Ingenjören har landat - Michael Olunga är på plats

Efter ett visst ryktessurr och visumtrixande är det nu klart att Djurgården får kenyanskt besök under den kommande veckan. Den 21-årige anfallaren Michael Olunga – med smeknamnet ”Ingenjören” – har anslutit och kommer att träna med laget under två veckor.

Efter att ha blivit vald till ”Årets spelare 2015” i Kenya och dundrat in mål i både landslaget och det ligavinnande klubblaget Gor Mahia är det ett spännande namn som anländer, konstaterar sportchef Bosse Andersson.
– Vi har en god kunskap om Olunga och hans egenskaper som spelare och varit i kontakt med honom sedan i höstas. Vi har också följt hans utveckling i det kenyanska landslaget, där han nu är bofast, och tror att han kan ha en stor framtid inom Djurgården. Fast det har funnits andra intressenter så har det varit klart för honom att han vill till Europa för att sedan ta sig vidare härifrån till de större ligorna, berättar Bosse som är nöjd med att ”Ingenjören” äntligen är på plats.
– Det drog ut lite på tiden med hans pass som hade gått ut och den administrationen tog ganska lång tid. Så det var nytt pass och nytt visum som skulle fram, men nu är det klart. Vi hade ju förhoppningar att han skulle vara här när vi startade säsongen men nu blev det så här istället och han är mycket välkommen hit. Det ska bli mycket spännande att följa honom och han är oerhört populär i Kenya. En fotbollsambassadör som är väldigt intressant både som spelare och person.

Michael själv landade på Arlanda under onsdagsmorgonen och även om han var mentalt förberedd på att det var ett kallt land så blev det ändå en omtumlande upplevelse utanför ankomsthallen:
– Det var som en vägg av köld som slog emot mig i morse. Jag frågade Henrik (Berggren, VD DIF Fotboll) som hämtade mig om det blir bättre framåt dagen men han bara skrattade, säger Michael som inte hade alltför mycket koll på Sverige innan frågan om en tripp hit aktualiserades.
– Jag känner till Zlatan Ibrahimovic, han är en stor anfallare, så det är alltid något. Men jag har aldrig varit i Europa förut så det här blir intressant och jag har googlat en del om Sverige.

När det gäller Djurgården finns det också en del kunskapsluckor för den annars så välutbildade Michael, men han har ändå hunnit lära sig en del.
– Jag har spelat managerspel på Playstation och lärt mig om Johnson, Karlström, Walker och Colley. Så nu vet jag lite om Djurgården i alla fall och vilka lag de möter. Som jag förstått är ni det bästa Stockholmslaget och att AIK och Hammarby är de största rivalerna, berättar Michael som även får lite tips om lämplig dresscode.
– Ok, svartgult ska jag hoppa över men grönt och vitt hade vi ju som färger i Gor Mahia. Men det lägger vi åt sidan nu och fokuserar på det blåa, säger han med ett skratt.

Michael Olunga har som sagt haft en strålande säsong 2015 och var en starkt bidragande orsak till att Gor Mahia vann kenyanska Premier League. Han var lagets skyttekung med 19 gjorda mål på 28 matcher och utsågs till ”Årets spelare 2015” när det kenyanska fotbollsförbundet anordnade sin årliga gala.
– Det stämmer att jag gjorde 19 mål på 28 matcher men sett till hela säsongen gjorde jag 40 mål, om man räknar in landslagsspelet och afrikanska Champions League. Av de 40 målen var 13 nickmål, två straffar och resten spelmål, säger Michael som har en viss fördel av sin längd i straffområdet.
– Jag är vass på huvudet och min längd på 1,89 gör att jag ofta kan hota i luftrummet. Många av mina ligamål kom från inlägg från kanten som jag eller min anfallskollega nickade in. I övrigt är jag bra på att täcka bollen, har bra acceleration och gjorde 13 assister förra året.

Att ”Ingenjören” är en spelare med bra impulskontroll märks också med tanke på att Michael bara har en varning på en hel säsong.
– Jag skulle egentligen vunnit ”The Fair Player of the Year” på fotbollsgalan, men eftersom jag vann ”Årets spelare” så blev det inte så. Jag försöker att spela rent spel och gillar inte när man dyker i straffområdet och den typen av agerande. Men blir jag tacklad riktigt hårt så trillar till slut även jag och jag ordnade fem straffsparkar till laget förra året.

Michaels levnadsbana tog sin början 1994 under enkla förhållanden i Lakisama Estate i Nairobi. Fotbollsintresset vaknade sedan i Babadogo Primary School där han vid 8 års ålder började spela fotboll med sina klasskompisar.
– Jag började uppskatta fotbollen då men jag hade också akademiska visioner. Studierna gick lätt för mig och det har fortsatt på den vägen. Jag har alltid satsat på att vara nummer ett både i klassrummet och på fotbollsplanen. Det är också därför jag kallas för Ingenjören. Just nu är jag inne på fjärde året på den geospatiala utbildningen på The Technical University of Kenya (geospatial betyder geografisk rymd och utbildningen är jämförbar med en civilingenjörsutbildning) och får jag ett kontrakt med Djurgården vill jag avsluta min utbildning här.

Med tanke på att KTH ligger på ett behagligt avstånd är det en plan som är realistisk. Ett ord som den stabile Michael gärna återvänder till.
– Jag har alltid haft gott självförtroende, det måste man ha som forward. Sedan måste man ha realistiska förväntningar på sina prestationer i livet, det finns ingen mening med att sätta ribban på hundra gjorda mål på en säsong. Men som sagt, jag tror på mig själv och får jag en möjlighet gör jag allt för att ta den. Mitt jobb är att göra mål och det ska jag fortsätta med och jag är övertygad om att det går att kombinera på ett bra sätt ihop med högskolestudier.

Så här långt har det fungerat utmärkt även om det historiskt sett har varit en viss startsträcka för Michael när det gäller etablerandet i sina tidigare lag.
– Jag debuterade i kenyanska iigan 2013 i Tusker - ett av de stora lagen som vann ligan året innan. Men det var svårt för mig att ta en startplats när jag kom direkt från high school och tränaren ville inte satsa på oss unga. Så 2014 gick jag till ett mindre lag, Thika United, där jag fick mer speltid. Där spelade jag 20 ligamatcher och gjorde 10 mål. Jag var bara 19 år då och när Gor Mahia, som vann ligan både 2013 och 2014, blev av med sin toppstriker till en tanzansk klubb ville de köpa mig. Då var det många som tvivlade och sa att jag var för ung och att jag inte skulle klara trycket. Men jag sa att jag är redo för utmaningen: Ge mig speltid och jag bevisar det. Klubben tvekade ändå lite och kontrakterade en annan anfallare också från Rwanda och sa att jag skulle vara en backup-striker i början, säger Michael som behövde lite tid på sig för att komma in i det.
– Jag hade lite startsträcka när jag kom och det tog fyra matcher innan jag gjorde mitt första mål. Det är alltid tufft för en anfallare när målen uteblir. Men sedan blev jag tvåmålsskytt i nästa match och där vände det och jag satte två mål per match under ett antal veckor.

När det gällde landslagsspelet upprepade sig ett liknande scenario även där.
– Landslaget var samma historia. Jag blev kallad och spelade tre matcher utan att göra mål och hela nationen sa att jag var för ung för att ta över efter forwardstjärnan Dennis Oliech som slutade när han var 34 år. Men vår coach Bobby Williamson trodde på mig och sa: ”Han gör mycket mål i ligan, ge killen en ordentlig chans”. Sedan spelade jag min fjärde landskamp mot Zambia i ACN-kvalet och gjorde mål och efter det blev det sex mål på sju matcher i landslaget.
– Så brukar det se ut för mig. När jag väl kommer igång så håller målskyttet i sig. Jag kommer in i ett ”streak” och jag har varit lagets bäste målskytt i alla lag som jag spelat för, säger Michael som har ett speciellt förhållande till siffran 19.
– I Kenya säger de att det är mitt magiska nummer. Jag bar tröja nummer 19 i Gor Mahia och gjorde 19 mål i ligan. Det blir som en myt kring siffror ibland och när jag spelade i Thika hade jag tröja nummer 9 och 9 mål. Nu steg jag ombord på planet den 19:e januari och jag vill gärna ha tröja nummer 19 om jag börjar spela med Djurgården. 

Den är dock upptagen av Soo-Yong Yoon och frågan är vad händer målmässigt om Olunga får tröja nummer 36 istället vid ett eventuellt kontrakt?
– Haha, vi får se. Men 19 är en bra början, det är den jag gillar bäst även om den är upptagen. Precis som Louis Van Gal i Man United säger: ”Om du är en striker måste det vara en nia någonstans på tröjan.” Så tröja nummer 9 är ju den allra bästa målgörartröjan och det vore fint att få bära den i Djurgården någon gång.

Vad Haris Radetinac skulle säga om frågan dyker upp framledes låter vi vara osagt. Först väntar ett provspel med efterföljande utvärdering och skulle Michael ta en plats i DIF-truppen finns en framtida dröm om spel i La Liga.
– Real Madrid är mitt favoritlag så det är en dröm för mig, även om jag förhåller mig realistiskt till den. Men nu riktar jag bara in mig på Djurgården och kommer att jobba stenhårt för att göra mig själv rättvisa här, summerar ”Ingenjören” innan han ekiperas med DIF-halsduk och blå mössa för att parera minusgraderna som väntar vid avfärden till hotellet.