Nu är det trångt i tabelltoppen

Vårens bortaderby mot Hammarby var ett av årets bottennapp. Spelet försvann i andra halvlek och Hammarby rullade boll med guldglans. Sedan dess har Hammarby visat sig vara ett mittenlag utan riktig spets, och Djurgården en guldkandidat. Men DIF:s dalande och Hammarbys stigande form, samt ovissheten som är inbyggd i derbyn, talade för att kvällens match skulle bli jämn.
Det blev jämnt, och intensivt. Djurgården startade med nyförvärvet Mattias Jonson till höger om centern Jones Kusi-Asare. Daniel Sjölund flankerade till vänster, och Tobias Hysén var mittfältsspets. Sölvi Ottesen ersatte avstängde Markus Johannesson som mittback.

DIF:s fyra offensivaste spelare hade rejält med speed tillsammans. Det gick undan när Hysén och anfallstrion satte fart. Särskilt "Tobbe" gjorde en stark insats som 10:a. Med honom där kan Djurgården spela som man gjorde med Andreas Johansson. Djurgårdsspelet fungerar nästan alltid bäst med en löpstark offensiv mittfältare.

Även om matchintensiteten var hög och det fanns nerv skapades inte så många målchanser. Inledningen handlade mest om kampen Matias Concha-Jeffrey Aubynn. Det var en högklassig kantduell.

Så mitt i hafsigheten och tjurrusandet fick Hammarby en frispark vid mittlinjen. Erik Fischbein lyrade upp bollen, som nickades ner till Mikael Andersson - som från distans sköt en otagbar volley i bortre krysset. Om det visas någon fotboll i årets Fotbollsgala lär det målet finnas med som en höjdpunkt.
Fram till då, minut 16, hade Djurgården haft ett litet övertag. Det försvann. Hammarbyspelarna sträckte på sig och började rulla boll. DIF såg något vilset ut. Med en farlig forwardsduo hade Hammarby säkert skapat många chanser under den här perioden. Turligt nog för Djurgården saknar "Bajen" riktigt giftiga toppar. Därför såg de grönvitas starka spel efter målet farligare ut än vad det var.

Djurgården ryckte upp sig. Abgar Barsom hade slagit bort några bollar i inledningen men revanscherade sig: Han sökte skott, drev inåt-framåt. Så lösgjorde sig Jonson och stormade fram bakom David Johansson. Barsom slog en perfekt stickare, Jonson spelade in till Kusi-Asare och Djurgården hade kvitterat efter 25 minuter.
Så lossnade djurgårdsspelet rejält. Hysén, Jonson och Johan Arneng drev med vilda löpningar och pricksäkra passningar upp tempot mot gyllene höjder.

Bara sex minuter efter kvitteringen kom 2-1-målet. En fin Arnenghörna förlängdes, och på bortre stolpen trängde sig Fredrik Stenman fram och tryckte in bollen.

Under andra halvan av första halvlek spelade Djurgården riktigt bra. Målen följdes av fortsatt finurligt och snabbt kortpassningsspel. Hysén var nära att komma fri med Ante Covic och ett volleyskott av Arneng styrdes av ett Hammarbyhuvud mot krysset; bara Covics fina reflexräddning hindrade en matchpunktering.
Det sista som hände i första halvlek skvallrade dock om en jämnare fortsättning. Björn Runström skojade med Sölvi Ottesen vid kortlinjen och tråcklade nästan in bollen i bortre hörnet.

Andra halvlek började som den första: med ständiga duster mellan Concha och Aubynn. Djurgårdens högerback gjorde en mycket stark insats och raderade långsamt ut Aubynn från matchen. Till slut bytte Hammarbys dribbler kant, för att så småningom bli utbytt.
Djurgårdens anfallsspel kom av sig. Bollarna blev längre och högre. Kusi-Asare kom förvånansvärt ofta högst på dem, men anfallskollegorna hann sällan springa efter skarvarna. Energin i spelet hade gått förlorad och laget blev långsamt längre. Å andra sidan såg inte Hammarby särskilt farligt ut. 2-1 kändes som ett logiskt slutresultat en bra bit in på andra halvlek.

Abgar Barsom byttes mot Kári Árnason i den 58:e minuten. Barsom var något ojämn och inte lika distinkt i positionsspelet som parhästen Arneng, men ändå godkänd. Framför allt var framspelningen till Jonson vid 1-1 av hög klass. Glädjande är också att Barsom och Arneng börjar känna varandra så väl att mycket av samspelet liksom går automatiskt.
Ungefär här inleddes kvällens Jonevretrockader. Det är inte lätt att hänga med i alla, men klart är att Tobias Hysén och Daniel Sjölund bytte plats, så att Sjölund blev mittfältsspets och Hysén vänsterytter. Sjölund var strax efteråt mycket nära att avgöra matchen på ett fint inspel från just "Tobbe". David Johansson hann emellan och gjorde nästan självmål.

Tyvärr orkade inte Jonson behålla det furiösa tempot från första halvlek, utan mattades och byttes ut mot Patrick Amoah efter 67 minuter. Med Hysén borta från mittfältet och Jonson borta från anfallet blev Djurgården allt mänskligare.

Med dryga kvarten kvar att spela kvitterade Hammarby. En felpassning hittade inhopparen Erkan Zengin på högerkanten. Han vände upp och slog ett precist inlägg till Björn Runström, som kastade sig fram och nickade otagbart förbi Pa Dembo Touray. Det var snyggt och ganska rättvist. Inte för att Hammarby radat upp heta chanser, men för att Djurgården släppt initiativet och Hammarby tagit det. Då brukar kvitteringar komma.

I slutet var Hammarby klart bättre än Djurgården. Kjell Jonevret bytte in Niclas Rasck för Daniel Sjölund, och det var inte för att ösa på framåt. Hammarby bytte liksom i våras in Erik Johansson. Han oroade, och 2-2 började kännas klart acceptabelt.
Det slutade också oavgjort. Djurgårdens insats överlag: godkänd. Stundtals mycket bra, varierat, fyndigt anfallsspel, stundtals lite vimsigt, bortkommet. Spelet var bäst före bytena, men det kan lika gärna bero på att Hammarby ryckte upp sig mot slutet.

Nu är det många lag som flåsar DIF i nacken, farligt nära toppen. Det blir en intressant höst.

Allsvenskan
Djurgården-Hammarby 2-2 (2-1)
0-1 M Andersson (16)
1-1 J Kusi Aare (24)
2-1 F Stenman (30)
2-2 B Runström (74)
Publik: 27.108

Statistik (första halvlek inom parentes)
Bollinnehav %: 55-45 (60-40)
Avslut: 8-11 (6-6)
Avslut på mål: 4-4 (4-2)
Frisparkar: 12-8 (6-3)
Hörnor: 4-11 (3-5)
Offside: 1-0 (0-0)

Lag, byten mm hittar du här.

Kommentarer om matchrapporten? Mejla Oskar på [email protected]

Text: Oskar Ståhl

Jonas Riedel © DIF Fotboll