Till alla Djurgårdare

Jag skriver detta till er direkt efter matchen – innan jag sett något i tidningarna om gårdagen. Efter frågorna som jag fick efter presskonferensen kan jag ana något av hur man kommer att citera mig. Kanske inte alls eftersom jag framhöll våra egna fans prestation under matchen och sade att vi får vara både glada och nöjda att ha sådana stöttande och trogna supporters. När jag tidigare framhållit detta har jag aldrig blivit citerad. Det har varit mer intressant för framför allt kvällspressen, att försöka finna splittring, kaos, kris, fiasko eller information om förestående avskedanden.

Pressen får nu sköta sitt och vi vårt. Jag är stolt, glad och imponerad över vår publik i gårdagens match mot Flora och framför allt då de supportrar, främst på södra och östra, som gav laget ett så fantastiskt stöd . Den känslan och den vilja att jobba för Djurgården är guld värd, guld dock kanske inte förrän nästa år även om hoppet aldrig skall ges upp före sista matchen. Efter att inte ha givit upp under matchen igår utan ökat intensiteten i stödet har jag den största förståelse för uppgivenheten, bitterheten och besvikelsen när slutminuterna närmade sig och det började stå klart att det inte blev en seger idag – heller. Buropen kom och givetvis slutsatsen att vi kräver mer. Självklart har ni och vi alla rätt att kräva mer av den trupp vi har idag. Något förvånad blev jag när jag senare läste på TV:s hemsida att buropen skallade under större delen av andra halvlek! Jag uppfattar det som en oförskämdhet med Djurgårdssupportrarna.

Många undrar idag om tränarna och spelarna är medvetna om situationen, om det arbetas med kropp, hjärta och själ för att förbättra spelet. Jag kan försäkra att det är så. Man arbetar mycket intensivt med de viktiga frågorna och tränar för att få fram det spel vi vill ha: snabbt, spel efter marken, ett tillslag, snabba vändningar, ett spel som vi haft förut och till stora delar så sent som ifjol, när vi trots allt var med i guldstriden in i slutet. Det vill sig emellertid inte – ännu. Efter kräftgången i slutet av vårsäsongen har vi 3 nya spelare av hög klass i truppen. Vi var beredda på att det tar viss tid för dem att komma in och vi måste ge dem den tiden.

Nu är det ju inte så ovanligt i fotbollen att lag råkar ut för formsvackor, kortare och längre. Det är ingen ursäkt utan bara ett konstaterande. Jag minns första gången jag upplevde det i Djurgårdssammanhang, det var 1960. Samma lag som hade vunnit SM-guld 1959 åkte året efter ur Allsvenskan! Ca 40 år efter det fick jag tillfälle att tala med de gamla hjältarna och frågade vad som hände. Svaret var ”Vi vet inte, vi begrep inte, vi kämpade mer än året före!” Och vi behöver inte gå långt utanför Sveriges gränser för att se att storlag kan plötsligt råka ut för något helt oförutsett: Rosenborg, FC Köpenhamn, Bröndby för att nämna några aktuella exempel. Men som sagt detta är inget som vi kan acceptera.

Det viktiga är att vi inte accepterar vårt nuvarande läge. Vi gjorde det inte heller 2004 när vi var i en liknande situation som idag. Vi hade spelat 0-0 hemma mot Kaunas och låg 9:a i tabellen och var omskrivna som korthuset som föll ihop. Vi reste oss då och vi skall göra det nu. Vi tog guld 2005 och vi skall ta guld 2009! Den ambitionen måste vi ha!

Som vi ser det har vi med nuvarande trupp kraft och kompetens att ta oss ur den situation vi befinner oss i, med de nya förstärkningarna och med de spelare som kommer tillbaka och med tränartrion och teamet runt laget. Visst tålamod kommer dock att krävas. Vi kommer nu att möta ett antal formstarka lag den närmaste tiden. Men vi skall inte se allt helt nattsvart för trots allt har vi haft snöpliga förluster (även om vårt spel inte fungerat). 1-1 mot Trelleborg hade kunnat vara 3 poäng om till exempel domaren gjort en annan bedömning när Trelleborg fick en omtvistad frispark. Om domaren likaledes hade bedömt att Göteborg fick fördel av en hands i straffområdet hade det blivit 3 poäng i stället för 0. Detta utan att skylla på domarna eller hävda att deras bedömningar var felaktiga. 1 totalt poäng hade alltså varit 6 med lite (eller kanske mycket) tur. Men den typen av funderingar hjälper oss inte in i framtiden.

När Djurgården vann gulden 2002,2003 och 2005, när Djurgården blev 2:a 2001 och de 3 gånger Djurgården vann Svenska Cupen höll Djurgårdsfamiljen ihop, alla kunde säga ”Vi vann guld”. Låt oss sluta leden även nu. Jag tycket fansen visade vägen igår, återigen ett tack för det! Jag kan föreställa mig att våra bittraste fiender nu inget heller vill annat än att få läsa om splittring och söndring i DIF-leden, om fans mot styrelse och ledning, om alla mot alla! Om splittring i truppen, om kaos och kris. Ge dem inte den chansen! Låt oss inom Djurgården, även i nuvarande situation, vara vi och inte vi och ni.

Det betyder naturligtvis inte att det inte skall framföras åsikter och inte heller rättmätiga krav på bättring. Sådana här dagar brukar jag få väldigt många mejl. Jag läser alla och har ambitionen att svara på alla. Tyvärr kan det bli så många att jag inte hinner med att svara. Min erfarenhet säger mig att så kan bli fallet nu, till dess vi alla, ledning, spelare, tränare har rett upp situationen. Jag skall istället för att svar var och en försöka återkomma på hemsidan.

Bosse Lundquist

Jonas Riedel © DIF Fotboll