gjorde nästan vad man skulle, Landskrona gjorde allt man kunde. Som tur är så är Djurgården ett bättre lag än Landskrona och kunde trots allt se tillbaks på en mållös och tämligen jämn första halvlek.
- Dåligt. Lite krångligt, lite långsamt, även om vi har en del möjligheter. Nu gäller det att vi höjer oss ett snäpp i andra, menade Kjell Jonevret i halvtid.
Lite grand höjde man sig också i andra, samtidigt som det stora bollinnehavet i första gjorde att Landskrona blev lite tamare, jagandet av boll tog på krafterna. Chanserna blev fler och anfallsspelet lite fantasifullare, utan att det direkt glänste. Landskrona var dock inte ofarligt. Anfallen hade allt som oftast Kevin Amuneke som kreatör, och han är inte lätt att tas med. Rapp i vändningarna och duktig på att få till skott ifrån svåra lägen krävdes det hårt arbete av både backar och burväktare Touray för att hålla nollan.
När Amuneke fått skapa tillräckligt många farligheter kom så det oundvikliga. Amuneke kommer med fart och Jones Kusi Asare, som är ensam i närheten, tvingas stoppa honom allt för bryskt med en solklar straff som följd. Här kunde matchen ha tagit en oroande vändning, om det inte varit för Dembo Touray. Dembo, som gjorde sin bästa match för året, räddade först Jon Jönssons straff och sedan även returen.
Efter detta klev dittills ovanligt osynlige Søren Larsen in i handlingarna. Fyra minuter efter straffen får Sören en boll serverad av Tobias Hysén. Några snabba steg senare smäller det till och bollen sitter otagbart i nättaket ovanför en chanslös Jonas Sandqvist i Bois-målet. Minuterna senare är Søren fri med nämnde Sandqvist men lyckas inte komma förbi honom. Tio minuter efter målet serveras Søren en fantastisk pass, åter igen av passningskungen Hysén, och kan enkelt sätta avgörande 2-0. Fantastiskt målsinne av Søren, men Hyséns insats får man inte glömma bort, Tobias leder nu assistligan i Allsvenskan och det är ingen tillfällighet. 2-0 var för mycket för Landskrona som gav upp matchen.
Man är lite bortskämd. Efter tre vinster och en oavgjord på de senaste fyra matcherna och efter två riktigt bra matcher med spektakulära mål var det åter dags för en match i serielunket. De spelare som förra veckan sprudlade av energi var plötsligt åter mänskliga, spelade emellanåt lite småslarvigt och tog inte de där avgörande löpstegen. Men, som sagt, man är lite bortskämt. Så här ser det ofta ut, även när lagen kommer från betydligt större ligor än Allsvenskan. Det är de matcherna som det gäller att vinna, ingen kan leva på några höjdarmatcher. Det är de vanliga matcherna, de då man inte är på topp, som man ska vinna. Precis som Djurgården gjorde idag. Sådant kan avgöra en serie.
Nu väntar en veckas semester för Sveriges bästa fotbollslag som gjort en helt fantastisk vår i serien. Tittar man tillbaks på 2000-talet ser poängfördelningen ut så här efter 12 omgångar, följt av slutplaceringarna:
2001 – 20 poäng – Andra plats
2002 – 19 poäng – Guld
2003 – 25 poäng - Guld
2004 – 13 poäng – Fjärde plats
2005 – 26 poäng - ?
Onekligen väntar en spännande sommar och höst…
Allsvenskan
Landskrona BoIS-Djurgården 0-2 (0-0)
Mål: Søren Larsen 2
Statistik (första halvlek inom parentes)
Bollinnehav: 43-57 (41-59)
Avslut totalt: 15-17 (8-7)
Avslut på mål: 6-8 (2-1)
Frisparkar: 11-13 (6-5)
Hörnor: 6-8 (3-5)
Offside: 4-1 (3-1)
Varningar: 1-3 (0-1)
Jonas Riedel © DIF Fotboll