Akademisatsning med Bosse Lundqvist | Ungdomshistoria

Ingen som följer fotbollsutvecklingen i världen har kunnat undgå begreppet fotbollsakademi. Elitklubbar som Barcelona och PSG med flera satsar otroliga resurser på att utbilda egna spelare ur ungdomsleden till sina representationslag, eller sälja vidare till andra klubbar. Djurgårdens ungdomsfotboll, på pojksidan, har sedan 2008 byggt upp en egen akademiverksamhet som idag är certifierad som en femstjärnig akademi enligt SEF (Svensk Elitfotboll). SEF driver och ansvarar för att stimulera Allsvenskans och Superettans föreningar att utbilda spelare till våra landslag och till professionella yrkesmän som gör ligorna bättre. Glädjande är också att det de senaste åren även bedrivs flickfotboll i akademiform inom DIF.

När Djurgården Fotboll skriver sin historia är Bosse Lundqvist en given person att nämna utifrån sina betydande insatser. Många förknippar honom givetvis hans framgångsrika år som ordförande. Vad sägs om sex titlar under hans tio år vid rodret? SM-guld 2002, 2003 och 2005 samt cupguld 2002, 2004 och 2005. Att han vände skutan från en nästan bankrutt verksamhet vid ingången 1998 då han tillträdde som ordförande, till att etablera föreningen som en stark kraft inom svensk fotboll är en del av vår historia.
 
Utan pengar är det svårt att lyckas, det vet affärsmannen Lundqvist. Vid en ny era för Djurgården Fotboll, första decenniet på 2000-talet, behövdes inte bara ekonomiska muskler. Det krävdes också en vision, en strategi, en tydlig spelmodell och en manual som handlade om hur alla i organisationen, både på plan och utanför planen, skulle agera och dra åt samma håll. Bosse berättar att det i runda slängar behövdes ett tillskott på 30 miljoner kronor för att bli svenska mästare. Ett riskkapitalbolag bildades för att kunna värva toppspelare som till exempel Kim Källström, Johan Elmander, Andreas Isaksson och en hemvändande Stefan Rehn.

Vi träffar Bosse för en intervju på DIF-kansliet i TV4-huset. Många är nya ansikten för Bosse sedan kansliet var stationerat på Stadion och på Valhallavägen 104. Robert "Pike" Kollberg, Tomas af Geijerstam och Jerker Hedenstedt som fanns med under Bosses tid,sitter i det stora kontorslandskapet. De tänker kanske på forna tider när denna ledarlegend kliver in i lokalerna.

Bosse ”Bagis” Andersson och jag, Johan Werner, är nyfikna att ta reda på hur tankarna gick när han bestämde sig för att dra i gång en ungdomssatsning med akademiverksamhet.
 
Ett mantra för Bosse är att vara omvärldsorienterad, vilket återkommer ofta under vår pratstund. Det gäller att göra rätt saker och att lyckas. Med DIF:s utblickar mot Europa i samband med kvalifikationer att kvala in till Champion League började resan mot en egen akademi.
 
Bosse berättar att första intrycket var en kontakt med Bordeaux 2002, som förklarade att stödet från Franska fotbollförbundet hade varit avgörande i satsningen på akademier inom fransk fotboll.
– Hur ser det ut i Sverige, undrade de förstås, och jag berättade givetvis att vi inte själva var där ännu och att det fanns ingen sådan styrning eller stöd från vårt förbund. Budskapet var tydligt: vi måste satsa på akademier i Sverige, säger han.

Senare, under 2003, fick Bosse en bra kontakt med Feyenoords tekniska direktör som berättade om deras akademi. Denne hade också erfarenhet av att förädla afrikanska spelare. Kontakten utvecklades också med hjälp av det gamla fotbollsproffset Ove Kindvall, som bland annat lät våra tränare Sören ”Snuffe” Åkeby och Zoran Lukic göra studiebesök hos Feyenoord. När de kom hem var de lyriska och då framför allt av ungdomsfotbollen som de tyckte var oerhört intressant. Det var också kontakten med den tekniska direktören som resulterade i värvningen av Johan Elmander och sedan tipset om Gert Ouden, två anfallsspelare som hade stor betydelse för DIF:s framgångar i Allsvenskan.
 
När Bosse nu blickar tillbaka tycker han satsningen på Europaspel var felaktig. Vi hade en bra kassa 2005 och, med facit i hand, borde vi ha satsat annorlunda, menar han.
– Vi fick möta storlag som Juventus och Partizan Belgrad och räckte inte till, så det blev tungt. När vi åkte ut i kvalet mot MFK Ruzomberok från Slovakien 2006 blev det också intressant att även titta på deras förutsättningar, berättar Bosse.
Hans son Gustav och en kompis till honom gjorde en studieresa med bland annat fem studiebesök ute i Europa för att inhämta mer kunskaper.  
Bosse nämner Glasgow, Westham, Sparta Prag, Slavia Prag, Shalke 04 och Arsenal som inspirationskällor i omvärldsspaningen. Framför allt var det samtalen med Tord Grip, vilken under en tid fungerade som rådgivare inom föreningen, som gav insikterna om hur en satsning kunde se ut, berättar han. Tord Grip menade att från 16 års ålder måste en ungdomsspelare satsa fullt ut och då är det också spelarens karaktär som är avgörande för att lyckas. Synsättet är att man utbildar sig till fotbollsproffs och genom en akademi genomförs en yrkesutbildning. Förutom att kombinera fotbollsutbildning och skola måste de allra bästa tränarna och de bästa träningsmöjligheterna finnas, samt specialister runt omkring individen som kan stötta spelarens maximala utveckling.
 
Bosse sammanfattar sina tankar som växte fram kring en akademisatsning på följande sätt:

1. Tränarna i akademin ska ha minst lika bra utbildning som A-lagstränarna. Detta var ofta ett krav i toppklubbarna som vi studerade, till exempel Schalke 04.
2. Spelarna i de äldre åldersgrupperna ska känna sig betydelsefulla och nära A-lagets verksamhet, dvs träna på samma anläggning, finnas fysiskt nära och bli sedda.
3. A-lagstränarna och den sportsliga ledningen ska vara engagerade i akademin. Det är viktigt med direktkontakt med akademitränarna för att utbilda och ge direktiv om spelsystem med mera som skapar helhet för talangutvecklingen.

Under 2007 började akademisatsningen ta form, där Bosses mål var att få fram pengar för en 5-årig satsning som skulle var finansierad med 15 miljoner per år. Glädjande nog kunde projektet sjösättas 2008 med fem finansiärer som satsade 3 miljoner vardera årligen. Högsta prioritet var att anställa de allra duktigaste tränarna som kunde få betalt därefter. Givetvis fanns också bästa möjliga träningsmöjligheter som avgörande framgångsfaktor.

Bosse berättar att inte alla inom föreningen var förtjusta i satsningen på en akademi. Vissa ansåg att det var bättre att köpa färdiga spelare för investerarnas pengar. Givetvis kom sådana propåer, inte minst från A-lagets håll. Bosses uppfattning var att det behövdes långsiktighet och förståelse för att omvärlden förändras.

---

Hur utvecklingen med akademin inom DIF fotboll kommer att gestalta sig får vår framtida och gemensamma historia berätta. I vår historiska antologi om ungdomsfotbollen som nu håller på att ta form hoppas vi kunna bjuda på en intressant resa att följa.

Läs mer om Från kvartersfotboll till akademi här.

Text: Johan Werner