Supporter från Kaknäs: ”Jag gick på första matchen 1988"

Anders gick på sin första Djurgårdsmatch 1988. Nu har hans 14-åriga son köpt säsongskort i klacken och Anders hoppas att sonen får vara med om en liknande upplevelse som han själv hade när Djurgården tog emot Partizan Belgrad den 6 augusti 2003.

Anders Kindberg är mångårig Djurgårdare med massor av fina minnen att dela med sig av, något han gör i den här intervjun. Under tisdagen var han en av en handfull supportrar som såg herrarnas träning.
– Jag är mellan jobb så jag passade på att komma ner och titta på en träning.

Hur är känslan av det du ser?
– Det känns harmoniskt, fokuserat. Jag följde målvaktsträningen under tiden utespelarna värmde upp, jag har ju inte sett något av han provspelaren Erland Rangvik tidigare. Alla tre målvakterna är bra men jag tycker man ser att Tommi är förstamålvakt, att han är en nivå extra.

När vi står och pratar under intervjun har träningen pågått en stund och Anders blick sveper ut över det pågående tvåmålsspelet.

– Det är roligt att se Karlis här. Det var ju fantastiskt när han förlängde och det känns lite som ett nyförvärv. Han har ju haft en otrolig utveckling de senaste åren. Det var ju inte mer än drygt två år sedan han lånades ut till BP, även om han spelade med oss parallellt. En sån profilspelare som han är i dag och det sättet han personifierade guldglädjen och -firandet på var ju fantastiskt.

Ja berätta om hur du upplevde guldet 2019.
– Jag har ju varit med om gulden -02, -03, -05, och även kvalet mot Assyriska…men det här guldet var något helt magiskt. Man har haft den här härliga känslan länge nu. Ett välbehag.

Du har varit med ett tag?
– Ja jag tror jag köpte säsongskort första gången 1996. Första allsvenska matchen borde ha varit -88.

Minns du några spelare extra starkt från den tiden?
– Jaja, Steve Galloway och Glenn Myrthil är nog de som sticker ut mest. Och så Stefan Rehn förstås. Han var ju outstanding.

Stefan Rehn, Steve Galloway, och Glenn Myrthil.


– Jag kommer ihåg när Djurgår’n gick upp, jag tror det var -86, inför den säsongen som man skrev Stockholms Stolthet på tröjorna. Jag minns att jag såg det på nyheterna eller om det var sporten, vilket var väldigt ovanligt på den tiden.

– Jag bodde i norrort då och där var det 60% Gnagare och 39% Djurgårdare och så kanske 1% Hammarbyare, de var liksom ingen faktor,  men då kände man direkt att det här är något som de andra lagens supportrar kommer att reta sig på.

– Ett annat minne är när jag såg Djurgården-Öster på Råsunda 1991 tror jag, då var det kanske 4400-4500 i publiken och tidningarna skrev ”Bra publiksiffra på Råsunda”…nu har vi ett snitt på nästan 16 000. De där åren var det inte alls samma intresse kring fotboll generellt sett.

Och nu har över 10 500 Djurgårdare köpt säsongskort. Är du en av dessa?
– Ja, jag sitter på B325 men funderar varje år på om jag skulle flytta ner ett etage. På stadion satt jag på sektion E, rad 4 och sen rad 7. Jag saknar den närheten lite grann, samtidigt som man har väldigt bra överblick där uppifrån övre etage på Tele2.

Köp säsongskort här.

Vad tror du om årets säsong då?
– I grunden är jag en cynisk pessimistsupporter. Det är klart det går att upprepa förra året men det är många som kommer att vara med där uppe. Förutom de som varit med i toppen senaste åren tror jag även att Göteborg är på väg tillbaka att etablera sig i toppskiktet.

Anders supporterskap har på naturligt vis ärvts ner till hans barn och för första gången har de säsongskort på olika delar av läktaren. Förutom guldet har han uppmanat sin son att ta med sig andra delar av säsongen 2019.

– Min son är 14 och har säsongskort sedan fyra år tillbaka. Han har suttit med oss hittills men i år vill han inte sitta med gubbarna längre utan har köpt säsongskort i klacken tillsammans med sin kompis.

– Jag sa det att titta på förra säsongen och lär hur mycket ett poäng kan göra. Som säsongare kan man ibland fundera på att strunta i en avslagen match mitt i sommaren mot, låt säga Kalmar. Men det kan vara den matchen som avgör till slut. En poäng eller tre poäng där kan vara det som avgör till slut. Kollar man på förra året så är det ju ett kryss som avgör för att vinna hela jävla serien till slut, säger han och tillägger:

– Det där vet man ju intellektuellt men förra säsongen fick man verkligen en påminnelse om hur viktig varje match är.

Hur ser du på årets Europaspel?
– Om man tänker tillbaka på senaste hemmamatchen i Europaspelet mot Mariupol så tycker jag det är synd att det inte kommer mer folk på matchen. Så jag hoppas att det blir lite större uppslutning i år.

– Sen rent sportsligt får man vara försiktig med förväntningarna där, det är små marginaler och så pass svårt att ta sig långt. Men att vi har två garanterade hemmamatcher är jäkligt roligt. Förhoppningsvis spelar vi till oss minst en till, och sen får man se med lottningen. Där behöver man ha lite flyt.

Sen minns Anders återigen tillbaka med värme på tidigare Djurgårdsminnen.

– Några av de mäktigaste matcherna jag varit med om med Djurgården är mötena med Partizan Belgrad och Juventus. Det trycket vi hade mot Partizan var helt magiskt. Den känslan hoppas jag få uppleva igen.

Gör som Anders – köp säsongskort till Allsvenskan 2020 här. 

Senaste nytt
Fler nyheter