"Det kanske inte var det snyggaste"

Herrar
A-lag
4 dec 2019

Curtis Edwards prioriterar betydelse framför estetik när han väljer Årets mål. Hela hans lista över årets höjdpunkter hittar du här.

Begreppet "en flygande start" kom till sin fulla rätt när Curis Edwards debuterade i den blårandiga tröjan på Tele2 Arena mot Sirius och omgående stänkte in 1-0. En bra början som skulle bli ännu bättre och slutade med ett episkt guldfirande efter den klassiska vändningen på Östgötaporten.
– Det har varit ett fantastiskt år, att få komma till Djurgården och vara med och ta SM-guld. Men det var någonting som jag visste att vi kunde göra när jag kom under sommaren. Vi hade ett bra utgångsläge redan då och för min del var det bara att komma in direkt och bidra med hårt jobb. Det ska vi fortsätta med under 2020 och förhoppningsvis kan vi bygga vidare på det här och skörda nya framgångar under de kommande åren, säger Curtis om säsongen som levererar följande svar på årsbästa-listan:

Årets mål
– Det kanske inte var det snyggaste men Buyas mål mot IFK Göteborg var extremt viktigt. Vi gjorde ingen bra match men det målet avgjorde. Jag skulle kunna tagit Buyas mål borta mot Norrköping också men nu handlade det om att välja ett.

Årets assist
– Jag minns när jag spelade för Östersund i våras då vi mötte DIF på Tele2 Arena och Astrit slog en riktigt fin assist till Jonathan Ring. Det var den typen av passning som bara vissa spelare kan se så den får det bli. Och då spelade jag inte ens i Djurgården…

Årets lagkamrat
– Den är tuff, alla har varit fantastiska. Jag kan faktiskt inte välja någon och som det är för mig blir det alltid lite anspänning när man kommer till ett nytt lag. Det är en tight sammanhållning i laget och inga grupperingar så jag väljer alla.

Årets laginsats
– Malmö FF borta var en riktigt bra prestation och även första halvleken mot Hammarby i höstderbyt. I pausen kändes det klockrent och alla trodde att vi skulle gå in i andra och plocka hem tre poäng. Men vändningen mot Östersund till 2-1 var också bra där vi visade prov på karaktär.

Årets guldfirare, bortsett från Karlis
– Det är definitivt inte Une Larsson, haha. Karlis, jag själv och sedan måste jag säga att Hampus har bidragit på ett starkt sätt. Så får jag inte välja Karlis tar jag Hampus.

Årets snackis
– Svårt, men en rolig händelse var ju när vi firade segern mot Malmö och Astrit rasade omkull på golvet i omklädningsrummet. Han har varit väldigt aktiv i omklädningsrummet och pratat mycket, vilket jag gillar. Men hans fall efter firandet var en höjdpunkt.

Årets publikmatch
– De derbyn jag spelat dyker ju inte oväntat upp men även Örebro hemma var galet. Han som är speaker kunde inte ens göra sig hörd med mikrofonen innan avspark och det gav mig gåshud. Sedan måste ju sista matchen i Norrköping nämnas med alla supportrar på plats. Det kändes som en hemmamatch.

Årets rånarluva
– Hammarby rånande oss och vi rånade Göteborg borta. Men sådan är fotbollen ibland och det jämnar alltid ut sig i slutändan.