Haris: "Mer Djurgårdare än jag är kan man inte bli"

Haris Radetinac har gjort nio säsonger och 175 allsvenska matcher i Djurgården. Den alltid lika lojale, pålitligt hårt arbetande yttern har precis genomfört ännu ett träningspass på Kaknäs under tisdagen.

Halva säsongen är spelad. Vad är det som gör att Djurgården ligger högst upp i tabellen?
– Jag tycker att vår spelidé och att alla följer den fullt ut från första minuten har gett resultat. Vi har bara förlorat två matcher och är väldigt bra när alla springer och gör det vi ska i presspelet. Sen har vi en backlinje som har gjort det väldigt bra, precis som hela laget. Vi är väldigt svårslagna.

Du har spelat samtliga 15 matcher, varav 6 från start, hur ser du på din egen säsong?
– Jag hade lite skavanker i början av säsongen och de som spelade gjorde det väldigt bra, så jag fick mest hoppa in i början. När vi vinner och laget går framåt som en maskin är det svårt att slå sig in, men man får vänta på sin chans och göra det bra när man kommer in.


Har du koll på hur många allsvenska matcher du gjort i Djurgården?
– Nej inte direkt.

175.
– 175? Det trodde jag inte, det är en bra siffra.

Och du har kontrakt över nästa år också så det är möjligt att nå 200 matcher.
– Ja, det vore roligt!


Haris mest frekventa position på planen är som högerytter, men vid några tillfällen genom åren har han fått vikariera som högerback. Senast i söndagens bortamöte mot Mjällby där han löste uppgiften på ett bra sätt, och han själv beskriver den anpassning som krävs som spelare som hanterbar.
– Det är inte jättestor skillnad egentligen. Den största skillnaden är väl att man inte är helt van i positionsspelet, och hur man ska agera i vissa givna situationer. Jag är van att spela ytter och där kan man kanske gå bort sig någon gång utan att det blir katastrof bakåt, men som ytterback kan man inte ta de riskerna på samma sätt eftersom det inte finns någon försvarare som kan rädda upp det.

Vilka delar i spelet är svårast att ställa om när man får en ny position att spela på?
– Kombinationer, när man ska gå i press, och såna saker som man måste värdera om man ska avvakta eller inte. Jag har alltid inställningen att jag vill vinna bollen, men som ytterback behöver man ibland vara lite mer avvaktande.

Hur kändes matchen för din del?
– Det kändes okej, vi håller nollan och som back ska man vara nöjd med det. Det var en tuff match och vi gör ändå en okej första halvlek. Andra halvlek är väl inte så bra, men vi åkte därifrån med tre poäng.


Haris tid i Djurgården har varit både upp och ner. De första åren i föreningen slutade Djurgården i mittenregionen av tabellen, men Haris har även varit högst bidragande till cupguldet 2018 och SM-guldet 2019. Lägg därtill två svåra knäskador som höll honom borta från spel länge – och två bejublade comebacker där en brutal beslutsamhet och imponerande inställning gjorde att han tog sig tillbaka från båda skadorna och kanske har han spelat sin bästa fotboll någonsin sedan dess.

Du gör din nionde säsong i föreningen. Känner du av och kan ta in den kärlek väldigt många Djurgårdare känner för dig både som fotbollsspelare och som person?
– Jag kände kärleken från första dagen i Djurgården och det värmer verkligen. Jag hade nog inte föreställt mig när jag kom hit att jag skulle vara här så många år men jag är glad att det blivit så. Jag har haft ett par skador och fått se till att ta mig upp på hästen igen, och där har jag känt av stöttningen. Jag är glad att jag är här och det finns en stolthet över de här åren.
Haris Radetinac firar kvitteringen i en av sina första matcher i Djurgården, 2013 mot Syrianska.

Hur mycket Djurgårdare är du?
– Jag är Djurgårdare fullt ut. Sedan jag flyttade till Sverige är det här jag spelat längst, och mer Djurgårdare än jag är kan man inte bli. Mina barn och min familj är Djurgårdare, min släkt är Djurgårdare, och alla mina vänner är Djurgårdare.