John "Jompa" Eriksson har gått ur tiden
- Historia
- Föreningen
- 24 mars 2020
En sorglig nyhet har nått oss denna tisdag i mars. Djurgårdslegenden John Eriksson har gått ur tiden, 91 år gammal. Vila i frid ”Jompa”.
”Jompa” var under tio år en av Djurgårdens mest framträdande spelare och målskyttar. Totalt gjorde han hela 69 mål på 123 seriematcher, vann två SM-guld (1955 och 1959) och spelade tio A-landskamper.
- Jompa var en fantastisk människa och en stor djurgårdsambassadör. Han lärde mig mycket om Djurgårdens IF:s historia, säger Pelle Kotchack, hedersledamot i Djurgården Fotboll.
John Eriksson var söderkisen som valde bort lagen på Söder för att spela i en riktig fotbollsklubb. Han anslöt till Djurgården från Värtan år 1951, redan då känd som en reslig och stark anfallare med målnäsa. Sedan debuten i Värtans A-lag som 18-åring 1948 hade ”Jompa” öst in mål.
- Jag fick ett telefonsamtal från ”Farsan” Sandberg redan 1950. Det blev att jag provspelade lite i reservlaget, sade ”Jompa” Eriksson i en tidigare intervju (år 2013) publicerad på DIF.se.
– Det var lite bjäbb, det var det. Men Jeppson hade fått 240 000 kronor för att gå till Atalanta, så att hämta hem honom gick ju inte. Själv fick jag förresten 440 kronor som hjälp till ett körkort när jag kom till Djurgården. För att få slut på det där snacket tränade jag bara ännu mer, sprang upp och ner för slalombacken i Fiskartorpet och allt vad det var. Min favorit var Gunnar Nordahl och jag ville bli lika bra som honom, sade ”Jompa”.
Riktigt så blev det kanske inte, men ”Jompa” var under tio år en av Djurgårdens mest framträdande spelare och målskyttar. Redan i den allsvenska debuten, segermatchen (3–1) mot Gais borta den 29 juli 1951, visade ”Jompa” att han precis som Jepsson hade sina klara kvaliteter. Det tredje och sista målet signerades den jovialiske 22-åringen från Högalid på Södermalm som flyttat till i Hjorthagen som tioåring.
– Det kom ett högerinlägg och jag slog till från nära håll vid främre stolpen. Ett tjusigt mål, sade ”Jompa”.
Sommaren 1955 ville franska Toulouse värva ”Jompa”. Men han ville ha mer än de 90 000 kronor han erbjöds för två år. John ”Jompa” Eriksson var en av spelarna i det djurgårdslag som spelade 17 förlustfria matcher på raken 1959 – allsvenskt rekord i klubben än idag.
– Jag minns inte att det var något snack om den där sviten då, men vi var ju väldigt bra under hela 50-talet. Vi hade riktigt bra spelare med en massa klubbkänsla som ”Knivsta” Sandberg, ”Mysing” Petersson, ”Tjalle” Mild och ”Sigge” Parling, sade ”Jompa”.
– Det var ju också någonting väldigt vackert. Över huvud taget sitter mina tio år i Djurgården för alltid i ryggmärgen. Det var fina och lyckliga år, sade ”Jompa” som på bilder från guldjublet på 1959, precis som en del lagkamrater, kan ses springa runt i bara strumplästen.
– På den tiden spikade man ju på dobbarna på skorna och ofta gick spikarna rakt in i fötterna. Ibland var fotsulorna ganska blodiga efter matcherna.
Mästarlaget 1955, "Jompa" fjärde längst till vänster i övre raden.
1960, säsongen då det regerande mästarlaget DIF mirakulöst ramlade ner i division 2 (nuvarande Superettan) blev ”Jompas” sista i klubben. Därefter avslutade han karriären som spelande tränare i Vällingby AIK, startade Sveriges första fotbollsskola i Ängby IF 1963 och blev senare, parallellt med jobbet som fältassistent, bland annat BP:s första riktiga A-lagstränare 1968–1969. Ett annat kärt minne från tiden som aktiv är utlandsresorna som fotbollslaget gav sig ut på under 50-talet – långt innan charterresornas tid. Det blev långa turnéer både till Japan, Kina, Sovjet (där Djurgården var det första fotbollslaget från väst efter andra världskriget) och Amerika.
- Den allra roligaste resan var den till Japan. Där skulle vi inte bara spela fotboll utan även ishockey. Vi hade lovat att vara med i en vänskapsmatch och tagit med oss skridskor från Sverige, men snart förstod vi att matchen annonserades som landskamp mellan Japan och Sverige. Djurgårdens fotbollslag skulle alltså spela mot Japans landslag i ishockey. Vi hade ingen ordentlig utrustning, utan fick göra egna skydd av hopvikta tidningar. Sven Tumba och “Cacka” Andersson spelade lyckligtvis även hockey i högsta serien och det räckte. Till slut stod vi som segrare med siffrorna 9-5, berättade Jompa.
John ”Jompa” Eriksson var en sann djurgårdshjälte. Han såg Djurgårdens hemmamatcher så ofta som han kunde och medverkade i kampanjen ”Djurgårdsfamiljen – hjältar över hela stan” inför den sista säsongen på Stadion.
Vila i frid, ”Jompa”.
- Jompa var en fantastisk människa och en stor djurgårdsambassadör. Han lärde mig mycket om Djurgårdens IF:s historia, säger Pelle Kotchack, hedersledamot i Djurgården Fotboll.
John Eriksson var söderkisen som valde bort lagen på Söder för att spela i en riktig fotbollsklubb. Han anslöt till Djurgården från Värtan år 1951, redan då känd som en reslig och stark anfallare med målnäsa. Sedan debuten i Värtans A-lag som 18-åring 1948 hade ”Jompa” öst in mål.
- Jag fick ett telefonsamtal från ”Farsan” Sandberg redan 1950. Det blev att jag provspelade lite i reservlaget, sade ”Jompa” Eriksson i en tidigare intervju (år 2013) publicerad på DIF.se.
"Var lite bjäbb"
Först året efter blev övergången av. Tanken var att ”Jompa” skulle axla den till italienska Atalanta flyttade stjärncentern Hans Jepssons mantel. Det blev gny direkt, åtminstone i medierna. Tidningarna skrev att Djurgården skulle ta hem Jeppson igen eftersom det ”inte fungerade med den där division 3-ynglingen”.– Det var lite bjäbb, det var det. Men Jeppson hade fått 240 000 kronor för att gå till Atalanta, så att hämta hem honom gick ju inte. Själv fick jag förresten 440 kronor som hjälp till ett körkort när jag kom till Djurgården. För att få slut på det där snacket tränade jag bara ännu mer, sprang upp och ner för slalombacken i Fiskartorpet och allt vad det var. Min favorit var Gunnar Nordahl och jag ville bli lika bra som honom, sade ”Jompa”.
Riktigt så blev det kanske inte, men ”Jompa” var under tio år en av Djurgårdens mest framträdande spelare och målskyttar. Redan i den allsvenska debuten, segermatchen (3–1) mot Gais borta den 29 juli 1951, visade ”Jompa” att han precis som Jepsson hade sina klara kvaliteter. Det tredje och sista målet signerades den jovialiske 22-åringen från Högalid på Södermalm som flyttat till i Hjorthagen som tioåring.
– Det kom ett högerinlägg och jag slog till från nära håll vid främre stolpen. Ett tjusigt mål, sade ”Jompa”.
Sommaren 1955 ville franska Toulouse värva ”Jompa”. Men han ville ha mer än de 90 000 kronor han erbjöds för två år. John ”Jompa” Eriksson var en av spelarna i det djurgårdslag som spelade 17 förlustfria matcher på raken 1959 – allsvenskt rekord i klubben än idag.
– Jag minns inte att det var något snack om den där sviten då, men vi var ju väldigt bra under hela 50-talet. Vi hade riktigt bra spelare med en massa klubbkänsla som ”Knivsta” Sandberg, ”Mysing” Petersson, ”Tjalle” Mild och ”Sigge” Parling, sade ”Jompa”.
Två SM-tecken
1959 vann ”Jompa” Eriksson sitt andra SM-guld, sedan matchen mot Göteborg slutat 1-1 efter stor dramatik.– Det var ju också någonting väldigt vackert. Över huvud taget sitter mina tio år i Djurgården för alltid i ryggmärgen. Det var fina och lyckliga år, sade ”Jompa” som på bilder från guldjublet på 1959, precis som en del lagkamrater, kan ses springa runt i bara strumplästen.
– På den tiden spikade man ju på dobbarna på skorna och ofta gick spikarna rakt in i fötterna. Ibland var fotsulorna ganska blodiga efter matcherna.
Mästarlaget 1955, "Jompa" fjärde längst till vänster i övre raden.
1960, säsongen då det regerande mästarlaget DIF mirakulöst ramlade ner i division 2 (nuvarande Superettan) blev ”Jompas” sista i klubben. Därefter avslutade han karriären som spelande tränare i Vällingby AIK, startade Sveriges första fotbollsskola i Ängby IF 1963 och blev senare, parallellt med jobbet som fältassistent, bland annat BP:s första riktiga A-lagstränare 1968–1969. Ett annat kärt minne från tiden som aktiv är utlandsresorna som fotbollslaget gav sig ut på under 50-talet – långt innan charterresornas tid. Det blev långa turnéer både till Japan, Kina, Sovjet (där Djurgården var det första fotbollslaget från väst efter andra världskriget) och Amerika.
- Den allra roligaste resan var den till Japan. Där skulle vi inte bara spela fotboll utan även ishockey. Vi hade lovat att vara med i en vänskapsmatch och tagit med oss skridskor från Sverige, men snart förstod vi att matchen annonserades som landskamp mellan Japan och Sverige. Djurgårdens fotbollslag skulle alltså spela mot Japans landslag i ishockey. Vi hade ingen ordentlig utrustning, utan fick göra egna skydd av hopvikta tidningar. Sven Tumba och “Cacka” Andersson spelade lyckligtvis även hockey i högsta serien och det räckte. Till slut stod vi som segrare med siffrorna 9-5, berättade Jompa.
John ”Jompa” Eriksson var en sann djurgårdshjälte. Han såg Djurgårdens hemmamatcher så ofta som han kunde och medverkade i kampanjen ”Djurgårdsfamiljen – hjältar över hela stan” inför den sista säsongen på Stadion.
Vila i frid, ”Jompa”.
