Sheila van den Bulk närmar sig comeback

Det må vara bistra tider i landet men det finns även ljuspunkter i tillvaron. För Djurgårdens holländska försvars/mittfältsklippa Sheila van den Bulk är ett år av rehab efter korsbandsskadan hon ådrog sig i mars 2019 snart till ända och det första fotbollspassen med laget väntar inom en snar framtid.

Träningen med laget kunde faktiskt kommit igång redan förra veckan men den rådande coronasituationen kastade om planerna i sista stund.
– Jag fick besked förra veckan under onsdagen att jag kunde träna för fullt. Sedan så slutade vi träna på torsdagen så det var inte så bra tajming för mig. Det var ju lite synd men det behövdes nog med tanke på läget, berättar Sheila som därmed får avvakta till den 2 april då lagets kollektiva träning börjar igen. 

Det har gått över ett år sedan du åkte på skadan, hur har rehabtiden varit?
– Det har varit jättetufft. Dels har det varit svårt med rehabiliteringen av knät och dels för att vi hade det tufft i laget under förra året. Det var jobbigt att se och man känner sig lite isolerad när man inte kan vara med och göra nytta för laget på planen. Det är kanske ännu svårare att sitta vid sidan när det går dåligt än när det går bra. Man kan vara på träningen och peppa och hjälpa till med det man kan, men det blir aldrig samma sak som att vara med under träningarna och kriga med laget. Samtidigt har jag behövt hantera min egen process med knäet som inte heller har varit så lätt. Så sammantaget var det verkligen en tuff period, berättar Sheila som dessutom fick hantera ett tungt bakslag när allt verkade vara klart för återkomst.
– Jag var ju tillbaka på planen förra året men det behövdes ett ingrepp till i november. Det var också jobbigt att tro att jag var redo för spel när det sedan visade sig att det inte funkade. Så de första två veckorna efter andra operationen kändes som att det var back to basics och lite som att börja om på nytt. Nu gick det ju snabbare än jag trodde men det visste jag inte då. Så jag är väldigt glad att det nästan är över.

Hur mycket har du och Kim Sundlöv, som också åkte på en korsbandsskada ungefär samtidigt, kunnat stötta varandra?
– Jag och Kim har gjort det tillsammans där vi verkligen har peppat varandra. Det har funnits dagar då hon mådde dåligt och dagar då jag mådde dåligt där vi såg till att ta varandra till gymmet och göra jobbet. Så vi har hjälpt varandra supermycket och det är jag väldigt tacksam över.

Nu pekar det mesta på att fotbollen kommer igång igen med regional träningsserie mot AIK, Hammarby med flera, hur känns det upplägget?
– Vi har ju inte hunnit spela så många matcher än. Det var 2 x 30 mot Linköping och sedan cupmatchen mot AIK, resten har ju blivit inställt. Så vi behöver matcher och för mig är det bra att det inte är tävlingsmatcher direkt. Då får jag lite mer tid att komma in i matchspelet om det skulle behövas. 

Inspirerande motstånd med derbyn? 
– Det blir roligt och samtidigt är det några matcher där vi kanske förväntas vara det bättre laget. Ser man till hela serien kommer det att bli matcher med varierande tempon och spelsätt så det blir nyttigt för oss.

På tal om truppen så är det mycket nya namn i år, hur ser du på laget?
– Jag tycker att det ser bra ut. Lite synd att vi tappade Maria (Hovmark) nu i början. Det gör att vi blir lite tunnare i truppen i anfallet. Men vi får se vad som händer, jag tror ändå att vi har en bra trupp. Dessutom med mycket glädje och bra inställning där alla jobbar hårt. Så det ska bli intressant att se hur det går för oss i år.

Var tror du att du själv kommer att göra mest nytta, på mittfältet eller i försvaret?
– Vi har många mittbackar nu så jag vet inte om jag behövs i defensiven. Så det är lite både och, jag gillar att spela mittback men det är också roligt att spela på mittfältet där jag kan vara lite mer offensiv. Det är upp till Pierre (Fondin) att placera mig där han behöver mig bäst.

…och i den bästa av världar är du med och spelar match när träningsserien drar igång.
– Vi hade gjort en plan men den blev lite omkastad med allt som händer runtomkring oss just nu. Så vi får se hur planen ser ut när vi är igång med träningen igen den 2 april. Men det är klart att jag hoppas på det, avslutar Sheila.