Populistiska utspel och maskeringsförbud

Artikeln nedan är publicerad i det senaste numret av medlemstidningen Djurgårdaren. Artikelförfattaren Filip Lundberg har arbetat med poliskostnadsfrågan för Djurgårdens räkning och ansvarar för den kommande CSR-redovisning. I Djurgården är CSR (Corporate Social Responsibility) integrerat i den dagliga verksamheten. Att ha en god transparens i verksamhetens olika delar, är nära anknutet till den trovärdighet vi åtnjuter som organisation externt. Djurgården Fotboll är en fotbollsklubb och jag är ödmjuk inför det faktum att uteblivna sportsliga framgångar blir en tålamodsprövning för andra sorters initiativ, som till exempel ett aktivt CSR-arbete. I den här artikeln tar jag medvetet, och med en något provocerande underton, ett annorlunda grepp om den CSR-satsning som Djurgården företagit sig. På så vis ämnar jag sätta det i en helt ny kontext och förhoppningsvis bredda förståelsen av vad det är vi håller på med och varför. Om inte annat för att presentera nytt underlag för vidare diskussion på valfritt supporterforum. Begreppet CSR får nog inte, vid en första anblick, särskilt många Djurgårdssupportrar att drömma sig tillbaka till guldåren och matcher mot Juventus och andra storlag (även om vårt CSR-arbete faktiskt ligger i europatopp) och det kan man ju förstå. Snarare uppfattas det nog hos en del som ett onödigt störningsmoment i vägen för nya spelarrekryteringar och förbehållslöst sportsligt fokus. Jag har full förståelse för att man kan undra varför Djurgården ska lägga tid och kraft på initiativ, som vid en första anblick, ligger helt vid sidan om den sportsliga verksamheten. Samtidigt tror jag det är få som anser att vi inte måste ta höjd för den utveckling som pågår överallt runt omkring oss och som vi faktiskt, kanske utan att tänka på det, dagligen diskuterar i olika supporterforum, på arbetsplatsen, med familj och vänner och på fester. Till våra åsiktsmotståndares stora förtret. Det gäller det idrottspolitiska klimatet i Stockholm, poliskostnader, mediebilden av svensk fotboll och dess supportrar och ett helt nytt sponsringsklimat, där elitfotboll nästintill kommit att bli ett skällsord. ”Vi vill satsa på breddidrott, integration och hälsa” är ett vanligt argument när företag väljer samarbetspartners och var bland annat en av anledningarna till att ICA valde att avsluta samarbetet med Djurgården och flera andra allsvenska klubbar. Idag arbetar närmare 70% av de stora företagen med CSR och man förväntar sig att de man ingår samarbeten med gör detsamma. Det finns helt andra krav på motprestationer än vad som varit fallet tidigare. Så är det bara. I alla fall i det högst konkurrensutsatta Stockholm. Insikten bland svenska klubbar att det är viktigt att vara en del av det samhälle man verkar i, tar sig allt tydligare uttryck, där allt fler presenterar satsningar på sociala projekt och CSR. Vi gläds över alla de positiva projekt som pågår runt om i Sverige samtidigt som vi ska vara stolta över att vi, skulle jag vilja påstå, för tillfället ligger längst fram i det arbetet. Det är av största vikt att vi bevakar den positionen av flera anledningar som jag ska redogöra för härnäst. I Sverige vill vi gärna ställa breddidrott mot elitidrott där det ena uppfattas som legitimt och allmännyttigt och det andra som ett särintresse för de redan frälsta. Folkrörelseidealet, med det ideella engagemanget som främsta kännetecken, är visserligen ett fint arv att värna men det i kombination med ett nästintill förakt för det kommersiella inom elitfotbollen sätter Djurgården i ett moment 22 som vi måste hantera proaktivt. Vi förväntas mer eller mindre, trots en omsättning på närmare 100 miljoner drivas helt som en ideell förening och med alla moraliska betänkligheter som följer med det och om vi, Gud förbjude, försöker hitta nya intäktsmöjligheter genom att kommersialisera delar av verksamheten, ja då kan vi gott betala våra egna poliskostnader oavsett vad vi gör inom breddidrott och på det sociala planet. Amatörismens stjärna lyser starkt över den svenska fotbollen. Förutom när det gäller säkerhetsarbetet. Då spelar det ingen roll hur professionell säkerhetsorganisation du har, hur mycket nya initiativ du tagit, vilka resurser du plöjer ner i såväl proaktiva som strikt operativa åtgärder eller ens vilka framsteg du faktiskt kan visa upp. Du förväntas göra ännu mer trots att du saknar såväl våldsmonopol och lagstiftningsbefogenheter. Allt samtidigt som kulturdepartementet och justitiedepartementet, som trots att man sitter under samma tak, inte ens kan enas sinsemellan. Det ena departementet tillsatte en ny utredning eftersom man inte var nöjda med det andra departementets första utredning. Den nya utredningen ignorerar helt den första, väldigt populära utredningens viktigaste slutsatser, och den nya väldigt impopulära utredningens slutsatser, ser länge ut att bli underlag för ny lagstiftning som mycket väl kunde stjälpt oss. I sista stund uppmärksammas att den nya utredningen är full av faktafel och bygger på ett uppdrag som det helt saknas belägg för. I det skedet dammar man återigen av den första utredningen för att på en hearing om samma utredning återgå till samma retorik, som presenterades i den nya utredningen. Alltså samma utredning som var full med fel. Antagligen eftersom man aldrig riktigt noga läste den första utredningen eftersom man inte gillade de slutsatser som presenterades där. Det var ju därför man tillsatte den nya utredningen. Det senaste som har hänt är att polismyndigheten i Stockholms län bjudit in till samverkansmöten med hänsyn till de slutsatser som dragits i den första utredningen. Det är väl bra så men samtidigt så vägrar en annan del av polisorganisationen (RPS) ta till sig slutsatserna i den första utredningen utan förespråkar, med en dåres envishet, den nya kastade utredningen. Att svensk elitfotboll trots detta gjort sådana enorma framsteg i sitt säkerhetsarbete de senaste åren får anses vara en stor bedrift. Med andra ord betvivlar väl få att vi än mer behöver bevaka vår omgivning och ta en aktivare roll i debatten. Poliskostnaderna är ett bra exempel. De var ett direkt resultat av att vi i svensk fotboll inte förstått vår omgivning tillräckligt väl och inte förutsåg vad som var på gång. Vi insåg för sent att det hos många fanns en missunnsamhet mot vår verksamhet som i mångt och mycket byggde på missförstånd och okunskap. Alla de omfattande satsningar som gjorts på ordnings- och trygghetsfrämjande åtgärder drunknade i den mediala dramaturgin om de svenska huliganproblemen. En dramaturgi som, utan att förringa dess existens och konsekvenser för alla inblandade, har varit starkt överdriven. En politiker med stor makt i Stockholm antydde nyligen att ett slopande av 51%- regeln nog borde kunna vara en lösning på de problem som finns med huliganism trots att det inte finns något som helst belägg för den kopplingen. Utspelen är många, beläggen är få. Vi hade vidare alltså en hearing i regeringskansliet om Björn Eriksson och Stefan Dellsås eminenta utredning ”Mera glädje för pengarna”, där Sverige främsta expert på huliganism och medier (och medförfattare i utredningen) inte gavs en enda minut att presentera sin forskning, trots att han framfört önskemål om det. Forskning som i mångt och mycket hade utmanat många av de beskrivningar och fördomar som det gavs uttryck för på hearingen. Det finns med andra ord betydande kunskapsluckor hos många (inklusive en del viktiga beslutsfattare) om hur det faktiskt ligger till och med det följer en överhängande risk att vi får se liknande ”krav” som poliskostnader framöver. Man behöver inte vara synsk för att förutspå att maskering kommer segla upp som nästa stora fråga och med stor medial exponering brukar följa krav på åtgärder. Huruvida samma åtgärder slår rätt eller fel blir tyvärr ofta sekundärt. Den symbolstarka åtgärden får ofta förtur framför det faktiska utfallet. Kvar står vi med konsekvenserna många gånger. Helst ska vi ta mer ansvar men ingen vill förtydliga hur. Polisnotorna skulle ju vara ett incitament men där blir sekretessen bara allt hårdare för varje dag som går. Exemplet med Falsterbo Horse Show, där fakturorna visade sig vara saltade med 5 000 procent, känns inte särskilt förtroendeingivande. Det är därför av yttersta vikt att vi aktivt bevakar de frågor som har en stark inverkan på vår verksamhet och aktivt kommunicerar ut en bild som ligger närmare sanningen. Vi har inte råd att låta bli. Det här är något vi måste förhålla oss till och agera utifrån. Vi bör sträva efter att i så hög utsträckning som möjligt kommunicera positiva budskap vid tillfällen vi själva väljer. CSR är ett av flera verktyg som vi kan använda oss av för att nyansera bilden av vår verksamhet. CSR är egentligen inte mer än ett samlingsnamn på en strävan att bli mer transparenta med vad vi håller på med samt öka professionaliteten i alla led. Vi ska ha belägg när vi uttalar oss och vi ska undvika att hamna i situationer som kan användas emot oss i ett nästa skede. När 2014 års säsong drar igång så är vi beredda. Vi vet vilken fantastisk publik vi har. Vi vet hur mycket fotbollen och Djurgården betyder för så många människor. Vi vet hur mycket vi gör på säkerhetsområdet. Vi vet hur hårt våra ungdomsledare och ideella krafter sliter för våra 1 500 barn och ungdomar dagligen. Vi vet vilken skillnad Djurgårdsandan genom Drive-In-Fotbollen och Jobbchansen gör i samhället. Vi vet att vi är en utmärkt samarbetspartner för företag som ”vill satsa på breddidrott, integration och hälsa”. Men framförallt vet vi att vi är en förbannat fin fotbollsklubb med en historia, tradition och lojalitet som många företag bara kan drömma om. Det är väl ingen som tycker att vi inte ska kommunicera ut det? Tänkte väl det. Vi kan väl kalla det CSR för enkelhetens skull… Filip Lundberg   Frågor och synpunkter skickas med fördel till [email protected] (Filip Lundberg har arbetat med poliskostnadsfrågan för Djurgårdens räkning och är också den som ansvarar för Djurgårdens nästa CSR-redovisning och kommunikation av Djurgårdens samhälleliga betydelse) Nästa CSR-redovisning med titeln ”Våra spelplaner” har en uttalad ambition att täcka in fler målgrupper och samtidigt ge en lite tydligare bild om varför CSR är viktigt och en tydligare beskrivning av de olika verksamheterna. Titeln anspelar på att Djurgården verkar på flera nivåer i samhället. Redovisningen är planerad att vara klar inför säsongen 2014. Foto: Järnkaminerna