En blårandig trotjänare tackar för sig

Efter 14 år i Djurgården har Mats ”Matte” Lundholm rört sig vidare mot nya utmaningar.

Det finns få, om ens några, delar i vår kära blårandiga fotbollsförening som Mats ”Matte” Lundholm inte har koll på. Han har jobbat med flickor, pojkar, damlaget, herrlaget, futsal, beachsoccer, parasport plus en mängd gemensamma föreningsaktiviteter. En lista som garanterat kan göras ännu längre under resan som inleddes hos DIF Ungdom på Hjorthagen och avslutades ute på Kaknäs med ett år som materialförvaltare åt A-laget. 

Men nu väntar nya arbetsuppgifter som idrottskonsulent med fokus på föreningsutveckling hos RF-SISU Stockholm för Matte som därmed, i alla fall rent jobbmässigt, separeras från DIF.
– Det känns lite konstigt. Jag har haft Djurgården Fotboll inte bara som ett arbete, utan mer som en livsstil de senaste 13,9 åren. Innan jag började i Djurgården 2006 så var jag ju dessutom med som hobbyjobbare under ett antal år, framför allt på ungdomssidan och lite grann på seniorsidan, där vi tittade på spelare och ledare. Sammanräknat har jag under 22 års tid haft tränarkurser och utbildningar åt och med Stockholms Fotbollsförbund och Svenska Fotbollsförbundet, så jag har haft en lång delaktighet i verksamheten, säger Matte som ändå lär finnas med på ett och annat DIF-hörn framöver.
– Det är klart att det känns lite märkligt nu när man går till ett annat heltidsjobb, även om jag säkerligen kommer att finnas med i någon form inom Djurgården. Sedan får framtiden utvisa i vilken utsträckning, vilket format och i vilken funktion. Men just nu är det fullt fokus på att jobba med föreningsutveckling åt RF-Sisu Stockholm.

Ska man försöka sig på att beskriva Matte kan man konstatera att arbetsviljan har varit enorm och engagemanget helhjärtat kombinerat med en genuin hjälpsamhet, vilket många kan intyga. Med risk för att vara lite personlig har jag för egen del - med barn inom Djurgårdens ungdomsverksamhet - otaliga gånger fått backning och hjälp av Matte och för att ge ett typiskt exempel var det givetvis han som ryckte ut och tog bilen 7.30 från Rönninge in till Hjorthagen en gråkall vinterlördagsmorgon 2016 när låset strulade på Johan Björkmans Hall.
– Haha, jag tycker att det hör till. Sedan måste man fundera på vem man är till för. I den rollen var jag till för dig, andra ideella ungdomsledare och vårdnadshavare som ju faktiskt förväntas ha ett annat heltidsarbete på dagtid. När träningarna gick igång vid 16-17 på vardagar var det ofta folk som upptäckte att: Oj då, här har vi något som jag behöver hjälp med eller undrar över. Då var det mitt jobb att lösa det och med nutida teknik så går det ju rätt snabbt, även om det inte var fullt lika smidigt i dialogformen när jag började 2006. Men jag är glad och stolt över alla ledare, vårdnadshavare och spelare som jag har lotsat fram så att tiden i Djurgården har upplevts som positiv. Sitter du på en fikarast på jobbet så ska du alltid tala gott om Djurgården som organisation, även om det självklart alltid finns både fram- och baksidor inom en förening som DIF. I grunden handlar det om att behandla människor med glädje, värdighet och respekt, det måste alltid komma först. Det hoppas jag att jag har kunnat personifiera och bli ihågkommen för.



Liknande Lundholm-historier kan man utan problem stapla på varandra och även Matte själv har samlat på sig en rejäl mängd sköna minnen från sin tid i DIF. Det har varit många guldkorn på vägen och Matte får fundera ordentligt när han blir ombedd att lista några av de bästa stunderna. 
– Generellt att möta nya förväntansfulla vårdnadshavare och ledare men också att få se ”kosläppet” på Gärdet när Knatteskolan drar igång, även om den numera är på Hjorthagen, där de allra yngsta går in i en ny aktivitet i förening. Det värmer mig precis lika mycket som när Mia Jalkerud gör mål på Stadion eller Tommi Vaiho räddar en straff. För mig är det helheten som är viktig och att man alltid hittar glädjestunder utifrån det sammanhang man befinner sig i. Jag tycker till exempel att årsavslutningarna på GIH - och Östra Real - är någonting som jag alltid ser fram emot. Det är den typen av saker som jag uppskattar och mantrat ”Glädje, värdighet och respekt - alltid oavsett” är också en sak som jag är glad och stolt över att ha varit delaktig i, berättar Matte som är en vän av bredd inom föreningen. 
– Sedan gillar jag hur vi har växt och fått med oss hela Djurgårdsfamiljen så att vi numera är både pojk, flick, herr, dam, futsal och beachsoccer. Nu går jag bara och väntar på att parasporten ska komma in under samma paraply också, den processen pågår ju redan nu inom svensk idrott hos respektive förbund. 

Därmed är det bara att lyfta på hatten och rikta ett stort tack till Matte för hans insatser för föreningen. Det var också glädjande att se honom bli uppkallad på scenen under Guldbanketten på Solliden för att få välförtjänta applåder med tillhörande improviserat tacktal.
– Man kan väl säga att jag inte var förberedd på det. Jag kanske hade en förhoppning om någon typ av tack, vilket Bosse Andersson och Daniel Granqvist hade hintat om. Men att det blev i det sammanhanget och på det sättet med den inramningen…, jag bli tårögd när jag tänker på det och hur stort och fint det kändes, avrundar Matte.

Den här intervjun är hämtad ur tidningen "Djurgårdaren" som kommer ut två gånger per år och skickas hem till alla medlemmar i Djurgården Fotboll. Bli medlem här.

Senaste nytt
Fler nyheter