Inför säsongen - John Hellström

Ett efterlängtat skarpt läge efter att försäsongsmatcherna stillat i alla fall lite av den fotbollsabstinens som finns hos många taggade DIF-supportrar. En av dessa hängivna är John Hellström som är sedvanligt optimistisk inför året och vars förpliktigade uppväxtmiljö ledde honom rakt in i Djurgårdsfamiljen.
– Jag växte upp i huset på Alberget 4A, där Djurgårdens IF bildades 1891. Det är helt sant. Hur vi hamnade där är en lång historia. Men oavsett var det svårt att inte bli djurgårdare när man bodde där, det satt i väggarna. Jag såg min första match 1980, Djurgården mötte Mjällby på stadion och förlorade med 1-3. Tommy Berggren gjorde enda målet för Djurgården, på nick förstås. Första derbyt var kvalet mot AIK 1982. Jag gick dit själv och hamnade på gamla ståplatsläktaren. Problemet var att det var där Black Army stod. Hur man kunde släppa in en ensam 12-åring i full djurgårdsmundering, jacka, halsduk och mössa bland AIK-supportrarna i en tid då det ofta blev slagsmål på läktarna är obegripligt. Jag lyckades rusa från ståplats över löparbanorna till Sofialäktaren. I närheten fanns poliser med hundar men jag hann upp på läktaren. Det var andra tider då…

Var sitter du på Tele2 Arena?
– Trots många nostalgiska minnen från Stadion älskar jag Tele 2. Vilken närhet, vilket ljud! Det är en perfekt fotbollsarena bortsett från plastgräset. Men även det får man ta. Hellre det än det naturgräs som finns i Sverige fram till april och från oktober. Vi är ett gäng som haft säsongsplåtar sedan 2001. När vi flyttade till Tele 2 fick vi exakt samma platser som på stadion, vid mittlinjen på första etage, men i fjol flyttade vi upp ett etage och där sitter vi nu. Helt perfekt.

Vad förväntar du dig av säsongen?
– Jag tror alltid det bästa och varje år sedan 2005 har jag tvingats inse att jag varit för optimistisk. Dock lär jag mig aldrig så även i år tror jag att det här kan bli riktigt bra. Jag förväntar mig ett Djurgården som inte ger bort initiativet mot någon, åtminstone inte på hemmaplan. Hög press och aggressivt försvarsspel snarare än att falla tillbaka i ett tight försvarsblock. Det kommer att bli mycket roligare att se Djurgården i år. Placeringsmässigt tror jag att vi når topp 5 och att vi får en mycket jämnare serie i år än i fjol.

Tankar kring Özcan & Ivan?
– Özcan är fantastisk. Han utstrålar en så skön kombination av värme, självförtroende och professionalitet. Men han har inte visat något än och även om jag tror att det finns mycket tålamod så är förväntningarna höga. Men en miss i cupen och en dålig start på allsvenskan… det kan vända snabbt. Ivan har jag inte fått någon uppfattning om än.

Vad tror du om truppen i dess nuvarande skick?
– Vi har en stark trupp men som Özcan själv sagt behövs det mer spets. Många av våra spelare är utmärkta som blivande stjärnor eller bra bänkspelare, men för att utmana toppen över en hel säsong behövs spets – framför allt i anfallet.

Vilka nyförvärv är det då som vi behöver?
– Vilken djurgårdare drömde inte om Kim Källström!? Jag hävdar att han är den bästa spelaren och största stjärnan som varit i Djurgården någonsin. De åren han var hos oss var de mest framgångsrika i hela djurgårdshistorien. Att han kommit tillbaka tror jag blir ett otroligt lyft för truppen, föreningen, fansen och svensk fotboll i stort. Annars måste ju Olunga ersättas. Vi behöver minst en anfallare som kan göra 15 mål under 2017.

Vem/vilka blir årets utropstecken i DIF 2017?
– Att Kim kommit tillbaka får allt annat att blekna. Sen har jag en stark tro på Kerim Mrabti. Jag är övertygad om att han kommer tillbaka lika bra eller bättre och då är han en av de bästa i hela Allsvenskan. Men jag tror också att Tino (Kadewere) kan få det genombrott alla väntat på. Hans avslutande matcher i höstas lovade väldigt mycket.

Vilka är dina favoritspelare i laget?
– Kim är nästan för bra för att det ska vara sant. Den stora grejen med honom är inte bara att han fortfarande är en väldigt bra fotbollsspelare, utan att han är en sån stark personlighet. Min favorit är annars Kerim. Han kan bli nästa stora stjärna som vi säljer dyrt. För mig har han allt jag vill ha i en fotbollsspelare. Sen kan man ju inte låta bli att älska Mange (Eriksson). Och Isaksson. Och Mr Bosse (Andersson).

Vilket är ditt bästa DIF-minne?
– Åh, så många. Egentligen vilken match som helst med kompisgänget. Efter alla dessa år är det en livsstil att gå på Djurgårdens matcher. Men ur minnet dyker några matcher upp. Kvalet 1985 när Teddy Sheringham kvitterade mot GAIS och vi gick upp efter straffar. Semifinalen mot IFK Göteborg på stadion 1988 när Steve Galloway sprang ifrån göteborgsförsvaret och vi gick till final mot Malmö (vilket sjukt bra lag dom hade då!!). Stefan Rehns återkomst till Djurgåden i Superettan 2000. 6-1 mot Malmö och Zlatan i Superettan samma höst. Första träningsmatchen med Kim på Stadshagen. Guldet 2002. Kvalet mot Assyriska 2009. Matchen på Stadion var nog den mest imponerande urladdning från spelare, ledare och fans jag någonsin upplevt.

Slutligen; varför ska man köpa ett säsongskort för att se Djurgården på Tele2 Arena i år?
– För att Djurgår´n är så äkta. Vi har inte störst publik i stan men det är äkta upplevelser varje gång. Ingen går dit för att synas eller för att alla andra gör det. Det finns så mycket stolthet kring laget. Men det upplever man bara om man går dit hela tiden och träffar samma personer som sitter på samma platser år efter år. Då känns det verkligen som att man är en del av en familj, avslutar John.