Tack för allt Haris Radetinac!

Fotbollsvärlden är i ständig rörelse och fylld av välkomnanden och avtackningar. Men ibland finns det anledning att bromsa in och begrunda i stunder när de riktigt stora profilerna gör sig redo för avsked.

Evigt unge Haris Radetinac är en av dessa giganter. Själva sinnebilden av en järnkamin och med tolv säsonger och 304 tävlingsmatcher i DIF-tröjan landar han på samma legendariska nivå som DIF-ikonerna Gösta ”Knivsta” Sandberg - som mäktade med 322 seriematcher - och järnkaminen Sven Lindman med 312 allsvenska matcher på sitt cv.

Ett minst sagt imponerande facit som förtjänar allas våra hyllningar och det blev magiska ovationer för Haris i hans sista framträdande i den blårandiga tröjan när han byttes in i slutet av torsdagens sköna  seger mot Legia Warzsawa på Tele2 Arena. 

Ännu en möjlighet till stående ovationer och välförtjänta eloger i fysisk form kommer att ges när Haris tackas av i samband med den allsvenska hemmapremiären 2025.
Tills dess blickar vi tillbaka på en tid i föreningen som definierar Haris som en av de riktigt stora Djurgårdshjältarna genom tiderna i föreningens långa och stolta historia.

 

Haris Radetinacs unika fotbollsresa 

Det har varit en dynamisk resa med både med- och motvind sedan Haris kom till Djurgården från Mjällby under 2013. Han växte snabbt in som en av lagets viktigaste spelare 2014, då Haris också blev poängbäst i DIF med sex mål och lika många assist.

Säsongen 2015 inleddes också strålande tills olyckan var framme med en olycklig korsbandsskada som innebar hård rehab fram tills comebacken 2016, med ett inhopp i derbyt mot AIK. Veckan efter fanns Haris redo från start mot Helsingborg hemma på Tele2 Arena. Feststämningen vändes dock till tragedi när Haris tvingades kliva av efter en närkamp med tårar i ögonen som indikerade att något gått oerhört snett med knäet igen.
Många spelare hade nog kastat in handduken och ställt skorna på hyllan i det läget men inte Haris. Med ett pannben av granit drogs ny korsbands-rehab igång och 2018 var han sedan tillbaka i bästa slag och gjorde 27 allsvenska matcher, samt var med och bidrog till att DIF vann Svenska Cupen.

Ny titel med ett klassiskt SM-guld, plus nytt tvåårigt kontrakt, blev det 2019 då Haris dessutom passerade 100-strecket för antal allsvenska matcher i den blårandiga tröjan.

Året därpå stod Haris för ännu en stark säsong som vinnare av den interna assistligan med sju målgivande passningar under sina 26 allsvenska matcher. Han vann även pris som Årets Järnkamin under 2020 och fortsatte att leverera på samma höga nivå under 2021 med 29 allsvenska matcher (fyra mål och tre assist).
Inför 2022 var evigt unge Haris redo igen och stod för en ny kanonsäsong i både Allsvenskan och det oförglömliga Europa-spelet då han passerade 200 matcher i DIF-tröjan och fick ta emot storslagna hyllningar från läktarna i slutet av säsongen

Under fjolåret radade Haris upp 24 matcher med tre mål och två assist och i år landade statistiken på 17 allsvenska framträdanden, emellertid med något glesare antal minuter. Totalt innebär det 233 allsvenska matcher och räknar man ihop det i samtliga tävlingar blir det 303 tävlingsmatcher i den blårandiga tröjan med 31 mål och 46 assist i poängkolumnen.

Att Haris dessutom spelat på i stort sett alla tänkbara positioner är också ett skäl att imponeras och vi minns hur han hoppade in som målvakt i februari i år när Djurgården besegrade Nordic United med 5-0 i Svenska Cupen då Malkolm Nilsson Säfqvist blev utvisad i den 72:a minuten. Behöver det tilläggas att Haris stod för en excellent prestation mellan stolparna…

Nu väntar dock en ny tillvaro vid sidan av fotbollen och efter Haris känslosamma avskedshälsning i lördags summerar han nu tankarna inför en kommande tillvaro utan den dagliga tillvaron på Kaknäs.
– Efter beskedet var det jobbiga dagar i kanske två veckor, men fotbollen är som den är, berättar Haris som ändå fyller 40 år nästa år, en ålder som få fotbollsspelare mäktar med under sin karriär.
– Hade någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle spela tills jag var 39 så skulle jag sagt att han ljuger. Men jag har bara lyssnat på kroppen och känt att det är kul att komma till Kaknäs och spela fotboll. Jag har mått bra, klarat mig utan skador och inte missat en träning på flera år. Så när det känns bra finns det egentligen ingen anledning att sluta, det är inte så att man sitter hemma och tänker på sin ålder. Känner man sig i bra slag vill man alltid spela, säger Haris som brinner för fotbollen.
– Jag tycker fortfarande att det är jättekul efter alla dessa år och nästan det enda man har gjort i vuxen ålder.

Vad som händer härnäst i livet får utkristallisera sig med tiden, enligt Haris.
– Jag har inte riktigt haft tid att fundera på det eftersom beskedet kom så pass sent. Sedan behövde jag tid för att bearbeta, men har börjat tänka lite på vad som ska hända framåt och det är väl där jag är nu.
– Jag har hela tiden tänkt att jag kan fortsätta spela fotboll. Sedan har det blivit mer inhopp i år och det har såklart varit tufft. Men jag har alltid haft viljan och tänkt nästa match, nästa träning. Det är väl det som har hållit mig igång under så lång tid.

Huruvida den evigt unge Haris har hittat ungdomens källa, omnämnd av Herodotos i den grekiska mytologin, är oklart. Men att leverera på den nivå han gjort sett till ålder är onekligen extremt imponerande.
– Jag vet inte vad det beror på eller varför. Men att det är en bra miljö spelar förmodligen in och kanske att mina två skador har gjort att jag fått bra rehab under de två åren som gjort att jag har byggt upp kroppen, men det vet jag ju som sagt inte säkert, förklarar Haris vars träningskoncept är okomplicerat.
– Jag har alltid gjort samma saker och inte ändrat på något. Kört exakt likadant och försökt att göra det så proffsigt som det går. Men vi är alla människor, ibland blir det lite slappare, fast ambitionen när jag kommit till Kaknäs har alltid varit att jag ska göra min bästa träning för veckan, det är det som har motiverat mig.

Tolv säsongers fotboll i DIF innebär ju en massiv mängd minnen och höjdpunkter och det kan bli svårgreppbart att plocka ut de bästa delarna.
– Jag har hela tiden varit förberedd på att spela vidare så jag har inte tänkt så mycket bakåt. Men om jag ser på det nu har det ju blivit väldigt många matcher genom åren och när jag kom till Djurgården 2013 var föreningen inte i så bra skick. Ekonomin var dålig och vi låg nästan på kvalplats. Sedan gick det uppåt och vi etablerade oss på mitten och efter 2018 tog det fart. Sedan dess har vi hållit oss däruppe i topp 4.
– Men ska man välja något är det ju SM-guldet, titeln i Svenska Cupen, rekorden i gruppspelet i Europa 2022 som dyker upp och det har hänt mycket stort. Sedan har jag haft två tuffa skador och fått tre barn under den här tiden. Så det är väldigt många intryck under de här åren

Haris har även varit aktiv under en period där DIF har ökat på många fronter sedan ankomsten.
– Djurgården har ju växt otroligt mycket både fotbollsmässigt och ekonomiskt sedan jag kom. Jag minns knappt hur det var 2013 men någonstans kände man att saker kommer att falla på plats i ett så stort lag som Djurgården. Det händer ju överallt i fotbollsvärlden och jag trodde verkligen att det skulle bli så här i Djurgården när jag kom, så att jag kunde vara med och vinna titlar och spela i Europa.

Resan som påbörjades då fick dock ett abrupt stopp i och med de dubbla korsbandsskadorna 2015 och 2016.
– Jag kommer ihåg det exakt när det hände första gången. Det var tufft men det tillhör fotbollen att man kan bli skadad. Fast det var ännu tuffare andra gången efter att man gjort rehab i nästan ett år och gett allt. Så jag började tvivla på mig själv och undrade vad som gått fel. Var det operationen eller hade jag slarvat med något, så det var många jobbiga tankar. Sedan när man fick beskedet var det ju en käftsmäll, berättar Haris som samtidigt lärde sig mycket och förändrades i samband med skadorna.
– Man måste uppskatta livet på fler sätt och det finns värre saker i livet. Vi testas alla på olika sätt som människor i vad vi tror att vi klarar av. Men man måste alltid tänka på att det finns värre saker i livet som man inte kan övervinna. Det här var en sådan sak som jag kunde övervinna om jag trodde att jag skulle klara det. Så det har gjort mig starkare och gett mig perspektiv på andra saker.

Haris sätt att kämpa sig vidare från skadedebaclet gjorde ett stort intryck och gav honom en speciell plats i väldigt många djurgårdares hjärta. En kärlek som är besvarad när Haris får frågan vad Djurgården betyder för honom.
– Det är svårt att beskriva. Jag tillhör dem som har spelat allra längst i en seniorklubb som Djurgården, så det är klart att det betyder väldigt mycket. Att jag har fått vara här så länge och den kärleken som jag fått, både på och utanför planen. De människor som man jobbat med och de spelare som man spelat med. Jag har skaffat vänner för livet och den vardag som man har haft har varit obeskrivlig.

Något som märktes tydligt i responsen på Haris avskedshälsning till Djurgårdsfamiljen.
– Först och främst var det jobbigt att skicka en hälsning. Sedan har de reaktioner som jag fått varit otroliga. Det är stort, men någonstans visste jag att det skulle bli så för jag har fått så mycket kärlek utifrån innan. Jag tror att alla spelare lever för att få det här och det är inte många som får uppleva det på det här sättet. Jag kommer att vara tacksam hela livet, både jag, min familj och mina barn som föddes in i Djurgårdsfamiljen. Så hela familjen och även mina vänner är verkligen en del av Djurgården, resonerar Haris vidare kring det stora stödet från supportrarna.
– Det växte mer och mer för varje år kändes det som. Det började nog efter mina skador, men det kanske var tidigare. Känslan är helt overklig egentligen att det blivit så stort. Man ryser när ens namn sjungs över hela arenan och man undrar om man verkligen förtjänar det. Det går inte att beskriva utan man måste uppleva det själv för att förstå hur stort det är. Det komme jag att bära med under resten av mitt liv och berätta om för barn och barnbarn.

Ska man dessutom räkna in alla vänner som Haris skaffat sig under sin tid i den blårandiga tröjan blir listan extremt lång.
– Jag har kommit väldigt många spelare riktigt nära och försökt hjälpa alla som har kommit till föreningen, oavsett vilken position de spelar på. Jag har hela tiden försökt bidra för alla som vill ta emot hjälp. Men det är många namn som dyker upp. När jag kom till Djurgården så var Erton Fejzullahu här. Sedan har vi Kerim (Mrabti), Besard (Sabovic), Emir (Kujovic), Astrit (Ajdarevic), Mange (Eriksson), jag kan egentligen dra fram hur många namn som helst. Jag skulle nästan behöva googla på alla som jag har spelat med så att man inte glömmer någon. Men jag håller kontakten med många och även de som är utomlands.

På tal om utlandet blev det ingen fortsatt fotbollsresa med flytt till övriga Europa för Haris. Något som han dock hanterar med ett fatalistiskt lugn.
– Jag kom till Sverige när jag var 17 år, så för min del var jag redan utomlands. Jag hade förfrågningar från utlandet precis innan jag gick sönder 2015. Men det var inte menat så utan det var meningen att jag skulle vara kvar i Djurgården och den kärleken jag har fått är mer värt än pengar, summerar evigt unge järnkaminen Haris Radetinac.

Bosse Andersson om Haris: ”En spelare som personifierar Djurgården”

Att som sportchef få tacka av en spelare efter tolv säsonger är extremt sällsynt i den alltmer turbulenta fotbollsvärlden. Men för Bosse Anderssons del är det onekligen en unik spelarkarriär och extraordinär gärning för Djurgården som nu avslutas när Haris tar farväl.
– Haris är en spelare som personifierar Djurgården. En klassisk järnkamin och en väldigt  betydelsefull person, både på och utanför planen, som varit med och drivit på den starka utveckling vi har haft i Djurgården under hans tid här.
– Dessutom en riktig lagspelare och kämpe som alltid är lojal både i med- och motgång. Alla minns hans comebackmatch mot Helsingborg 2016 och det brutala missödet då Haris fick kliva av med en ny korsbandsskada efter nästan ett helt år av rehab. Att komma tillbaka från det och sedan bygga upp en så pass lång karriär är extremt imponerande, förklarar Bosse som haft en minst sagt mångsidig spelare i sin trupp.
– Haris är ju också unik på det sättet att han har spelat på i stort sett samtliga positioner i laget under sin tid i Djurgården och hoppade även in i målet med bravur och stängde igen mot Nordic United i Svenska Cupen i år. Sedan har han ju även landat titlar med SM-guldet 2019 och cupguldet 2018 och varit en viktig del i våra framgångar i Europa. Ett starkt minne är ju målet i Molde i Conference League när vi vände till 3-2 och Haris avgör i slutet av matchen.
– Så det är bara att lyfta på hatten för Haris Radetinac och hans tid och prestationer i Djurgården. Med över 300 tävlingsmatcher för DIF på meritlistan är han ju uppe på samma nivå som Gösta ”Knivsta Sandberg och Svenne Lindman- och nu är han för evigt inskriven i historieböckerna som en av de allra största, sammanfattar Bosse.

Här kan du se Haris avskedshälsning: