Nya utnämningar i DIF Hall of Fame

Gösta "Knivsta" Sandberg

”Mr Djurgården” föddes den 6 augusti 1932 i Knivsta, vilket gjorde ”Knivsta” till det självklara smeknamnet. Mest framgångsrik var han som fotbollsspelare där han i Djurgårdsdress blev svensk mästare fyra gånger under perioden 1955 – 1966. Han var vänsterytter, även vänsterhalv, under 16 säsonger för Djurgården. Med sina 70 mål i A-laget har han ännu rekordet för flest gjorda mål för Djurgården. 1956 vann han Guldbollen. Vid debuten i landslaget, där det blev totalt 52 landskamper, gjorde han ett mål på volley från 40 meter. Med landslaget vann han OS-brons 1952 i Helsingfors. Han vann även ett SM-silver och tre SM-brons i fotboll.

Samtidigt var han aktiv i Djurgårdens A-lag i både ishockey och bandy. Även i dessa sporter var han landslagsman. Som ishockeyspelare var han forward och vann sex SM-guld i rad under perioden 1958 – 1963 samt även ett EM-brons 1961. Totalt blev det åtta landskamper i ishockey och tre stycken i bandy.

Vid 100-årsjubiléet 1991 röstades han fram som ”århundradets Djurgårdare”.
Parallellt med idrottskarriären drev han en färgaffär i Ulvsunda, Bromma.
Gösta ”Knivsta” Sandberg avled den 27 april 2006 på väg hem från ett fotbollsderby på Råsunda mellan AIK och Djurgården.

 

Edvin Vesterby

Edvin föddes den 23 oktober 1927 i Nuckö (Estland). När andra världskriget bröt ut flydde hans två äldre bröder till Sverige. 1944 kom de åter för att hämta med sig Edvin och ett trettiotal andra släktingar, med en större båt, till Sverige.

Brottningstalangen visade sig snart i Sverige där Djurgården var hans hemvist. Han brottades i både fristil och grekisk-romersk stil, han var mest framgångsrik i det sistnämnda. Snabbt blev han framgångsrik nog för att få representera Sverige vid både VM och vid olympiska spel. Första gången i OS, 1952 i Helsingfors, nådde han fjärde plats. 1956 i Melbourne vann han silvret och i Rom 1960 blev det åter igen en fjärdeplats. Därtill blev han fyra vid tre världsmästerskap.

Vidare meriter är 14 individuella SM-guld (bäst i DIF genom tiderna, tillsammans med Lill-Einar Olsson) och även 2 SM-guld i lag. Sina framgångar på tackade han främst den legendariske brottningstränaren Robert Oksa för. Han såg till att brottarna hade god teknik, bra kondition och styrka. Edvin tyckte också mycket om Preven Svedberg som efterträdde Oksa. Preven var en utpräglad taktiker och ställde helhjärtat upp för brottarna, levde med dem, stöttade dem och reste runt i klubbarna på ett sätt som dagens tränare inte ens skulle drömma om.

Edvin har efter sin karriär kritiserat passivitetsvarningar och påtalat att domarna har för stor makt. Även sonen Benny vann 1969 SM-guld i 48-kilosklassen, även om hans karriär blev kort.