Inge Lindström om att bli Årets Materialare

I helgen fick en av trotjänarna ute på Kaknäs lite extra uppskattning för sina insatser. Inge Lindström blev utsedd till Årets Materialare utav sina allsvenska kollegor vid den årliga konferensen som hölls i Göteborg. Glädjande för Inge som berättar att "det gick hårt till" med kollegan Åke ”Bulten” Andersson på vägen hem till Stockholm och ett fint erkännande av hans arbete med att se till att allt rullar på som det ska för laget när det gäller utrustningen. – Ja. det är kul att få pris. Jag vet ju inte riktigt varför, haha, men motiveringen var tryggt bemötande och bra känsla när man kommer ut till Kaknäs, vill jag minnas. Hur firade du? – Efteråt blev det lite firande men först hade vi ett seriöst möte. Det är ju många nya materialare som kommer varje år så det är ju roligt att träffa dem. De får berätta om sin ålder, bakgrund, civilstånd och så vidare så att man lär känna dem ordentligt. Sen går vi igenom hur vi haft det under året och vad vi kan förbättra eller tänka nytt kring framöver. Därefter blir det middag på kvällen och det är ju alltid trevligt rent socialt. Träffar du de andra materialarna någonting utanför verksamheten annars? – Nej, då är det ju fullt upp hela året och de flesta är ju inte som jag och min kollega "Bulten" i AIK att man kommer ner tre timmar innan match och kan ta en fika med varandra. De övriga kommer oftast direkt med buss till arenan och därför är det roligt att träffas i såna här sammanhang där man hinner snacka med varandra. Vad är det bästa med att jobba som materialare i Djurgården? – Oj, det var svårt. Det är bra på så många sätt. Men jag gillar att det är fritt. Jag jobbar ju för egen maskin hela tiden och det tycker jag är skönt. Sen har jag ju bara jobbat i Djurgården så jag vet inte hur det är att jobba i någon annan förening. Finns det några dåliga sidor? – Det är mycket att göra efter matcherna, det är den tråkigaste delen. Men matcherna i sig är ju också det roligaste, att åka iväg tillsammans med hela laget. Vem är duktigast respektive slarvigast i laget? – Vem som är slarvigast vet jag. Fast det tänker jag inte avslöja, haha. Men den som är duktigast kan jag säga, det är Kenneth Höie. Han är det ordning på. Finns det någon som konkurrerar? – Micke Jahn är det också ordning på. Så det är en del grabbar som har bra koll men det är också vissa som är jäkligt slarviga. Hur länge kör du på här ute på Kaknäs? – Det får jag se. Så länge de vill ha mig här ute så finns jag kvar. Sen får de väl säga till när det är dags för gubben att lämna in. Men det dröjer får vi hoppas. Än så länge håller jag igång, avslutar Inge.