Une Larsson: ”Hoppas kulturen i Djurgården personifierar mig”

Jacob Une Larsson gör sin sjätte säsong i Djurgården och ligger på topp tre över spelare i truppen med flest matcher i den blårandiga tröjan. I år har han spelat 24 av 26 matcher från start, men det är inget som Une känner av i kroppen.
– Jag känner mig fräsch fysiskt. Det är mer mentalt att man börjar känna att det närmar sig slutet av säsongen, men det är inte svårt att hämta energi ur den sits vi befinner oss i. Det hade kanske varit svårare att spela en bit in i december om vi befunnit oss i ingenmansland i tabellen.
– Det blev påtagligt häromdagen när det var den 2 november och många delade filmer och bilder från guldet 2019 och man insåg att ”just det, säsongen brukar vara slut nu”.

På de 24 matcherna i år har du gjort 3 mål. Det är personligt rekord för dig i Allsvenskan.
– Är det så?!, säger Une glatt och förvånat och fortsätter sen:
– Jag har satt upp en litet mål för mig själv inför varje säsong att försöka ligga på typ 4-5 mål, men har uppenbarligen aldrig lyckats. Det var nära mot Örebro senast med den nicken i ribban, men förhoppningsvis är det i år jag når det målet då.
 
Du får sikta tre decimeter lägre ner nästa gång.
– Haha ja exakt, det får jag se till att göra.

Det har varit viss rotation i backlinjen där Une har bildat mittbackspar med Hjalmar Ekdal i de flesta matcherna, men även gjort det tillsammans med Jesper Löfgren. Till skillnad från Une Larsson gör de båda backarna sina första säsonger i DIF-tröjan, men att byta mittbackspartner är inga större problem för anpassningsbare Jacob.
– Det är klart man anpassar sig lite utifrån vem man spelar med, men så här sent in på säsongen har man lärt känna hur de nya grabbarna spelar så pass bra att det går ganska snabbt att koppla på det som gäller beroende på vilka som spelar.
 
Så ditt spel påverkas av vem du spelar med?
– Jo, så är det. I grund och botten utgår vi ju ifrån samma försvarsprinciper så försvarsspelet generellt sett ändras ju inte, men det är klart jag anpassar mig efter den jag spelar med lite grann.

 
Dessutom har alla tre målvakter spelat under säsongen. Vad är skillnaden för dig, dom emellan?
– Jag tycker alla våra tre målvakter är väldigt aktiva och styr oss i backlinjen på ett bra sätt. Sen har dom lite olika spetsegenskaper som målvakter men själva kommunikationen med oss utespelare är densamma tycker jag.
 
Du gör din sjätte säsongen i Djurgården. Tänker du själv på att du är en av de som spelat längst här och känner du att du är en kulturbärare i laget?
– Jag reflekterar inte så mycket över det, utan jag försöker nog mer göra mitt bästa för att vara mig själv. I och med att jag har varit här så länge så har jag nog anammat den kulturen som är här, och jag hoppas ju att kulturen som finns här snarare personifierar mig, för det är skönt att kunna vara sig själv och inte behöva tänka aktivt på hur man är och vad man gör. Efter så här många år i Djurgården känner jag snarare att kulturen här personifierar mig och jag hoppas att jag kan förmedla det genom att vara mig själv, att vara naturlig i det liksom…., säger Une och funderar lite och fortsätter med ett skratt:
– Det vore ganska dåligt gjort av mig om jag hade varit här så länge och inte har tagit till mig av den kulturen som finns här och som vi vill ha i vår träningsverksamhet.

Ja just vad gäller träningar så finns det ofta några spelare i ett lag som är de som håller uppe nivå, tempo och inställning på träningarna och ryter till om det behövs. Är du en av dom?
– Det handlar nog mer om att jag alltid försöker gå in med hundra procent seriositet och ge allt i de övningar vi gör. Det är inte så att jag står och gapar hela tiden, även om jag kan göra det också någon gång om jag tycker att det är någon som inte gör sitt bästa eller inte är mentalt påkopplad Men det handlar väl mer om att jag föregår med gott exempel. Att ta hand om sig själv och sin kropp och så. Det är klart man kan skratta och ha kul mellan övningarna men när man väl tränar är det 100% fokus som gäller. Och det hoppas jag att jag utstrålar och bidrar med.
 
Jag kan ibland tänka på nya spelare som kommer hit och är med om första vinsten och efterföljande segersång, Kamala Vesta, i omklädningsrummet…att dom liksom tänker vad fan är det här? Det är ju ett ganska konkret exempel på en kultur som finns i laget, finns det fler såna specifika saker?
– Haha ja, det är nog lite speciellt. Men det är svårt att ge fler såna exempel, det är nog mer att det finns en kultur kring träningarna. Jag kan se ganska stor skillnad bara på de åren jag varit här. När jag kom hit var det bara det äldre gardet som satt på gymmet och värmde upp och förberedde sig inför träningarna. Resten satt och snackade och gick rakt ner på träningsplanen och började spela fotboll. Nu är majoriteten, om inte alla, inne på gymmet innan träningen så att man kommer förberedd till själva fotbollsträningen. Träningen börjar liksom inte när vi går ut på planen, den börjar säg en halvtimme innan det. Det handlar om att ta hand om sin kropp på bästa sätt och att vara förberedd när träningen börjar.
 
Om vi blickar fram emot lördagens match då: Halmstad slog toppkonkurrenten AIK senast så det är en ordentligt utmanande uppgift. Hur ska vi slå Halmstad?
– Vi ska spela ett snabbt spel här hemma på vårt konstgräs, och se till att såra deras lagdelar genom att inte bara spela runt dom, för de är väldigt skickliga att ligga rätt i sina positioner. Så att slå ut lagdelar och komma in emellan hoppas vi kan vara nycklarna på lördag.
 
Och det är full publikkapacitet som gäller, för blott tredje hemmamatchen i år. Vad betyder hemmastödet för er?
– Det betyder jättemycket, man får väldigt mycket energi av att ha våra supportar i ryggen, så jag hoppas vi kan hjälpas åt att tillsammans dra upp tempot och ta tre poäng.