Intervju med Bo Lundquist

  • 22 okt 1999

1999 var året Djurgår´n skulle bli ett stabilt allsvenskt lag för att så småningom kunna lyfta blicken mot spel i de europeiska cuperna. Efter två tunga och påfrestande långa säsonger i norrettan var Djurgården äntligen tillbaka i högsta serien och inledningen av årets serie var mer än lovande då Norrköping besegrades med 3-0 i premiärmatchen. Efter några få omgångar visade det sig dock att det skulle bli ytterligare ett tufft år för Djurgårdens fotbollförening och alla dess supportrar. Med två omgångar kvar av årets allsvenska har Djurgården sex poäng upp till en kvalplats och inte minsta möjlighet att på egen hand se till att hänga kvar. - Det är bara att konstatera att det är ett misslyckande. Det är glasklart att årets trupp inte höll allsvensk klass och att vi bommade att skaffa kvalificerad kraft på väsentliga positioner i laget. Vi har väldigt många lovande spelare i truppen och det fanns en oerhörd tro på det här laget men varningarna kom redan i maj då vi förlorade två hemmamatcher efter varandra med 3-0. Vi har spelat åtta oavgjorda matcher där vi inte har lyckats avgöra och det innebär väldigt mycket när en vinst ger tre poäng. Som nykomling måste man ta mer poäng på våren än vad vi gjorde och när vi bara hade tolv poäng efter de14 första matcherna hamnade vi för långt efter, säger DIF Fotbolls ordförande Bo Lundquist. Att åka ur Allsvenskan är inget okänt begrepp för Djurgården. På de senaste 20 åren har fotbollslaget degraderats fem gånger, under 90-talet tre. - Det är oroande är att Djurgården har åkt som en jo-jo mellan Allsvenskan och division I. Så länge Djurgår?n inte är en etablerad allsvensk klubb så diskuteras det väldigt mycket om att köpa etablerade spelare men som nykomling och med den historik vi har så visade det sig att det var etablerade spelare som var inte var intresserade av att komma och spela med oss i år. De riktigt bra spelarna väljer hellre ett stabilare lag där risken inte är lika stor att man ska hamna i botten och åka ur. Det sägs att vi var den klubb efter AIK som köpte spelare för mest pengar inför säsongen, men det är inget jag kan garantera. Hur som helst köpte vi spelare för mycket pengar utan att det gav det rätta resultatet, säger Lundquist. Steget från norrettan till Allsvenskan var svårare än väntat att ta. Under säsongen visade det sig tydligt att flera spelare som klarat sig bra under fjolåret inte höll måttet i den högsta serien. Bortförklaringarna och syndabockarna blev fler och fler. Tränarparet Andersson/Grim byttes ut inför hösten mot Åkeby/Lukic och efter några veckor utökades truppen med målvakten Bo Andersen. Till slut spelades varenda match med kniven på strupen och förväntningarna från publiken på Stadion blev plötsligt en börda med en usel hemmastatistik som följd. Bosse Lundquist har haft en del att fundera på under sitt andra år som ordförande. - Det har varit jäkligt jobbigt. Jag har satsat hårt på det här och när man då inte lyckas så är det en klar besvikelse. Ändå tycker jag fortfarande att arbetet är inspirerande och en stor utmaning och vad som kan ses som glädjande är att vi har fått bra ordning på organisationen vid sidan av sporten. Vi måste försöka komma åt det som vi gör fel och varför det felet fortsätter att upprepa sig. Man kan göra en jämförelse med Djurgår´n Hockey som har en jäkla stabilitet. Även om laget inte har vunnit SM sedan i början på 90-talet så är man fast etablerad på den övre halvan av tabellen. Fotbollens ambition att fortfarande att bli bäst i stan och bakslaget i årets allsvenska ska inte sätta stopp för våra långsiktiga planer. Så stark är klubben i sig och så stark är klubbens omgivning, säger Bo Lundquist. Det har knappast varit lätt att vara blårandig fotbollssupporter under 90-talet men Lundquist tror inte att motgångarna har tagit knäcken på järnkaminerna: - Det är viktigt att alla riktiga djurgårdare nu tar det här på rätt sätt och spottar i nävarna och fortsätter att stötta föreningen. Självklart ska man uttrycka sin besvikelse över säsongen, det gör vi alla, men sedan är det bara att komma igen och jobba för klubbens bästa. Våra supportrar ska ha en stor eloge, de är det bästa vi har haft i år. Jag kommer ihåg efter bortamatchen mot Helsingborg då klacken stod kvar långt efter slutsignalen och stöttade laget trots att det hade förlorat. Sådana supportrar är en oerhörd tillgång för föreningen som vi ska ta vara på. Vi måste göra allt för att behålla vår publik och för att se till att vi etablerar oss där vi hör hemma - i Allsvenskan. David Bogerius

Senaste nytt
Fler nyheter