Skyttekungen har återvänt

Efter en succéartad och explosiv höst med tolv mål på tretton matcher lämnade Michael Olunga Kaknäs med huvudet högt i mitten av november för en och en halv månads vistelse i Kenya. En resa som inkluderade mycket fotboll med träningsläger och landskamper med Kenya för DIF:s interna skyttekung.

Men också välgörenhetsarbete och en efterlängtad påhälsning hos familjen som är viktig för Michael.
– Det var härligt att få komma hem och träffa min familj och mina vänner i Kenya igen. Jag tillbringade mycket tid med dem och passade också på att träffa min gamla klasskamrater. Så det var en riktigt bra semester för mig. Jag njöt av varje stund och jag är också tacksam för att Djurgården lät mig få så mycket tid hemma, säger Michael som också kan hålla huvudet högt för sina insatser där han besöker skolbarn i de västra delarna av Kenya.

Det handlar om att peppa och glädja dem i en stundtals ganska kärv tillvaro.
– När man kommer tillbaka är det många som ser upp till en, speciellt unga skolbarn som jag gärna vill inspirera. Det är mitt sätt att ge tillbaka till samhället av det jag lär mig här uppe i Sverige. Så vi arrangerar små turneringar för barnen och genomför andra aktiviteter som kan motivera och inspirera dem till att bli duktiga fotbollsspelare. I vissa delar av Kenya är det rätt tuffa premisser som gäller där det är viktigt att hälla barnen sysselsatta och engagera dem i olika aktiviteter. Det är det jag har sysslat med mest, så med några andra personer och guds hjälp tror jag att vi tillsammans har gjort en del nytta.

Men ”Ingenjören” hann givetvis också med en hel del fotboll. Han var på läger med kenyanska landslaget och spelade även två landskamper för ”Harambee Stars”, som landslaget kallas i folkmun.
– Vi spelade två matcher mot Moçambique och Liberia och vann båda med 1-0. Det var spännande matcher, jag kom inte med i målprotokollet men bidrog med mycket annat och är nöjd med insatserna.

Något möte med Liberias fd blårandige målspottare Sam Johnson blev det dock inte den här gången.
– Nej, han var inte med tyvärr så jag fick inte träffa honom.



Nu är dock Míchael tillbaka på svensk mark och har anslutit till laget på Kaknäs. Mycket är bekant men på tränarfronten är det ett nytt team som har tagit vid. Özcan Melkemichel och Ivan Risitic leder passen och även om han inte hunnit med alltför många träningar är den initiala känslan kring den nya ledningen ändå god.
– Det känns positivt och jag märker att alla i laget är taggade för att göra något bra i år. Nu får vi ta det steg för steg och bygga upp laget, både fotbollsmässigt och fysiskt inför cupstarten, konstaterar Michael som uppskattar att det inte varit någon rotation att tala om i truppen under vinteruppehållet.
– Det är viktigt med kontinuitet inom fotbollen. När du spelar med samma spelare under en längre tid blir allt mycket enklare. Vi har några få nytillskott i truppen nu som känns positiva och i övrigt är jag övertygad om att lagledningen har full koll på var - eller om - det skulle behövas eventuella förstärkningar.

Oavsett hur det blir känns det som att alla förutsättningar finns i laget för att leverera under året. En allsvensk anfallare med tolv gjorda mål på tretton matcher under hösten brukar i vanliga fall ha en ganska hög svansföring men när det gäller Michael är situationen annorlunda. Han tackar allt som oftast gud och medspelare för framgången och använder gärna storslagna och välformulerade meningar när han återvänder till sitt credo; att hela tiden jobba hårt för att nå framgång
– I slutet av dagen handlar det bara om göra sitt bästa. Precis som jag sa när jag kom hit första gången att om jag någon gång lämnar Djurgården vill jag att det ska vara ett bättre lag än det som fanns när jag kom hit. Så det är fortsatt hårt arbete som gäller och ingen i laget ska ha en garanterad startplats. För mig handlar det om att visa de nya tränarna att jag förtjänar min plats i laget som startar. Jag ska göra det på ett hedervärt sätt för den här fina föreningen.

Apropå att lämna så är det många transferrykten som florerar kring ”Ingenjören” just nu men av förklarliga skäl är det inget som han har lust att prata om.
– Jag kan inte säga någonting om det och nu har jag varit hemma i Kenya och haft tankarna på annat håll. Mitt fokus där har varit på att träffa familjen och hjälpa gatubarn och nu är jag här och gör mig redo för att spela för Djurgården. Jag tror att jag har mycket att erbjuda i år och jag ska kämpa vidare för att bli en bättre spelare och göra oss till ett bättre lag.

När det gäller högskolestudierna kommer Michael att kämpa vidare även där och slutföra sin pågående ingenjörsutbildning.
– Jag hade inte möjligheten att komma igång med det förra året. Men det här året kommer jag att fortsätta studierna. Jag har ett och ett halvt år kvar, sedan är jag färdigutbildad, säger Michael som även kommer att viga en del tid till att följa kompisen Tino Kadeweres framfart med Zimbabwe i Afrikanska Mästerskapen i Gabon.
– Jag kommer att se på hans matcher och stötta honom. Han är som en bror för mig och jag kommer att bli väldigt glad om han tar en startplats i Zimbabwe när de spelar den största turneringen i Afrika. Han behöver också utveckling och när han spelar en turnering av den kalibern kommer han att ta ytterligare steg framåt. Så jag önskar honom all lycka när han spelar mästerskapen, avslutar Michael.

På onsdag släpps biljetterna till DIF-Vålerengen den 12 februari. Så här såg det ut senast när Michael Olunga spelade mot norskt motstånd, så försäkra dig om en bra plats på Tele2 Arena.